Vi behöver mer polarisering i politiken


DEBATT. Natten till den 7 januari nåddes vi av skakande bilder på hur högerextrema Trumpanhängare intog Kapitolium med våld när den amerikanska kongressen formellt skulle rösta fram Joe Biden som USA:s nästa president. Det blev en markör för hur splittrad politiken och vårt samhälle har blivit, och det tog inte heller lång tid innan politiska representanter från alla olika håll återigen pratade om den ökade polariseringens problem. I tider av kris och oro behöver vi politisk enighet mer än någonsin, hävdas det.

Lägg skulden där den hör hemma

Men att påstå att det är polariseringen som är orsaken till våldsamheterna i Kapitolium är att skifta skulden och antyder att ”båda sidor” har ett ansvar. Det är då inte längre bara våldsverkarnas eget fel, utan även antirasisternas, demokraternas, och de fredliga motdemonstranternas fel. 

Det är lika felaktigt som att påstå att även de allierades styrkor under invasionen av Normandie bär skuld för våldsamheterna under andra världskriget, eftersom de ”bidrog till polariseringen”. Du kan inte hålla försvarare av demokratin som gör motstånd ansvariga för extremismens våld.

Med partier som för samma politik som Trump har gjort i USA finns det ingenting att samtala eller enas om.

Under Trumps tid vid makten har högerextremismen och nationalismen växt sig starkare än någonsin, även i Europa. Polen och Ungern är två exempel på länder som följer i denna rörelses fotspår och som i stadig takt begränsar yttrandefriheten och mänskliga rättigheter. I Sverige varnar Säpo för ökade våldsbrott från den nynazistiska organisationen Nordiska motståndsrörelsen, NMR. Nyligen släppte även Counter Extremism Project en lista över världens 20 farligaste extremister, där NMR:s ledare Simon Lindberg listas på plats 17.

Polarisering är lösningen

Polariseringen är inte problemet – det är lösningen. I en tid då extremismen växer i styrka och antal måste de demokratiska krafterna, må de vara vänsteranhängare eller liberaler, visa ett allt tydligare motstånd. Politisk enighet kan naturligtvis också vara effektivt, om det används rätt. I svensk politik är januariavtalet, som slöts över blockgränsen för att hålla Sverigedemokraterna borta från makten, ett sådant exempel. 

I framtiden lär vi säkerligen också se fler liknande samarbeten som gör motstånd mot nationalistiska och högerextremistiska krafter. Men politisk enighet får aldrig innebära samarbete med sådana politiska rörelser. Det vore demokratins fall.

Det finns inget att enas om

Utan polariseringen kommer vi se mer terrorism och våldsamheter likt för några dagar sedan vid Kapitolium. Det är framför allt viktigt i det politiska arbetet. Vi ska inte samarbeta med alla och man ska inte heller behöva kunna prata med alla. Det är just därför vi socialdemokrater inte har öppnat dörren för Sverigedemokraterna, och aldrig kommer att göra det heller.

Med partier som för samma politik som Trump har gjort i USA finns det ingenting att samtala eller enas om. Istället ska vi fortsätta söka politisk enighet mot nationalism, och bredda våra internationella samarbeten för en mer öppensinnad och fri värld än den som Trump och hans politiska anhängare vill se. Det är så vi besegrar den våldsamma extremismen och försvarar demokratin.


Av Mathilda Bandarian

Redaktionsmedlem Tidskriften Libertas

Ordförande SSU Vänersborg

LÄS MER: Låt välfärdsstaten kollapsa – det är rätt och oundvikligt
LÄS MER: Väljarna förtjänar svar men politikerna tjatar om ”värderingar”
LÄS MER: Varför kommer Annie Lööf undan med allt?



expressen

Related posts

lämna en kommentar