Rasism inom fotboll fortsatt förekommande bland barn och ungdomar


SportExpressen Föreningsliv har pratat med 13 föreningar i och runt Stockholm, Göteborg och Malmö. De flesta av dem vittnar om att det förekommer rasism på barn- och ungdomsmatcher. Både från barn- och föräldrar. Majoriteten av föreningarna tycker att det är vanligast på pojksidan och betydligt lugnare under tjejmatcherna. 

Paula Khajo är ledare och anställd i föreningen IFK Trollhättan i stadsdelen Kronogården. Hon säger att det förekommer rasism både under pojk- och tjejmatcher. Det börjar i runt 13-årsåldern när det blir mer tävling och allvar. 

– Just tjejer med slöja kan få höra ”Gå och ta av dig din trasa”, ”Får ni ens spela och ha shorts?”. Sen är det vuxna som ropat ut n-ordet och ”jävla blattar”. När det är killarna har vi hört ”Vi köper en flygbiljett till er hem, så kan ni göra det ni gör i ert land”. Det är mitt på planen under matchens gång, säger Paula Khajo. 

Det förekommer också att spelarna med invandrarbakgrund går över gränsen vill hon understryka. 

– Våra spelare är inte heller de lugnaste och mest pedagogiska. Men de reagerar väl inte annorlunda än någon annan skulle göra. De tjafsar tillbaka och kan också säga ”Svennebanan” och såna grejer. 

”Sen är det vuxna som ropat ut n-ordet och ”jävla blattar.”

Paula säger att de brukar anmäla incidenter men att hon tycker det är bäst att ta det på plats och att föreningarna försöker ha en pågående dialog för att förhindra att sånt här sker. 

– Vi tar upp det direkt med domare, ledare och spelare. Alla incidenter rapporterar vi inte för de har en version och vi har en. Det kommer bli ord mot ord. Det bästa är att lösa det på plats och att man inser att man gjort fel. 

Föreningen arbetar mycket med spelarna även utanför planen genom både aktiviteter och dialoger. Paula tror att många av ungdomarna får sitt beteende hemifrån och det gäller oavsett vad man har för bakgrund.

– Vi försöker göra grejer utanför fotbollen och bygga förtroende. Vi pratar mycket om värdegrund och försöker även involvera föräldrarna på olika sätt. 

Föräldrar skrek att spelare skulle åka hem

Henrik Setterberg, tränare i Västra Frölunda som är en förort till Göteborg vittnar om händelser som inträffat den här säsongen. Hans erfarenheter är att det är spelare som står för rasismen snarare än föräldrar. Han tar upp ett exempel: 

– Det blev lite hett på planen mellan spelarna och det kan det bli. Då fick vi höra efter matchen av föräldrar att våra spelare blivit kallade för ”svartingar”. Det är tyvärr så att det är de ”helsvenska lagen” som är och har varit värst. De har kanske inte ens en brunhårig kille i sitt lag. I vår klubb eller vårt lag har vi inte problem med rasism. Vi har nästan 30 nationer i vår grupp, säger Henrik Setterberg.

Han tror att man ofta får ett dåligt rykte bara för att man kommer från någon av förorterna. 

– Vi är ett förortslag och spelare läser i tidningar vad som händer eller har fått höra från sina föräldrar. Men det är inga gäng som är här ute när vi spelar, det är ju fotbollsspelare och det spelar ingen roll vilken hudfärg de har. 

Martin Persson som är ungdomsansvarig och tidigare tränare i Gunnilse IS från förorten Angered i Göteborg säger att det ofta börjar när barnen är omkring elva-tolv år. 

– De flesta matcherna är jättebra men det händer och det händer för ofta. Det är väldigt sällan mellan spelare på planen utan det är ledare och föräldrar i motståndarlagen som står för det här till 95 procent. Det är skrämmande, säger Martin Persson. 

”Fick höra att våra spelare blivit kallade för ”svartingar””

Erfarenheten han har av rasistiska påhopp på spelare är ibland väldigt grova och ibland mer subtila. Det inträffar oftast när de möter lag från vad han beskriver som ”mer svenska områden”. Han berättar bland annat om en situation som inträffade den här säsongen. 

– Vi hade en målvakt i yngre tonåren som spelade en match och det var en närkamp i vårt straffområde. Han borde haft frispark men domaren blåste fördel för honom. Då är det föräldrar från motståndarlagen vid sidan av plan där spelet inte är som står och skriker att han inte borde stanna kvar i Sverige och att de skulle slå honom efter matchen. Den här killen blev ju skärrad och tröttnade till slut. Han skrek några svordomar och då hör domaren det och visar ut honom. Han blir avstängd i tre veckor men inget hände de här föräldrarna. Det är helt oacceptabelt så klart. 

Tvingades avbryta och lämna matchen 

Filipe Ferraz är ungdomsansvarig och tidigare tränare i Malmö-klubben Malmö City FC. Han säger att han inte fått in några större händelser under sin tid som ungdomsansvarig, men att han upplevde det som tränare och som pappa till sin son som spelar fotboll i en annan Malmöklubb.

– Det var nyligen på bortaplan. Det är just det här ”åk hem”. Sen kan det ha varit åk hem till Malmö. Men det kändes inte så. Det här kom från föräldrar. 

Han berättar också om en grov incident som hände under hans tid som tränare i klubben. 

– Jag har haft stora problem när jag varit ledare med påhopp på spelare. En gång fick jag till och med lämna matchen som var på bortaplan. Det blev för mycket. De började göra apljud på läktaren och de andra ledarna gjorde ingenting åt det. Så jag sa bara att nu går vi och byter om, säger Filipe Ferraz. 

Han understryker också att de allra flesta matcherna fungerar precis som de ska men att en gång är för mycket och att ledarfrågan är viktig för att få bukt med problemet. 

– Vi måste utbilda våra ledare. Det har nu införts någonting som jag pushat för länge, att alla ska ha utdrag ur brottsregistret, vilket vi haft sen en lång tid tillbaka. Men det borde också vara ett krav att alla går en utbildning så att alla förstår vad det innebär att jobba med barn och får verktygen. Det svåraste som finns i alla föreningar är att hitta ideella ledare och då blir det ofta föräldrar som kanske inte har kunskapen egentligen och som kanske inte heller alltid vill göra det. 

”De började göra apljud på läktaren”

Metin Rhawi är klubbchef i Södertälje FK i Södertälje utanför Stockholm. Han menar att deras förening, som är väldigt mångkulturell, råkar ut för en hel del rasism. 

Vad är det vanligaste ni får uppleva? 

– I år har det varit väldigt lite i och med corona. Det har inte varit lika många matcher. Men det har varit alltifrån att man har vunnit en match och då blir folk triggade och kan säga ”svartskallar” och ”de där får ni köra hårt mot”. När barn går in och tacklas grovt kan man höra föräldrar som är glada och applåderar.

”Tycker inte att det är så vanligt”

Södertälje FK:s lag spelar i Södermanlandsserien. Metin Rhawi menar att risken för rasistiska påhopp är som störst när de möter klubbar som inte har spelare från flera olika kulturer – samt när de besöker mindre orter. 

Han minns själv en gång när han coachade ett lag tioåriga pojkar i en match. En av hans spelare hade nyss flyttat till Sverige och pratade mest arabiska. 

– Han ville in på planen och domaren sa att han fick vänta lite. Då gjorde vi det och jag sa till honom på mitt språk ”Hur känns det – är det okej?”.

En spelare i motståndarlaget överhörde då när de två pratade med varandra. 

– Han sa ”shalaballalla” och gjorde narr av hur jag pratar. Jag reagerade kraftigt och bad honom att vara tyst. Jag gick fram till hans tränare och sa att om inte han tar tag i det så ber jag domaren göra det. Först låtsades han vara ovetande, då fick jag förklara att det kanske låter ”shalaballalla” för någon som inte förstår svenska också, hur skulle det kännas för dig?

”Gjorde narr över hur jag pratar”

Men alla klubbar som SportExpressen har pratat med upplever inte att rasism förekommer särskilt ofta. Kim Degernäs, sportchef för flickor och pojkar mellan sju och tretton år i Sollentuna FK, upplever det inte som vanligt. 

– Efter femton år i Stockholmsfotbollen på olika nivåer så tycker jag inte att det är så vanligt, än mindre nu än vad det var för tio år sedan. Det gäller generellt i just dåligt beteende. Vi är Sveriges näst största förening och har 4100 aktiva medlemmar. Nu har jag bara haft min anställning här i ett år men det har inte varit en enda fråga om rasism under det året, säger Kim Degernäs och fortsätter: 

– Jag säger inte att det inte existerar men jag är sportchef för ungefär 108 lag i åldrarna sju till tretton år och skulle det uppstå en problematik med rasism så skulle det nå mig. 

Det säger övriga klubbar

Hector Valeria, Solvärders IF, Göteborg:

– Det är väldigt förekommande. Det är ingenting nytt och det är på båda sidor. Man försöker sänka varandra genom att säga dumma saker under matcherna. Det är mest mellan barnen. Det är det vanliga ”Jävla svarting”, eller tvärtom då ”Jävla svenne”. 


Olof Lindqvist, barn och ungdomsledare, Jitex, Göteborg (Endast dam- och flickverksamhet) 

– Det har jag aldrig hört. Då pratar jag bara barn och unga tjejer.


Mikael Hjälle, ansvarig för två pojklag i Hammarby:

Jag kan inte garantera att det inte skett men då situationer uppstår försöker jag alltid att reda ut vad det är som har hänt och har inte märkt att det skulle handla om rasistiska ordbyten. 


Max Bergander, värdegrundsansvarig, AIK fotboll:

– Rasism finns inom idrotten precis som den gör i samhället i stort även om idrotten i sig är väldigt inkluderande. Jag skulle inte säga att det är jättevanligt men det har absolut funnits incidenter att hantera där rasistiska och främlingsfientliga saker har framkommit. 


Fredrik Nilsson, föreningskonsulent, Huddinge IF:

– Så vitt jag vet förekommer det inget sånt hos oss. Sedan jag kom i maj så har jag inte märkt av det alls – och säkerligen har det varit så tidigare också då vi i Huddinge IF jobbar hårt för att motverka rasism. Vi inväntar vår nya sportchef som kommer ha än bättre koll på detta, men jag får genom kansliet reda på om det skulle ske, vilket det inte gjort.


Milou Werth, ordförande i Spånga IS Fotboll: 

– De incidentrapporter som vi får handlar ofta om att det kan sägas rasistiska påhopp under matcher mellan lagen. Ibland är det mellan spelare men det kan även vara mellan föräldragrupper vid sidan av. 


– Jag tror att det finns ett mörkertal här och jag som ordförande får inte alltid veta om att det har hänt. Jag tänker att det fungerar som samhället i övrigt, att rasismen finns där men att vi kanske inte alltid ser den. Det här är viktiga frågor. 


Osman Sudic, ungdomsansvarig, IFK Malmö:

– Det är mer subtilt än rakt ut. Åker man till mindre kommuner med färre invandrare blir det lite jobbigare. Man känner att ungdomarna som jag tränar säger att ”Åh ska vi dit igen?” De känner att det är ett ställe dit de inte vill åka till och spela fotboll. 



expressen

Related posts

lämna en kommentar