Pengar är den enda rimliga kompensationen för oss som jobbar hårt med covid-vård


Svar på regionrådet Fredrik Åberg Jönssons svar i media, på vårt brev från anestesikliniken i Gävle.

Hörde häromdagen i P4 att man på onsdagens regionstyrelsesammanträde diskuterat kring extra ersättning till vårdpersonalen i frontlinjen som vårdar covid-19-patienter, efter ett förslag från Liberalerna. Men ännu har man inte fattat något beslut i frågan.

Regionråd Fredrik Åberg Jönssons kommentarer är att man ser över flera andra möjligheter till kompensation. Till exempel att man jobbar för att få in mer personal som kan avlasta den omänskligt tunga arbetsbelastning som vi på IVA under rådande pandemi har. Jag undrar då vilken verklighet han lever i, och var han ska hitta den personalen med specialistkompetens?

I hela Sverige är det brist på personal med specialistkompetens, särskilt specialistsjuksköterskor, framför allt inom intensivvård. På IVA i Gävle hade vi svårt att rekrytera personal både på sköterske- och undersköterskesidan redan innan pandemin. Därför har vi de senaste 3 åren endast haft 6 av våra 8 platser öppna, då vi bara har bemanning nog för dessa 6 platser. Eller nog är förresten att ta i, vi har 3 bemanningssjuksköterskor som ser till att vi klarar att ha 6 vårdplatser öppna på IVA. Och nu i pandemitider räknar ledningen med att vi ska kunna ha 4 IVA patienter och upp till 15 Covid-19 patienter. Ni kan ju räkna ut själva att det räcker vi inte till för på långa vägar.

Vi får jobba flera extrapass och vi får jobba ännu hårdare, då vi är tvungna att som IVA-sjuksköterska och undersköterska ansvara för fler svårt sjuka patienter än normalt per arbetspass. Bara på 11 dagar (28/1–7/12) nu när antalet Covid-19-patienter ökade på IVA och vi var tvungna att bemanna upp, har vi sjuksköterskor och undersköterskor på IVA täckt upp 174 turer där det saknats personal! Det innebär att i snitt har 16 personer jobbat extra varje dygn de 11 dagarna!

På IVA jobbar idag 30-talet specialistsjuksköterskor och 30-talet undersköterskor som täckt upp på dessa saknade turer. Ser man till IVA-sköterskor och undersköterskors övertid förra året (2019) uppgick den till 2 500 timmar. I år är vi redan uppe i nästan 4 500 timmar och då är året inte slut än… Bara igår onsdag fick vi sms om att resten av veckan saknas 16 turer som behöver täckas upp. Och därtill har resurspersonal från operation kommit in på övertid under dessa dagar för att stötta upp, samtidigt som läkarna jobbar längre arbetspass och har dubbelt så många jourer än normalt.

Men hur länge ska vi orka fortsätta så här?

Regionrådet nämner också i lokaltidningarna om att vi nästa år ska få utökat friskvårdsbidrag och 3 dagar extra semester. Det låter väl bra, men när ska vi kunna ta ut dessa extra semesterdagar undrar jag? Jag och mina kollegor bor nästan på jobbet nu under pandemin och innan pandemin var det inte helt klart att på IVA kunna få sin semesteransökan beviljad om flera önskade ledigt samtidigt. Och när pandemin väl börjar lägga sig och till slut är över, då är det dags att börja beta av vårdskulden och de växande operationsköerna. Så möjligheterna till återhämtning för personalen på anestesikliniken som jobbar hårdare och mer än någonsin, när pandemin väl avklingar, vill jag påstå är begränsade. Därav anses den enda rimliga kompensationen vara i pengar, för någon extra ledighet kommer vara svår att få ut. 

Ser vi tillbaka på sommaren då vi endast fick 3 veckors semester för att verksamheten skulle gå ihop, har flera medarbetare lagt in sina resterande semesterdagar nu kring jul och nyår. Dem kommer med stor sannolikhet att dras in för att kunna täcka bemanningsbehovet på IVA. Och de där 15 000 kronorna regionrådet pratar om att vi redan fått i ersättning, det var en kompensation för att vi inte kunde ta ut en fjärde semestervecka under sommaren, och inget annat. Den ersättningen utgår varje sommar till medarbetare i regionen som frivilligt “säljer” sin semester, vilket vi på anestesikliniken inte kunde välja. Vi var tvungna att flytta en semestervecka för att verksamheten skulle gå ihop.

Jag har fantastiska kollegor som varje dag går till jobbet och gör stor skillnad för patienter och närstående. På anestesikliniken är vi ofta skillnaden mellan liv eller död. Vi sträcker alltid på oss när det behövs och ger alltid och gör uppoffringar av oss själva och på vår fritid, för att få ihop scheman och bemanning. För vi vet att gör vi inte det kommer det att gå ut över patienterna i slutändan.

Därför ber jag er politiker och högst uppsatta tjänstemän att noga överväga vår begäran om extra ersättning. Det vi begär är ekonomisk kompensation för det nästintill orimliga fysiskt och psykiskt krävande arbete vi har utfört och utför på anestesikliniken under denna pandemi. Som inneburit och innebär stora uppoffringar av vårt privatliv.

Som vi skrev i brevet: “Det värde som symboliken i detta ger kommer vida överskrida kostnaden.”

Michaela Bülow, specialistsjuksköterska inom intensivvård, förtroendevald Vårdförbundet, IVA Gävle Sjukhus



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar