Frågan borde ställas till Daniel och Henrik Sedin


Under torsdagen släppte Sportbladet nyheten att förbundet undersöker möjligheterna att plocka in legendaren Daniel Alfredsson till en redan sargad tränarstab.

Rimligt, då alternativen med drygt två veckor kvar till premiären är försvinnande få.

Med fyra ledare borträknade på grund av covid-19 är behovet akut. För den arbetsbelastning som skulle vänta den nuvarande – friska – staben i Edmonton är inte sund.

De behöver hjälp. Och de behöver den illa kvickt.

Om nu ens förbundet får grönt ljus från internationella ishockeyförbundet och provinsen Alberta att värva in ledare på kort varsel.

Just nu arbetar ledningen med två parallella spår, det ena vad som egentligen gäller kring karantänen som väntar i Edmonton, det andra vilka personer som faktiskt är villiga att kasta om i sitt jul- och nyårsschema för att assistera Juniorkronorna kommande veckor.

Det är en smått bisarr uppgift i en galen värld. Som vi lärt oss leva i. Det är ibland svårt att greppa hur snabbt det går att vänja sig vid det nya, det okända, det ofattbara.

För ett år sedan var detta en dystopi. Nu är det vardagsmat i ett coronadrabbat hockeysamhälle.

Även fast jag är av den åsikten att JVM denna gång inte borde spelas för det finns viktigare saker att prioritera – som att säkerställa den inhemska hockeyn och dess säsong – är jag mäkta imponerad av förbundets snabbfothet.

I en mardröm ser de möjligheter – och de studerar dem illa kvickt.

Viktigt att hockeypubliken inte är naiva 

Daniel Alfredsson är ju en stark kandidat. Han har jobbat med Todd Woodcroft, som numera verkar klassas som huvudtränare, och kan Alfredsson kanalisera erfarenheten från otaliga turneringar, som inneburit guld-, silver- och bronsmedaljer runt halsen, kommer det bli en stark inspirationskälla för spelartruppen. Bara att se Alfredssons namn i ledarstaben och bekanta sig och bevisa sig för honom borde vara motivation nog för spelarna.

På samma tema, ex-spelare med mäktiga cv:n och ledaregenskaper, finns bröderna Sedin.

Daniel och Henrik.

Den bästa duo Sverige fött. Det mest spännande tränarparet – om de nu är intresserade av den banan.

Förbundet borde åtminstone ställa frågan. För de relativt nypensionerade Sedins bor i Vancouver.

Och ja, de är två individer med varsitt nätverk och man ska passa sig för att klumpa ihop dem i alla sammanhang, men kanske kan de lockas av att göra ett kort och nödvändigt inhopp tillsammans för Sverige.  

Den tanken. Att se tvillingarna leda ett lag som tränare. Jag har lett för mindre.

Det viktiga för Juniorkronorna nu är ju att stärka upp tränarnumerären. Och gjuta mod i spelarna. Det är naivt att tro att någon tillgänglig svensk i Kanada skulle kunna reformera lagets spelsätt eller ha en kraftig impact på Sveriges filosofi, som löper från U16 till Tre Kronor.

Daniel och Henrik saknar tränarerfarenhet, men i och med manfallen JVM-laget redan upplevt kommer förväntningarna på vem eller vilka som nu blir tillskotten till staben vara låga.

Det handlar om att förvalta det som redan existerar. Motivera, leda och lyfta individer.

Den kunskapsbanken är stor hos bröderna efter 20 år på toppnivå, varav tio som kapten och assisterande i Vancouver.

Hoppas vändningen kommer nu

De oerhörda coronaeffekter som Sverige tvingats uppleva får historiebeskrivningen av denna JVM-vinter att kännas sorglig. Parodisk. Och oavsett utgång i turneringen kommer den för evigt leva med en asterisk.

Men.

I en vild förhoppning hoppas jag att Juniorkronorna upplevt det värsta. Tagit sig över de högsta hindren.

Att det vänder nu.

Med ett övervakande öga från Tomas Montén på hemmaplan.

Med en hockeylegendar på tränarbänken i Edmonton.

Eller två.



expressen

Related posts

lämna en kommentar