Huskurage är civilkurage i kritiserad form


Det kritiserade projektet Huskurage ska utvärderas. Det är bra, inte minst givet de många invändningar som finns mot projektet.

Riksorganisationen för landets kvinno- och tjejjourer, Roks, har varit starkt kritisk till metoderna Huskurage förespråkar. Det är rimligt, eftersom polisiärt arbete inte ska utföras av enskilda som helt saknar kunskaper kring hur situationer av den här typen ska hanteras.

Några av problemen som lyfts att kritiker är följande:

1. I värsta fall riskerar metoden där den första uppmaningen är att ringa på hos grannen leda till våld även mot den som visar “huskurage”. Vi har ställt frågan förr på ledarsidan; vilket ansvar tar Gävle kommun och Gavlegårdarna när den som öppnar dörren står där med en kniv eller ett jaktvapen i handen?

2. Agerandet riskerar förvärra situation för den våldsutsatta.

3. Grannar som knackar på men inte ringer polisen riskerar inte åstadkomma mycket mer än att familjen flyttar och våldet fortsätter någon annanstans.

När forskare som ägnat årtionden åt att studera mäns våld mot kvinnor lyfter kritik mot den här typen av projekt borde kommuner och bostadsbolag lyssna. Men det har inte Gävle kommun gjort.

Det betyder däremot inte att projekt som Huskurage inte kan vara till nytta. Det kan de naturligtvis. Att synliggöra att vi inte kan vara likgiltiga inför varandras lidande är såklart viktigt. Att vi faktiskt borde agera, lägga oss i, ställa frågor och också anmäla till myndigheter när vi tror att någon far illa.

Problemet med Huskurage är därför inte intentionerna, de är goda. Problemet med projektet är att det först och främst uppmanar människor att agera på egen hand och vidta åtgärder som inte ens med säkerhet gör den våldsutsatte säkrare. I värsta fall kan det till och med göra situationen ännu värre.

Ett annat stort problem med Huskurage är att projektet riskerar skapa en bild av att mäns våld mot kvinnor framför allt är något som förekommer i områden som Nordost och på Brynäs och Öster och bland människor som bor i hyresrätt. Hyresgästföreningen och Gavlegårdarna är engagerade i projektet, men inte bostadsrättsföreningar eller samfälligheter på exempelvis Norrlandet.

Själva metoden är också fokuserad på människor som bor i lägenheter, trots att våld i hemmet inte begränsar sig till lägenheter.

Det riskerar ge en fullkomligt felaktig bild av hur våld i nära relationer ser ut. Även om Gävle kommun på hemsidan rörande projektet poängterar att våld förekommer i alla samhällsskikt. Så är det också. Mäns våld mot kvinnor förekommer i alla samhällsskikt och bostadsområden. Den som slår kan vara VD eller arbetslös, högutbildad eller lågutbildad, bo i villa, hyresrätt eller bostadsrätt, i Villastan eller på Nordost.

Skulle Gävle kommun ha velat göra en verklig insats skulle man därför i så fall breddat sin verksamhet till att även knacka dörr i flådiga Villastan och på Norrlandet.

Platser där våld i hemmet sker utan grannar vägg i vägg.



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar