Kulturens årskrönika om ett år som inte blev så pjåkigt som befarat


Jag är inte säker på att ni har noterat detta, men det har varit pandemi i år. Det har påverkat kulturlivet en del.

Det var en underlig känsla i mars, institutionerna föll som käglor kändes det som när de stängde en efter en.

Inför 1 april meddelade tidningen att aprilskämtet utgår, världen kändes som ett skämt ändå (min reflektion). Frågan är om den institutionen i svensk media kommer att återhämta sig när den väl har pausats.

Stödpaket har kommit på alla nivåer i samhället, för att kulturen ska överleva. Och många kreativa lösningar har dykt upp. Konserthuset i Gävle strömmade sina konserter, vilket funkade riktigt ok enligt vår recensent Lars Westin 1/5. Gävle konstgrafiker gjorde en film som ersatte deras utställning (3/4). Skottes musikteater spelade utomhus, berättade vi 21/4.

Till påsk arrangerade AB Kultur digital konstrunda på webben som kompensation för att Gästrikekonst och alla andra konstrundor blev inställda.

12/9 gjorde vi en ambitiös livesändning när Magda Gad fick Stig Dagermanpriset på Laxön. Hundratals brukar samlas, men nu fick publiken följa ceremonin på vår webb istället. Det var en fin dag.

Kafé Edbom på stadsbibblan i Gävle gick i konkurs när besökarna blev färre (3/4), och nu under andra vågens smitta är bibblan helt stängd. 20/11 berättade vi att kulturlivet stängde ner igen, i snabb takt.

Det mobila berättarkaféet Rullande pennan släppte en bok med berättelser om coronans tid, producerad i rekordtempo, den kom redan 14 maj.

Och Folkteatern ringde hem till publiken och läste texter. Mycket exklusivt!

Debutantåret 2020

Får vi lov att utropa 2020 till de gråhåriga debutanternas år?

Kulturinstitutionen Niels Hebert har skrivit kilometer i sitt liv, och i somras begick han sin skönlitterära bokdebut.

Hanses pojk, kultursidans Max Hebert, har också skrivit massor i sin dag. I maj debuterade han också i bokform, med en samling noveller som baserar sig på sanna berättelser från Gävle.

I augusti berättade vi om sätrabon Kathie Hagstedt, som också debuterade efter 70.

Marianne E Gunve debuterade inte i år, utan i fjol. Men vår recensent skrev häromdagen att hennes nya roman om svensson-nazister i Sandviken är riktigt bra och angelägen.

Och så har Galleri Blå öppnat i Gysinge, och hållit en jädra fart på utställningarna trots pandemi. Snyggt!

Hus, hus hus

I år har vi skrivit rätt mycket om ambitiös arkitektur, ett ämne som engagerar både redaktör och läsare.

Första stora reportaget var 15 mars från Gävles begravningskapell/krematorium, en fullkomligt magisk byggnad som skulle hålla öppet hus på sin 60-årsdag, om det inte var för corona.

Senare samma månad gjorde vi en safari bland några av de slott till vattenkraftverk som ligger längs vår del av Dalälven.

Och nu alldeles nyss, 19/12, skrev vi om Hoforshallen, en dold funkispärla som förhoppningsvis kan vara på väg att få lite mer kärlek.

Massor av bra radio

Kultursidan anser att radio är en förträfflig konstform. En riktigt bra radiojournalist kan få lyssnaren att se bilder framför sig, och romaner passar utmärkt att avnjuta i uppläst följetongsform.

Således har vi i år skrivit mer om radio än kanske nånsin.

Den mest engagerande artikeln var den som handlade om dokumentären om sinnesslöanstalten Vipeholm (22/11), där barn från vårt område sattes att dö. Det bästa i svensk radio på åratal, slog undertecknad fast.

28 maj kunde vi tipsa om att helt avsnitt av Snedtänkt i P1 handlade om Gävle, precis som den superinitierade podden Staden (10/12). Gävlesonen Uje Brandelius (som just nu också gör succé med sin självbiografiska film) har haft hand om Allvarligt talat i samma kanal, och pratat om sånt som han och andra är dåliga på. Kärlek och jobb och sånt.

Och 13/10 skrev kulturredaktör Fredrik Björkman en amper och lite häpen krönika om att det är skumt att ingen regelbunden kritik av radio förekommer i riket.

Tur och otur med fristadskonstnärer

17/10 kunde AB kultur avslöja att Gävles fristadskonstnär Seywan Saedian drar när hans tvåårsperiod i Gävle är över. Han tycker att kulturlivet här i provinsen är för såsigt.

Bara en månad tidigare (9/9) berättade vi om Sandvikens nya fristadskonstnär/författare, Mahdieh Golroo. En riktigt spännande person, som suttit i fängelse för sin regimkritik och feminism i Iran. AB kultur städslade henne omgående som krönikör, och hon har stått för viktig utblick på kultursidan.

Månadens författare

En bra grej i år har varit region Gävleborgs satsning på att lyfta fram författare från länet, en per månad.

Tre eller fyra av kultursidans medarbetare har varit Månadens författare, beroende på hur man räknar. I mars var det Bernt-Olov Andersson, i maj var det Anna Sanvaresa, och i december Jan och Maria Berglin.

Kulturgiganterna som lämnat oss 2020

Sven Wollter dog med corona 10 november, vilket ledde till att nuvarande kulturredaktion fick veta att han skrev krönikor för kultursidan när han var ett av de nya teatergenierna på Folkteatern i början på 80-talet. Vi återpublicerade några av krönikorna och kunde konstatera att Sven var en skicklig skribent, utanpå allt annat.

2020 var också året då Max von Sydow gick ur tiden, 8 mars.

… och så lite godmodigt trams

Redaktören gillar när humor kan blandas med de viktiga ämnen vi tar upp på kultursidan.

Därför skrev vi en artikel 6/10 om alla de vitsiga ordskämt om optik/glasögon som kom upp på redaktionens morgonmöte när Synsam lanserade sin påtänkta, nu överklagade, fabrik i “progressiva Ockelbo”.

19/9 försökte vi gå till botten med ett nytt fenomen som vi döpte till kortläsaraffirmationer, det vill säga lappar med glada tillrop, klistrade på butikernas kortläsare. Hur är det egentligen, är det trevligt eller bara konstigt? Intressant i alla fall.

23/6 lanserade vi begreppet sannkrim, som ersättning för det anglosaxiska true crime. Det handlade då om Svenska akademins före detta ständige sekreterare Peter Englunds utmärkta bok Söndagsvägen. Den som nu googlar på sannkrim på svenska sidor hittar bland annat Englunds egen blogg, som bröt en lans för ordet sannkrim i oktober. Oklart om akademin läser AB kultur, men vi håller det för troligt.



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar