Plank från slottsväggar blev köksö – Jessika och Andreas i Lexe tar återbruk till en ny nivå


På grund av rådande läget med covid-19 och att Jessika har nedsatt immunförsvar har vi valt att göra reportaget på distans. En speciell variant av “Hemma hos-reportage” i en speciell tid. Jessika har själv tagit bilderna och intervjun har skett över telefon.

Huset i Lexe i Gävle köpte paret 2014. Samma dag de fick nycklarna till huset började de riva köket.

– På den tiden var vi så ivriga och nu har vi gjort vad vi kunnat utifrån våra behov och vi är ganska nöjda med det, säger Jessika.

Jessika och Andreas hade letat boende en tid när huset i Lexe dök upp på hemnet.

– Vi blev kära i läget, det känns nästan som man bor på landet trots att det är så centralt, säger Jessika och fortsätter:

– Innan vi köpte huset hade vi en stuga och där sa jag att jag aldrig skulle måla en pinal till. Men så köpte vi huset och så har jag målat och snickrat i flera år.

Under tre år gjordes i stort sett all renovering och därefter tog de en välbehövlig paus på två år.

– Vi kände att vi skulle leva och inte bara renovera.

Både Jessika och Andreas uppfattas som otroligt aktiva eftersom de hela tiden har olika projekt på gång.

– Det blir så, vi har ett stort intresse och vi gillar att fixa, säger Jessika.

Vad har ni gjort i huset sedan ni flyttade in?

– Allt. Till att börja med har vi rivit ut hela huset, säger Jessika och skrattar till.

– Här hemma kallas jag för “Plattsättaren Jessika”.

Det är Jessika som lagt klinker både i hallen och i orangeriet. Utöver renoveringar i form av ytskikt och golv så gillar paret även mindre snickerier som att göra matbord och pyssel som ljusstakar.

2016 byggde Jessika och Andreas ut huset med 15 kvadrat helt själva. De kände att en utgång mot trädgården vore önskvärd och gärna stora fönsterpartier. Tidigare har de haft en stuga som de byggt på. Där har de har tränat och gjort misstag. De är självlärda genom att ha varit källkritiska, läst om byggregler och säkra konstruktioner flera gånger om under många år.

I utbyggnaden hänger det en specialtillverkad ljuskrona över matbordet. Måttet Jessika ville ha fanns inte, så då hörde hon av sig till en svetsare på Alderholmen.

– Jag gav honom en skiss och mått som han fick utgå från. Vissa saker kan man inte göra själv, men jag skulle vilja lära mig att svetsa.

Jessika har tidigare jobbat som kurator, terapeut och arbetscoach och nu är hon i färd med att starta inte bara ett, utan två egna företag. Ett pågående projekt är att renovera gästhuset, delvis för att göra det möjligt att ha samtalsterapi hemma på gården. Det andra företaget skiljer sig åt och är inom trädgårdsdesign.

– Det är en rolig kontrast, mer allvarligt och mer kreativt. Men det är så jag vill ha det. Jag brukar säga att hjärna och hjärta hänger ihop. En balans i både liv och i arbete är viktigt. Att få vara kreativ är ett måste för mig, men att få hjälpa människor är också viktigt. Här kan jag få möjlighet att göra båda delarna i mina företag.

Jessika har flertalet autoimmuna sjukdomar, vilket gör att hon valt att starta eget, för att kunna styra sitt arbete mer utifrån sina skov. De olika sjukdomarna ger bland annat smärta i leder och muskler. Men det är inte ofta hon låter sig stoppas.

– Jag låter inte det här styra mitt liv. Våra vänner brukar säga att det är häftigt att vi lever det liv vi lever fast jag är så dålig som jag är i perioder.

Andreas har produktionsbolag inom film och media med en kollega sedan 16 år tillbaka. Han har kontor vid Gävle slott och i samband med att slottet inte lyckades få lokaler uthyrda gjordes en renovering där gamla väggar revs. Paret fick då möjlighet att ta vara på gamla plank som annars skulle till tippen.

