Adam Johansson om Brynäs värvning av Chad Billins – och oron i svensk hockey


Brynäs är sist i SHL och varningslamporna lyser illrött. 

Deras existens i högstaligan är hotad. Det är allvar nu. 

Därför sätts varje möjlig åtgärd in för att Gävlelaget i första hand ska klättra i tabellen, i värsta fall för att slåss med sina näbbar och klor i ett negativt ångestkval. 

För det är så det fungerar i ett ligasystem som fortfarande står öppet för degradering.

Värvningar i dessa dystra tider sticker i ögonen. Ena veckan strömmar stödmiljoner från regeringen in, måndagen därefter får en nordamerikan sin plats i omklädningsrummet. 

Folk rasar. Det är förståeligt.

Fast klubbar jobbar jämnt och ständigt med en kalkylerad riskekvation. Spendera nu för att förbättra chanserna att säkerställa kapital i vår genom en plats i SHL kommer alltid vara att föredra än att sitta still i båten, tro att saker och ting kommer lösa sig och därmed sätta sig i en sårbar position. 

Det är så lag tvingas resonera när ligor inte driver frågan om stängning för nedflyttning eller förbundet tar tag i saken själva. 

Svensk idrotts själ där drömmen om avancemang är det centrala borde aldrig förändras permanent, men i denna samtid borde SHL och Hockeyallsvenskan stängts för nedflyttning samtidigt som ett – eller två lag – underifrån tillåtits en plats högre upp i hierarkin. 

För en sak kan alla läger i värvningsdebatten ändå vara överens om: Säsongen 20/21 är inte en rättvis sådan. Har aldrig varit. Kommer heller inte att bli ju längre säsongen lider.

Det som hägrar i april – ett kval där SHL-biljetten kan ryka – är under en vanlig säsong ödesdigert för vilken förening som helst. 

Detta år är det än mer katastrofalt. 

Därför är den ekonomiska risk klubbar tar i december, genom att förstärka truppen för att undvika kvalet, värd att ta. För det finns inget säkerhetsnät, som räddar föreningar. Ingen trygghet går att finna. I ett tillstånd av panik greppar klubbar efter halmstrån – och i ishockeys värld är halmstrån synonymt med stukade spelare som letar en ny arbetsgivare mitt under säsong. 

I rådande hockeystruktur är den engelska parollen ”Don’t hate the player, hate the game” applicerbar.

Därmed inte sagt att Brynäs ska befrias från ansvarsbördan att ha satt sig i denna prekära sits. Laget vid Sätraåsen har varit svensk ishockeys mest underpresterande klubb sett till förutsättningarna och de pengar som spenderats på varje enskild spelare. 

Inget annat lag har fått ut mindre av sin trupp sett till investerat kapital än Brynäs senaste tre åren. 

Ur den aspekten, det sportsliga korrelerat till det ekonomiska, har klubben varit den mest misskötta av samtliga i Sveriges elitligor.

En ur truppen måste ryka

Brynäs har genom sportchef Michael Sundlöv förklarat att premisserna vid nya värvningsaktioner är att spelare ur det befintliga laget måste skeppas i väg. 

En in, en ut, helt enkelt.

SportExpressen har redan rapporterat om att Chad Billins skrivit på sitt kontrakt och med tanke på Brynäs enorma behov av en offensivt skicklig och spelande back är det rimligt att Sundlöv & co värvar amerikanen. 

Han är säkert dyr, men lönekuvertet väger nog inte lika tungt som under en vanlig säsong. 

Rhett Rakshani kostar Djurgården i runda slängar 100 000 kr i månaden resten av säsongen. En spelare som levererat på SHL-nivå över tid. Det är rimligt att Billins landar in i närheten av samma lönefack. 

Rekryteringen av Billins är lika mycket en nödåtgärd som ett bevis på Brynäs misslyckande under vårens och sommarens silly season. Behovet som Billins är tänkt att fylla har alltid funnits där, det tog bara väldigt lång tid för Brynäs ledning att förstå det. 

Brynäs agerande på spelarmarknaden – och de högljudda ropen på att stänga SHL för nedflyttning i december efter att tidigare ha stått i den andra ringhörnan – osar panik. 

Deras poäng är ändå förståelig. De skulle bara lyft den tidigare. 

För nu är narrativet om Brynäs att klubben är kappvändare som bara ser till sitt eget hus när de själva trampat i klaveret. 

Den bilden måste en av landets största och mest traditionsrika föreningar tvätta bort illa kvickt. 

Till en början kan de hålla vad de lovat. Att en spelare får flytta på sig nu när Chad Billins äntrar Gavlerink… förlåt, ERP Monitor Arena. 

Åtta backar, inräknat Billins, är under avtal resten av säsongen. 

Därför lär någon ur forwardsstallet ryka. 

Tomi Sallinen har ryktats vara på väg att lämna tidigare och det vore en optimal lösning för Brynäs om någon klubb i Europa är villigt att ta över finländarens kontrakt. 

Det känns däremot osannolikt. 

Mer troligt är att spelare som Samuel Solem eller Oscar Birgersson får fortsätta sina karriärer på annat håll. 

De kostar mindre, vilket gör att intressenterna lär vara fler. 

Alla förstår dock att det inte ett nollsummespel i den utsträckning att någon av deras försvinnande lönecheckar frigör allt kapital som krävs för att Billins lön ska täckas, men det är en bit på vägen och framför allt är Brynäs rygg fri då de uppfyllt sitt löfte. 

Även fast en sådan truppförändring skulle lukta rätt illa. 



expressen

Related posts

lämna en kommentar