Många vågar nog inte ta till Huskurage


Kommentar till Jenny Wennbergs ledare: “Huskurage är civilkurage i kritiserad form”

Det här med huskurage är ett problem. Om grannarna är för högljudda eller slåss och dessutom är på fyllan, vem ringer då på och läxar upp dem när de är i det tillståndet? Med fara för att inte själv bli misshandlad eller i värsta fall fara för eget liv avstår naturligtvis nio av tio att göra någonting över huvud taget. Det enda man kan göra är att ringa polisen.

Sedan om man misstänker andra saker, som att barn far illa eller något annat, är det ju bra att man visar lite huskurage av något slag genom att ringa på och fråga om någonting som helt överraskar grannen. Det tillämpade jag själv när jag var ung och bodde i Sätra, oftast lugnade det ner sig. Jag gjorde det som socialen eller polisen skulle ha gjort. Numera heter det som sagt Huskurage.

Sen har vi ju en sak till, det är om det ringer på dörren, vem är det som står på andra sidan? Idag har vi många  säkerhetsföretag som erbjuder sina tjänster så det borde finnas lösningar med koder och kameror så man vet exakt vem det är som står på andra sidan dörren innan man öppnar. Det är andra tider nu så den uttjatade svenska integriteten är nog bara att glömma. Bostadsbolagen eller fastighetsägarna borde installera säkerhetsanordningar med det snaraste.

Eoq



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar