Jesper bor i Gävles rosa studentpalats – byggdes som fattighus för 100 år sedan


Den praktfulla byggnaden med grekiska kolonner på vardera sida om entrén andas löften om lyx och flärd. Huset är byggt på en höjd, bakom Vallbacksskolan i Gävle.

Jag har aldrig varit in i den ståtliga byggnaden, men förväntar mig åtminstone ett pampigt trapphus bakom de tunga ekdörrarna. Det blir en liten besvikelse. Ingen imponerande takhöjd eller mosaikgolv och sirliga trappräcken. Entrén är tvärtom lite instängd och mörk med murrigt trätak, som om byggnaden nästan hukande ber om ursäkt för att den inte lever upp till förväntningarna.

24-åringen Jesper Grohp är en av studenterna i det rosa studentpalatset och jag ska få hälsa på i hans studentlya. Vi tar en diskret trappa upp till vänster och till den våning där Jesper Groph bor.

– Det var en kompis som tipsade om att den här lägenheten låg ute. Jag hade ganska många poäng hos Gavlegårdarna och hamnade först i kön på den, säger Jesper Grohp.

Ettan på 32 kvadratmeter har högt i tak och djupa fönster med utsikt mot den stora trädgården på huset baksida. Lägenheten har eget kök och kaklat badrum. Här finns en del sparade originaldetaljer, som till exempel de fina fönsterhasparna.

I huset, på samma plan där Jesper bor, finns en gemensam samlingslokal med många fina fönster och öppen spis. Man kan nästan föreställa sig hur de “ålderstigna fruntimren” satt här på kvällarna i långa kjolar och handarbetade framför brasan. Rummet får numera användas av husets hyresgäster, men enligt Jesper gör de sällan det. Golvet är så klibbigt, förmodligen efter otaliga, och rummet verkar mer fungera som en kyrkogård för kvarlämnade soffor från studenter som flyttat därifrån.

Jesper pluggar till dataingenjör på Högskolan i Gävle och flyttade till studentlägenheten i augusti i år.

Lägenheten var inte städad när Jesper fick nycklarna och skulle flytta in.

– Fogarna i duschen var svarta, ugnen var inte ren och fönstren var skitiga.

Vilket han också har påpekat för hyresvärden utan att få gehör. Jesper rycker på axlarna.

– Det är slitet och lyhört. Men det duger åt mig. Jag trivs.

Studentlägenheten är inte hans första egna bostad. Jesper flyttade hemifrån när han var 22 och bodde då med sin tjej i en lägenhet på Brynäs. Paret separerade tidigare i år.

– Nu gör jag lite som jag vill. Det går bättre och bättre att bo själv, men jag är lite lat också och håller inte efter.

Studentlivet är inte så roligt i dessa coronatider. Studierna sker hemma och de har inga gemensamma sammankomster.

– Det vore kul om vi kunde vara mer på skolan så att vi kunde träffas…

Han gillar att laga mat. Varje onsdag gör han det tillsammans med en kompis, det har blivit en tradition.

Lägenheten har Jesper möblerat med loppisfynd och en del nyköpta prylar. Soffgruppen i 50-talsstil från Ikea fastnade han för direkt och slog till.

– Jag tyckte den var snygg. Och bekväm. Jag gillar äldre grejer.

Det är ont om förvaringsutrymmen, men det har Jesper löst med en öppen garderob.

I det ena fönstret står en rosa flamingolampa, det är en inflyttningspresent från Jespers vänner. I övrigt är det ganska sparsmakat.

– Jag tycker inte att det är så kul med inredning, säger Jesper ursäktande.

Han tillägger.

– Jag har en ganska tajt budget också.

Framöver funderar han på att investera i blommor, tavlor och förvaring för att få det lite mer hemtrevligt.

– Jag har inte brytt mig om inredning så mycket förr, det var tjejen som fixade med det. Men det kan kanske bli ett nytt intresse, säger han och ler.

Namn: Jesper Grohp.

Ålder: 24 år.

Gör: Studerar på Högskolan i Gävle.

Intressen: Fotboll och umgås med vänner.

Husets historia

När grosshandlaren Johan Westergren dog 1917 testamenterade han pengar till ett hem för ”fattiga ålderstigna änkor eller fruntimmer som fört en hederlig vandel”. Stiftel­sen Johan och Lotten Westergrens minne bildades 1921 och huset, som kom att kallas Westergrenska stiftelsen, började byggas 1925 vid Gustavsgatan.

Stadsarkitekt Gunnar Wetterling ritade byggnaden i samarbete med Birger Sjöberg. Wetterling har även ritat bland annat Sankt Ansgars Hus, Mu­sikpaviljongen i Rådhusesplanaden och Södra station i Gävle.

Huset byggdes i nyklassicistisk stil och stod färdigt 1926.

Här fanns plats för 26 kvinnor i lika många enskilda rum. För gemensamt bruk fanns en stor samlingssal. Boendet var hyresfritt med en mindre avgift för värme, elljus och kokgas.

Stiftelsen drevs som ett pensionärshem fram till den 1978, då Gävle kommun köpte huset för att använda det till hem för studerande vid den närbelägna lärarhögskolan. Huset ägs och sköts numera av det kommunala bostadsbolaget Gavlegårdarna.



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar