Det är ett maktskifte – Frida Karlsson blir bortglömd


Vi hoppar fram några dagar i tanken till på lördag.

Det är världscuptävlingar i schweiziska Davos. Normalt sett en av säsongens allra mest högklassiga tävlingshelger. Verkligen helgen ingen åkare vill missa.

Så kom 2020.

Vare sig Norge, Sverige eller Finland finns på plats. Och plötsligt har Davos-helgen samma låga status som de där bortglömda världscuptävlingar i ryska Rybinsk för några år sedan där de nordiska stjärnåkarna alltid uteblev.

Nej, jag är vare sig överraskad eller irriterad över Davos-bojkotten.

Med bakgrund av den galopperande smittspridningen – och hur den ihåliga ”bubblan” i Ruka läckte – känns det både rätt och logiskt att avstå Davos och tävlingarna i Dresden helgen efter.

Men visst.


Det är ju förstås bedövande trist.


I tisdags kom dessutom beskedet att Norge hoppar av även Tour de ski. Inte nog med det, eventuellt nobbar Therese Johaug & Co a-l-l-a världscuptävlingar före VM i Oberstdorf.

Det är naturligtvis en sportslig katastrof.

Norge är nationen som hade fyra åkare bland de fem bästa i den totala världscupen för både damer och herrar förra säsongen. Norge är nationen som har sportens två stora fixstjärnor (Johaug & Kläbo) i sitt landslag.

Utan norskt deltagande är världscupen som en löjromstoast utan löjrom. Vilka åkare som nu än vinner den totala världscupen kommer för evigt få leva med bisatsen ”men det var väl den där säsongen när Norge inte var med?

Och det är ju faktiskt redan värre än så. Vare sig Sverige eller Finland tävlar mer i världscupen det här året. Båda nationerna tvekar fortfarande om start i Tour de ski.

Borde Sverige ställa upp där?

Inte som det såg ut i Ruka. Inte som smittläget i Europa är just nu. Men okej, det återstår några veckor. Läget kan förändras. Fis kan ha lärt sig läxan. 

Men jag är väldigt glad att det inte är jag som ska ta beslutet. Jag är väldigt glad att jag inte är landslagsläkaren Per ”Pliggen” Andersson.

För så här är det ju: Tar Sverige beslutet att åka vet vi inte om det var rätt förrän några dagar efter Tour de ski.


Det enda facit som finns är ju siffran på hur många som blev smittade.  


Men låt oss än en gång hoppa fram till nu på lördag. 

Vi byter ut schweiziska Davos mot österrikiska Hochfilzen – och hamnar plötsligt en helt annorlunda del av idrottsvärlden. 

Världscupen i skidskytte rullar vidare. Det är stafett damer (svensk vinstchans!) och jaktstart för herrar (svensk vinstchans!). ”Vinterstudion” i SVT sänder allt direkt, någon dryg miljon svenskar kommer att följa varje träffat skott.

Och så här håller det på nu. 

Vecka efter vecka.

Helg efter helg.

Det hela är en monumental bingo för skidskyttet som just nu verkar göra allt rätt på både internationell och nationell nivå. Redan i och med Stina Nilssons grenbyte i våras växte uppmärksamheten runt skidskyttet, efter Hanna Öberg & Co:s säsongsstart har den nu snarast exploderat. 

Jag vet att man inom längd-Sverige redan varit oroliga för att SVT tappar rättigheterna till att sända stora delar av världscupen nästa säsong. Att exponeringen kommer att minska, att sponsorer ska börja tveka, att återväxten ska drabbas.

Men redan i år kom alltså den första stjärnsmällen.

För varje helg växer nu varumärket skidskytte – samtidigt som Frida Karlsson och de andra tränar på i bortglömd tysthet i något norrländskt skogsparti.

Vi upplever just nu ett maktskifte inom svensk vinteridrott.


Och ja, längdåkning är den stora förloraren.


LÄS MER.  Kalla stöttar Johaug: ”Borde inte vara så” 





expressen

Related posts

lämna en kommentar