Frågorna om M/S Estonia måste besvaras


DEBATT. Efter att dokumentären ”Estonia – fyndet som förändrar allt” nyligen fick Stora journalistpriset för Årets avslöjande har något ytterst ovanligt hänt. Journalister har offentligt beklagat sig över att juryn valt fel pristagare. Detta brukar skribenter i gemen hålla sig för goda för, så denna utveckling stämmer till eftertanke.

Så vad är felet med att ge priset Årets avslöjande till en dokumentär som visar ett inte tidigare avslöjat hål i Estonias skrov? 

Kritiken mot utredningen är mer intressant

Det visar sig att ett fel med dokumentären är att den inte visar att det finns två hål i Estonias skrov. Nu börjar vi ge oss ut på en detaljnivå i en av Sveriges mest komplicerade olösta frågor, Estoniahaveriet. För den som, liksom vi, följt frågan under åratal är kritiken kuriös. Den siktar nämligen in sig, inte på att avvisa idén om ett hål i skrovet och därmed en faktor som redan sedan tidigare ansetts kunna bidra till Estonias oförklarade sjunkförlopp. Den inställningen är nu, genom dokumentären, avförd från dagordningen. Så i stället ska vi problematisera att det finns två hål i skrovet?

Låt oss i stället diskutera den massiva kritik som under åren framförts mot den svensk-finsk-estniska kommissionen JAIC:s slutrapport, särskilt vad gäller fartygets bristande underhåll och dess betydelse för sjövärdigheten. 

Avgörande information

Den helt avgörande information som dokumentären ger av det tidigare sensationellt nog ofullständigt undersökta skrovet har föranlett en omfattande verksamhet. De berörda ländernas förvaltning avser nu att undersöka hur ett mycket stort hål i fartygets skrov kan ha påverkat förlisningsförloppet. Till detta vill vi foga det faktum att Estonia inte var sjövärdig när hon lämnade Tallinn, en följd av allvarligt försummat underhåll från rederiets sida. 

Mycket har hänt efter fyndet

Låt oss rekapitulera vad som därefter hänt: Ett 90-tal barn till omkomna och överlevande, ”andra generationens anhöriga”, i Estonia-katastrofen skrev i november ett öppet brev till politiker och till Statens haverikommission. I brevet påpekas att det hål i skrovet som beskrivs i dokumentären aldrig omnämnts eller utretts i den tidigare internationella utredningskommissionen, JAIC:s, slutrapport. 

Dokumentären har lett till att åklagare vid Riksenheten för internationell och organiserad brottslighet har fått begäran om överprövning i Estoniaärendet på grund av dessa nya omständigheter.

Statens haverikommission medger nu att det var ett misstag att svenska överlevande passagerare inte hördes

Flera partier har sedan krävt att nya dykningar ska genomföras. Även Estland kräver att nya dykningar ska genomföras och vill göra det före nästa sommar.

Den 24 november meddelade kammaråklagare Karolina Wieslander att hon kommer att ta del av dokumentären.

Så varför tackade Sveriges regering nej när man erbjöds ta del av videomaterialet där hålet i M/S Estonias skrov är filmat?

Nu har det intressanta inträffat att den svenska delen av utredningsgruppen (Statens haverikommission) medger att det var ett misstag att svenska överlevande passagerare inte hördes av JAIC. I dag är det närmast rutin att sådant görs efter en katastrof och SHK har därför uttalat sin avsikt att ”inom kort” kontakta samtliga överlevande som finns i Sverige. 

Finn svaren nu

Vi får nog anta att SHK, kammaråklagare Wieslander samt partier i Sveriges riksdag har anledning att sätta sig in i frågan om hål i Estonias skrov, som inte tidigare blivit uppmärksammade. 

Så låt oss lämna Stora journalistpriset i fred och i stället ägna krafter åt att finna svaren på de stora obesvarade frågorna om Estonia som fortfarande återstår.


Av Inga-Britt Ahlenius

Tidigare generaldirektör för Riksrevisionen

Tidigare chef för FN:s interngranskning

Susanna Popova

Skribent

Anders Ulfvarson

Professor emeritus i skeppsteknik

LÄS MER: Statens teori om Estonias bogvisir stämmer inte
LÄS MER: Damberg vilseleder om Estonias militärtransport



expressen

Related posts

lämna en kommentar