Gott nått år – Vem var du 2020?


Nått år framöver kommer bli gott. 2020 var det inte, och om några timmar lägger vi det äntligen bakom oss för alltid.

Den här dagen 2019 inrapporteras det första fallet av Covid-19 i Wuhan Kina. Nyårsafton 2019 känns som en livstid bort. Är en livstid bort.

När vi möter januaris första dagar 2020 vet vi fortfarande inte att en ny tid är på väg mot oss. Bara dagar senare kommer coronaviruset nå Italien och ingenting kommer längre vara sig likt.

Sverige och världen är inte samma plats som det var för ett år sedan. Att vandra tillbaka i minnet till nyårsafton förra året, eller att stå i ett publikhav med 70 000 andra under en konsert på Ullevi är att förflytta sig från det självklara då, till det uteslutna nu.

Våra liv har förändrats, och vi har förändrats. 2020 var året en hel värld ställde om, hur det kommer påverka vår gemensamma utveckling vet vi inte förrän om flera år. Men att 2020 kommer förändra och har förändrat står redan klart.

Mycket vi sett som självklart är så här i ljuset av eftertanke rena dumheter. De allt mer slimmade resurserna i omsorgen, hur kunde vi gå med på det? Inga gränser för antalet timvikariat, hur dumt var inte det? Att inte lagerhålla skyddsmaterial, hur kunde vi vara så aningslösa? Karrensavdrag som lett till sjuknärvaro på arbetsplatserna, varför skulle vi någonsin plåga oss på det sättet igen? Listan är lång över idiotiska idéer och misslyckanden som vi genom pandemin får möjlighet att rätta till.

2020 blev inte som vi tänkt oss, men det blir å andra sidan livet sällan. Trots att en pandemi alltid är ett hot mot mänskligheten, och vi genomlevt dem tidigare, var många ändå förvånade när vår livstids stora kris till sist kom. Det finns något rörande i att svenskarna började hamstra toalettpapper, trots att en ren bak om en hel värld faller är ett av våra minsta bekymmer. Men toapappret blev en bristvara, och att i alla fall inte sakna toapapper är ett försök så gott som något att i en situation utom vår kontroll försöka skapa lite stabilitet.

2020 har visat det bästa i oss, omtanken som finns hos många, omsorgen om varandra, viljan att lösa problemet tillsammans. 2020 har också visat det sämsta i oss, de vi mött som skriker för att de blir tillsagda om att hålla avståndet, de som festat samtidigt som många andra av oss levt som eremiter, de som varit hänsynslösa egoister, de som spridit konspirationsteorier, de som vägrar vaccin. Människan i hela sin storhet och litenhet har visat sig under 2020. Det har varit ett år under vilket vem du var och vad du gjorde säger enormt mycket om vem du faktiskt är.

2020 har tagit ifrån oss människor vi älskar. Men vi har samtidigt fått mer tid med de i våra liv som vi valt att dela vårt hem med. Vissa har upptäckt sprickorna som fanns, andra insett privilegiet i kärleken vi omges med i vardagen. För andra har 2020 varit ett år av ensamhet, isolering och depression.

Kriser tar fram vår kärna som människor. Men kriser är inte bara kriser, de är också möjligheter. Möjlighet att prioritera bättre i vardagen, möjlighet att ställa om som samhälle.

2020 är ett historiskt år. Precis som 1918, 1939, 1945, 1968 och 1989. Vi har begravt våra döda, vi har älskat och förlorat, grälat och skrattat, jobbat och haft semester, förlorat jobb och fått nya. På det sättet skiljer sig inte 2020 från andra år. Livet fortsätter även mitt i en kris, mat ska lagas och läxor läsas.

Vem var du 2020?

Vad lärde du dig? Om vilket samhälle du vill leva i? Vilket liv du vill leva?



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar