Panikångest under en runda Tetris på Systembolaget


“Det kommer ju vara kaos 22:a och 23:e misstänker jag, det är ju fyra dagars stängt sen… Folk kommer behöva bunkra.”

“Visst, vi tar och åker redan till klockan 10 då?”

Så blev det också. Jag satte mig i bilen för att göra det mest förbjudna, det som man fått lära sig att bara “A-lagarna” gör – nämligen att “hänga på låset” till Systembolaget. Till skillnad från de där A-lagarna jag fått höra om så tyckte jag min anledning var mer ädel; att se till så att jag slapp trängas med massa törstigt folk inne på bolaget. Få har väl missat att vi är mitt i en viss skoningslös andravåg.

I bilen dit kände jag mig förstås klok och självgod över detta faktum. Så smart tänkt. Nu slipper jag den värsta ruschen. Förutseende.

Jag kom på andra tankar när jag kom upp över krönet i höjd med ICA Maxi där man ser Systembolaget. Kön till bolaget sträckte sig över hela parkeringens längd och hade liksom börjat ringla sig runt.

Det var visst fler än jag som tyckte att de “skulle va lite smarta”. Väl i kön var det ungefär allt folk skrockade och sa: “Det var visst inte bara jag som trodde jag var smart.”.

En äldre herre tittade på mig och undrade “Jobbar inte folk?”.

Jag svarade: “Ja, fast hemifrån så man kan nog smita iväg på en fikarast och lösa en sån här grej.”

Jag förstod först senare att “Jobbar inte folk?” var riktat till mig, den 31-årige idioten som trodde han var smart och gott hade kunnat ta sig till bolaget en annan tid än just pensionärernas tid. Han hade förstås en riktigt bra poäng där emellan raderna. Det är bara att erkänna.

Men det är fasen inte lätt att navigera i coronasamhället. Det finns vissa klara och tydliga idiotgrejer att göra men det mesta blir en rätt klurig avvägning. Jag tyckte jag hade en god tanke men när det visade sig att jättemånga andra hade tänkt samma grej kändes den inte lika väl genomtänkt längre.

Något som inte heller var särskilt lättnavigerat var själva vistelsen inne på bolaget. Nog hade de koll på att det inte kom in för mycket folk på samma gång. De är noggranna men det blir ju en del folk ändå.

Sakta smyger sig en lättare variant av panikångest på medan man kryssar mellan gubbar som tycker de “kan ta en lätt förkylning”.

Nuförtiden gäller det liksom att hålla blicken långt fram för att kunna planera sin körning i butiker och bolaget. Man tänker:

“Ok, där står två personer och funderar på vilken körsbärslikör de ska ha men om jag tar vägen runt kan jag komma åt en liten flaska OP Andersson på runt två meters avstånd från det sällskapet.”

“Jaha, där står någon och väger för- och nackdelar med fem eller sex stycken burkar Åbro Bryggmästarn. Jag tar väl och letar efter det där vinet morsan ville ha så länge.”

Det är som en runda Tetris med kundvagnar där inne. Ständiga avvägningar om man får plats eller inte. Sakta smyger sig en lättare variant av panikångest på medan man kryssar mellan gubbar som tycker de “kan ta en lätt förkylning”. Jag har lätt att börja svettas i sådana lägen.

Till slut står jag i kassan, ser näst intill febrig ut och famlar efter legitimationen. Vill bara ut.

Jättesmart, verkligen.

En tanke som också kommer, om en nu ens får föreslå mer möjligheter att köpa en flaska vin utan att bli uppläxad på folkhälsogrunder: Behöver inte Gävle ett Systembolag i norra Gävle? Hela stan åker till Hemlingby om man inte har vägarna förbi Köpis i Valbo av någon annan anledning.

Systembolaget i stan då? Det är för folk som bor eller jobbar mitt inne i smeten. Ingen kan påstå att det är särskilt lättillgängligt.

Nåja, spela Systembolags-Tetris ansvarsfullt inför nyår. Kanske inte alls.



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar