Jonas Fröberg blev publikfavorit i både Färjestad och Leksand – berättar hemligheten hur man undviker att bli utbränd


Jonas Frögrens sista hockeymatch på toppnivå var segern i det sanslösa kvalet våren 2016. Tidigare under den säsongen hade Leksand legat sist i allsvenskan. Leksand låg under 1-3 inför sista perioden i avgörande matchen mot Modo, men vände och vann med 4-3.

– Det slår fan allt, sa Jonas Frögren på isen efteråt.

Han som varit med om nästan allt i sin hockeykarriär.

För oss som bevakat hockey i många år var han också en av de bästa spelarna att prata med. Snäll, smart, jordnära – och rolig. Som den gången under ett slutspel då han fick frågan hur han skulle vila och ladda för nästa match.

– Åka hem och ta en grogg.

Han skrattade åt förvånade miner och fortsatte:

– Och en banan.

Eller som den gången då han gjorde sitt första (som också blev hans enda mål i NHL) – mot Pittsburgh.

– Jag blundade och sköt, sedan hjälpte mina lagkamrater till och skymde deras målvakt.

Jonas Frögren: ”Nästan för mycket hockey”

Jonas Frögren har aldrig visat några som helst divalater och hans avslappande stil var en del av anledningen till hans framgångar.

Du känns inte som typen som blir utbränd?

– Nej, hehe, så är det nog. Även om jag kan känna mig lite stressad över allt jag vill hinna göra med min dotter, säger han, men blir snabbt allvarlig: 

– Alla är olika, mina första år i Färjestad blev det nästan för mycket hockey i huvudet. Då lärde jag mig att koppla av och på. Det passade mig. Vissa hade koll på allt hela tiden och levde för hockeyn hela tiden. Jag visste knappt vilka vi skulle möta dagen efter. Men när det var match, då var jag väldigt fokuserad. 

Jonas Frögren hittade ett sätt att må bra. Stress och press får många att må dåligt och åtskilliga elitidrottare har fått det besvärligt efter karriären. 

Frögrens inställning är lärorik för de flesta av oss.

Lev i nuet – men hitta också förmågan att koppla bort förväntningar och krav. 

– En del gamla lagkompisar har haft det tufft efter karriären. För mig var det inte svårt att sluta. Det var lite konstigt i början, när man är van med ett inrutat schema varje vecka. Men så fort jag började jobba var det lugnt. Jag har alltid haft en ganska stor distans till själva hockeyn, inte varit så där jätteintresserad, säger han.

Jonas Frögren älskar familjelivet med sambon Emelie och dottern Sally, han flyttar artigt fram vår intervju två gånger, när vintervädret gör att han kan ge sig ut och åka skidor och skridskor med sin fyraåring.

Hur är du som pappa?

– Jag är snäll. Jag är glad att jag fick en dotter, även om jag är i lite numerärt underläge hemma, säger han och skrattar.

Det blev tre SM-guld med Färjestad – och tre fina guldfester i Karlstad – för Jonas Frögren.

Foto: MATTIAS LUNDIN EXP / MATTIAS LUNDIN EXP

De kom till Karlstad samtidigt som juniorer. Och fick till sista fira ett SM-guld tillsammans: Rickard Wallin, Christian Berglund och Jonas Frögren.

Foto: MATTIAS LUNDIN EXP / MATTIAS LUNDIN EXP

Frögren i Torontos tröja i en match mot Montreal. Det blev 41 matcher i världen bästa hockeyliga för Frögren.

Foto: PAWEL DWULIT / AP TORONTO STAR VIA CP

Kultspelaren Jonas Frögrens nya liv efter karriären

Han som var ”Sheriffen” i egen zon under guldåren med Färjestad och Skellefteå säger att nu är det dottern som bestämmer.

– Det är så roligt att vara med henne. Men jag är ägd, helt enkelt. Så är det, säger han. 

Saknar du aldrig hockeyn?

– Jag kan sakna kickarna i vardagen, hur man kunde leva en hel dag på en bra träning. Jag saknar inte matcherna, utan mer den grå vardagen med grabbarna i laget. 

Han kör numera maskiner på hjul och räls (”jag utbildade mig till lokförare i somras”) på en kartongfabrik, jobbar treskift och njuter av att ”få göra något helt annat”.

– Hockeyn är inte allt i livet – det finns så mycket annat runtomkring som är viktigare. Jag såg två matcher live förra säsongen. Jag har inte sett en hel match på tv sedan jag lade av.

Så du blir inte tränare?

– Vi får väl se vad Sally vill göra. Jag vill att hon ska få prova allt och sen bestämma själv. Jag kanske kan bli tränare för hennes lag i någon sport.

 Som pojklagsspelare var han allround med fina offensiva kvalitéer, som proffs blev han en stabil defensiv back.

– Tommy Samuelsson sa tidigt till mig: ”du är stor och starkare än du tror, du måste utnyttja det”. Jag blev en rollspelare och jag trivdes med det. 

Jonas gillade mentaliteten i Karlstad. Där träningarna ibland var tuffare än matcherna.

– I Färjestad var det bara SM-guld som gällde. Där var det tävling varje dag på träningen. Du kunde aldrig ta det lugnt.    

Vilka var tuffast att möta?

– Vi hade Jörgen Jönsson som satte tonen på våra tränigar. Sen gillade jag att möta spelare som Jonte Hedström och Per-Åge Skröder. Det var tuffa, men ärliga tag mot dem. 

Bästa minnet i karriären?

– Sista SM-guldet med Färjestad, då jag vann tillsammans med Rickard Wallin och Christian Berglund. Vi kom till Karlstad samtidigt som juniorer, sen borta några år, innan vi kom tillbaka och lyckade vinna utan Jörgen Jönsson och den generationen. Vi visade att vi yngre kunde axla manteln.

Jonas Frögren avslutade karriären med att för upp Leksand i SHL efter en galen avslutning i en matchserie mot Modo.

Foto: HÅKAN NORDSTRÖM/TT / TT NYHETSBYRÅN

Jonas Frögrens karriär avslutades med i Leksand. ”Som dalmas ville jag avsluta karriären i Leksand.

Foto: MIKAEL SJÖBERG

Jubel efter mål av Tre Kronor. Från vänster: Calle Järnkrok, Johan Larsson, Jonas Frögren och Jakob Silfverberg.

Foto: JOEL MARKLUND / © BILDBYRÅN

Frögren om avancemanget med Leksand

Han pratar glatt om alla gulden och sen kommer vi till sista matchen och avancemanget med Leksand.

Per-Erik Johnsson hade kommit in som tränare under säsongen, då Leksand var närmare division ett än SHL.

Det var då Jonas ”märkte kraften i det mentala spelet”.

– Perra kom inte in och sa hur vi skulle spela. Han frågade: ”hur kan jag hjälpa er?”. Vi hade ett bra lag. Det var helt ologiskt att det inte gick bättre. Jag sa att vi var för snälla mot varandra på träningarna, vi höjde intensiteten och vi trodde på oss själva.   

Inte ens i sista pausen före sista perioden mot Modo, i underläge, var det oroligt.

– I omklädningsrummet sa jag: ”det är lugnt grabbar, vi tar det här”. 

Tiden i Kanada och i KHL beskriver han som ett ”coolt äventyr”. 

– Det var inget jag hade räknat med. Jag var ganska gammal när jag kom till NHL och hade egentligen inga stora förhoppningar. Det var en tuff tid för Toronto, jag kom dit året efter att Mats Sundin lämnat klubben. Vi hade ingen riktig ledare i laget. Jag spelade 41 matcher och sen blev jag skadad.

Andra året blev det bara spel i AHL

– Det var en frän upplevelse. Det var ”old school”, det var ”oldtime hockey”, det var sköna killar i laget och en bra tränare (Dallas Eakins).   

Tiden i Minsk och Moskva blev mer märklig.

– Jag blev bortbytt till Atlant, sen fick Janne Karlsson sparken och vi hade tre olika tränare efter honom. Jag hade också problem med skador den säsongen. Det var skit med ryggen.

Jonas Frögren flyttade till Ryssland året efter dödsolyckan som drabbade Lokomotiv Jaroslavl.

– Vi hade med oss en kontrollant på flygresor. En gubbe med portfölj som var med bara för att hålla kolla på flygsäkerheten. Det kändes lite tryggare, men det var en speciell tid i Ryssland.  

Han skulle varit kvar där i två år, men när det var så stökigt i klubben valde han att återvända till Sverige efter ett år. 

– Jag kom hem sent på sommaren. Många hade fulla trupper. Men Skellefteå ville ha mig. När jag kom dit första gången var det deras läkare Karin Rundblad som tog emot mig. Vi satt och pratade i en timme. Om annat än hockey. Allt kändes bra direkt och Skellefteå visade att klubben förstod att om man mår bra, då presterar man bra.

Publikfavorit i Färjestad, Leksand och Skellefteå (även om det bara blev en säsong och ett SM-guld där). Här tackar han gode vännen Christian Berglund för god match i en känslomässig final.

Foto: SARA STRANDLUND

Jonas ”Sheriffen” Frögren klev inte undan för någon. Inte ens för gamle lagkompisen Ole-Kristian Tollefsen.

Foto: NILS PETTER NILSSON

Spelade SM-final mot bästa kompisarna 

Vad Jonas Frögren inte hade räknat med var en SM-final mot bästa kompisarna Rickard Wallin och Christian Berglund. 

– Det var jävligt skumt att möta Färjestad. Det var blandade känslor och när vi hade vunnit och tackade varandra så var det både ledsamt och glädje på samma gång.

Trots att han fyllt 40 år så finns vinnarskallen kvar.

Som han har nytta av i nya favoritsporten: enduro.

– Det var min gamla lagkompis Emil Kåberg som fick in mig på det. När jag la av ville jag göra något och jag håller inte på med golf eller trav eller sån skit, haha. Så jag köpte en hoj till mig själv i present.

Han har varit med i Gotland Grand National fyra gånger, gjort en spektakulär vurpa en gång och senast kom han nia i sin klass. 

– Det är ett sätt att få tillbaka kicken jag fick i hockeyn. Sen är det helt fantastiska människor inom endurosporten. Väldigt fin sammanhållning, det spelar ingen roll om du är världsmästare eller nybörjare.

Du blev inte avskräckt av kraschen?

– Nej, fan. Det var en jävla smäll. Men jag hade tur som inte blev påkörd efteråt. En kille som var med i samma lopp skrev till mig på Facebook efteråt: ”du åkte på arslet i 40 meter”. Visst, jag kunde inte sitta eller ligga normalt på två veckor efteråt. Men vad fan – det gick över. 

Förre hockeystjärnan Jonas Frögren tillsammans med med Anders Eriksson, flerfaldig världsmästare i enduro.

Foto: Privat

Från hockey till enduro. Jonas Frögren har fått en ny favoritsport.

Foto: Privat

Jonas Frögren

Född: 28 augusti 1980.

Familj: Sambo med Emelie, paret har dottern Sally, fyra år.

Bor: Hus på Hammarö, strax utanför Karkstad.

Yrke: Jobbar treskift på kartongfabrik.

Hockeykarriär: 13 säsonger i högsta serien, i Sverige, två säsonger i allsvenskan, ett år i KHL, två år i NHL och AHL.

Moderklubb: Ludvika HC.

Övriga klubbar i karriären: Färjestad, Bofors, Toronto Maple Leafs, Toronto Marlies, Dynamo Minsk, Atlant Mytishchi, Skellefteå, Leksand.

Meriter: Vann TV-pucken och fick pris som bäste back. Tre SM-guld med Färjestad, ett SM-guld med Skellefteå, avancemang till SHL med Leksand.

Efter karriären: Har sprungit maraton, kört Vätternrundan en gång och tävlat flera år i enduro, bland annat fyra Gotland Grand National.



expressen

Related posts

lämna en kommentar