Hur många ska dö innan det satsats på äldreomsorgen?


DEBATT. Coronapandemins ödesdigra effekter på äldreboenden och inom hemtjänsten är resultatet av åratal av besparingar, privatiseringar, dålig samordning och usel personalpolitik. 

När nu Coronakommissionen lämnat sin första rapport står det klart att stora och väl kända brister inom äldreomsorgen bidragit till de höga dödstalen. De pekar på en otydlig ansvarsfördelning, bland annat eftersom det är så många privata företag. Men i synnerhet är det personalsituationen som får svidande kritik. Till skillnad från i våra nordiska grannländer saknas medicinskt ansvariga sjuksköterskor på många boenden. Bemanningen generellt är för låg och en alltför stor andel av personalen är timanställd.

Just timanställningarna är något även fackförbundet Kommunal pekat på som en riskfaktor. De gjorde nyligen en undersökning som visade något mycket allvarligt: På boenden med många timanställda har fler av de äldre smittats av corona. Även mängden personal har betydelse. De boenden som hade ont om personal före krisen drabbades också av fler fall av smitta.

Skattesänkningar prioriterades

Det vilar ett tungt ansvar på de partier som drivit fram den här situationen i svensk äldreomsorg. De lät äldreomsorgen stå tillbaka när skattesänkningar skulle prioriteras. Trygga jobb ersattes av otrygga. Istället för pengar till fler anställda och trygga jobb, fick många äldreboenden år efter år ”effektiviseringar” – ett finare ord för nedskärningar. Samtidigt fick vinstjakten härja fritt. Stora delar av äldreomsorgen togs över av privata bolag där personalen gör allt de kan för att hålla kvaliteten, men där resurserna också ska räcka till vinst åt ägarna.

Allt detta kommer att kosta. Och det måste det få göra.

Men man kan inte behandla personalen hursomhelst och sen tro att äldreomsorgen fungerar som den ska när krisen kommer. Alldeles för länge har arbetet med äldre setts som något samhället inte behöver prioritera. Som att de som jobbar där inte förtjänar trygga jobb, bra villkor och tillräckligt många kollegor. När krisen kom blev konsekvenserna oerhörda.

Vi har varnat i åratal

Att skylla på att pandemin inte gick att förutse håller inte. En beredskap måste finnas även för sådana här situationer. Men framför allt är ju problemen inte nya. I många år har anställda, fackförbund, forskare och vi till vänster varnat för att bristerna i äldreomsorgen får konsekvenser. 

Vi har gång på gång upprepat att när det är många timanställda i stället för fast anställda blir kontinuiteten sämre. Det gör det svårare att lära känna varje enskild äldre och svårare för personalen att lära av varandra. Vi har varnat för att de äldre drabbas på så många sätt när det inte finns tillräckligt med personal.

Jag citerar Coronakommisssionens rapport: ”Det är nödvändigt att höja ambitionsnivån och att höja statusen på och attraktionskraften i omsorgsyrkena för att kunna ge vård och omsorg av god kvalitet under en sådan kris som pandemin.”

Gör om – och låt det kosta

Det är hög tid att personalen i äldreomsorgen ges förutsättningar att göra ett bra jobb. Det behövs fler anställda som har tid att ge god vård och omsorg. Fler måste erbjudas både grundutbildning och fortbildning för att kunna göra ett bra jobb och utvecklas i arbetet. Och de otrygga timanställningarna måste ersättas med fasta jobb – det ökar tryggheten både för de anställda och för de äldre.

Allt detta kommer att kosta. Och det måste det få göra. Det håller inte att förfasas över bristerna i äldreomsorgen och samtidigt fortsätta snåla på resurserna. Jag tror faktiskt att de flesta svenskar tycker att en fungerande äldreomsorg är viktigare än ännu en skattesänkning för de som redan har det bra. 


Av Nooshi Dadgostar

Partiledare Vänsterpartiet

LÄS MER: Coronakommissionen missar FHM:s ödesdigra fel
LÄS MER: Det är skamligt att ni låtit de gamla dö av corona
LÄS MER: För Lena Hallengren är krisen alltid någon annans fel



expressen

Related posts

lämna en kommentar