– Vi är mycket för återbruk och nu har vi plankor från slottet i vår köksö, säger Jessika.

Både köksön och skafferidörrarna är 100 år gamla. Pardörrarna hör egentligen till gästhusets skafferi, men eftersom de blev tvungna att ta bort det så valde Jessika och Andreas att återanvända dörrarna inne i köket i stället.

Skomakarlamporna som hänger över köksön har köpts på loppis. Jessika tyckte att sladdarna till lamporna var tråkiga och hade en annan ganska lång lampsladd med jute som hon klippte av och använde.

– Vi har så mycket grejer som bara ligger, det är som en enda stor loppis i vårat garage. Skomakarlamporna var klassiskt lantliga men jag vill ha en blandning och få in det rustika, säger hon.

Jessika och Anderas har varit ett par i elva och ett halvt år nu och har vuxit och utvecklats tillsammans. De har roligt ihop och Andreas har tidigare sagt “Att leva med Jessika är som att leva med en hel ensemble”.

– Och det stämmer, jag är lite av allt. Vi är rätt lika varandra på så vis och det är nog därför vi inte tröttnar på varandra, säger Jessika och fortsätter:

– Men att leva med Andreas är som en blandning av Monty Python och MacGyver, tokerier och uppfinningar till tusen.

Hon menar att det finns en balans, en stor portion humor men också en stadig, allvarligare person. Jessika berättar att deras vänner beskriver dem som roliga och ödmjuka.

Både Jessika och Andreas tror på karma, det man gör för någon annan får man tillbaka.

– För många år sedan lovade jag mig själv att göra minst en bra sak för en människa varje dag för resten av mitt liv. Det har gett mig mycket lycka och glädje, berättar Jessika.

Paret tog sig an att bygga ett orangeri i våras. De hämtade runt 150 år gamla plank från en lada i Gästrike-Hammarby som skulle rivas. De hade ett växthus men valde att göra det mer rejält och stabilt för att kunna använda utrymmet längre på säsongen.

Invändigt ska alla fönster målas vita, ljusare panel och isolering ska dit samt fönsterbrädor, men det får vänta till nästa år.

– Just nu känns det som en lada. Det är mörkt, men också mysigt kände vi när vi tände ljus och satt och fikade varm choklad och macka där.

Av allt att döma kan man kanske tro att paret lever ett väldigt hektiskt liv med massor av pågående projekt, men det är inte något som Jessika instämmer i.

– Vi har inte ett hektiskt liv. Även om vi gör mycket olika saker så får man inte glömma allt däremellan. Om vi bygger ett bord så gör vi inte det under stress och för att vi måste, utan för att det är roligt. Det är ett lugn för oss.

Vi gör mycket och försöker leva livet fullt ut

Hon menar att det inte fungerar om man ska stressa sig fram i en renovering och producera saker, speciellt inte om man har jobb och ett stressigt liv utanför hemmet.

– När vi gör saker försöker vi göra det lugnt. Men många av våra vänner undrar hur vi hinner med allt. Vi gör mycket och försöker leva livet fullt ut, men det finns perioder jag inte ens kan gå och då blir det stillsamt. Men jag har aldrig varit sysslolös, det finns andra saker man kan göra som inte behöver vara fysiskt, säger Jessika.

Planerna framöver består av att få klart gästhuset, bland annat ska ett badrum göras. Det har varit fokus de senaste två åren men det är mängder av sidoprojekt som gått före.

– Förutom gästhuset så vore det mysigt att göra om lusthuset till en grillkåta. Sitta på fårfällar och grilla korv. Tänk så mysigt, men vi måste hinna njuta också, säger Jessika.

Namn: Jessika Eriksson och Andreas Jakobsson

Bor: Hus i Lexe i Gävle

Gör: Jessika är på väg att starta två egna företag och Andreas driver tillsammans med en kollega ett produktionsbolag.

Intressen: Återbruk, DIY, pyssel, trädgården och Jessikas eget instagramkonto, jessicas.home.and.garden. Där hittar ni fler bilder på bland annat trädgården.



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar