Författare från Lingbo kan få nyinstiftat pris för sin debutbok


“De afghanska sönerna” heter Elin Perssons debutbok. Den handlar om tre ensamkommande pojkar som väntar på att få sitt liv avgjort av de svenska myndigheterna.

Elin Persson sommarjobbade på hvb-hem på Söder i Gävle i efterspelet till den stora flyktingvågen, och kunde se hur just de afghanska pojkarna blev kvar på hemmet i år efter år.

– Boken handlar om väntan, vad man gör med tiden i limbo innan man kan börja leva. Jag hade inga planer på att skriva om det när jag började på en skrivarlinje. Men minnena, människorna och scenerna från jobbet satt kvar, säger Elin Persson.

Vem är huvudperson i boken? Det råder delade meningar om det bland läsarna, enligt författaren. Det kan vara de tre killarna, eller Rebecka som jobbar på hemmet, och som bidrar med berättelsens ramverk.

– Religion är också ett tema i boken. Många ensamkommande konverterar till kristendomen. Och så en del om gränsdragning i yrkesrollen på ett hvb-hem, när går man för nära och när är man för distanserad.

Hon påpekar förstås att boken är fiktiv, det är en roman.

Det vanligaste är att man får inga recensioner och ingen uppmärksamhet för ungdomsböcker, har jag fått höra. Men intresset har varit jättestort!

Och nu kan Elin Persson alltså vinna Adlibris-priset för sin bok, i kategorin ungdomsböcker.

– Det känns helt overkligt. Jag tror att jag är den enda debutanten i den kategorin. Det vanligaste är att man får inga recensioner och ingen uppmärksamhet för ungdomsböcker, har jag fått höra. Men intresset har varit jättestort!

Det var inte meningen att skriva en ungdomsbok, säger Elin Persson. Men visst, hon anpassade språket så att ensamkommande kan ha behållning av den.

Priset har bara delats ut av nätbokhandeln Adlibris en gång förut. Det har nio kategorier, med tio böcker i varje.

Kunderna kunde rösta på sin favorit fram till 8 december, och vinnaren avslöjas i slutet av januari.

Elin Persson jobbar med socialt arbete inom Frivården i Umeå, och skriver vid sidan av. Men nu kanske det kan bli ändring på det – i veckan fick hon ett ettårigt stipendium av författarförbundet.

Hon växte upp i Lingbo, för att sedan hamna i Ockelbo på vägen till Gävle, Sandviken och Norge. Hon pluggade gymnasiet på Göranssonska skolan men har kommit att jobba med människor istället för maskiner.

Elin Persson har en kandidatexamen i socialantropologi, ett ämne där man observerar hur människor tänker och inrättar sina liv, vilka normer som gäller och varför vi människor gör som vi gör.

I boken utgick jag mycket från stämningen att ströva runt i byn och bara vänta på att något ska hända.

Hennes nästa bok heter “Det är någonting som drar i mig” och är redan färdigskriven, den kommer i maj. Den historien kom till Elin när hon jobbade på ett medborgarkontor, “ett sånt där som ligger i bottenvåningen på en socialtjänst”.

Boken utspelar sig i en håla som Lingbo, Hofors eller Tierp, som Elin Persson säger.

– Jag funderade på hur det var för mig i tidiga tonåren. I boken utgick jag mycket från stämningen att ströva runt i byn och bara vänta på att något ska hända.

– Alltså jag älskar Lingbo! Det är min favoritplats. Men det är skillnad på Lingbo när man är vuxen och när man är tonåring. Jag kände mig avskild från världen och längtade bort jättemycket. Men det hade jag nog gjort var jag än hade bott. Det har också med klassperspektiv att göra, att man inte har möjlighet att resa.

Det går alltså att skönja en röd tråd av utsatthet i Elin Perssons författarskap.

– Jag vill inte förändra något med mina böcker, men jag vill visa hur verkligheten ser ut. Jag är en betraktare.



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar