Förre stortränaren Per Bäckman om saknaden av sin familj – och livet i dag


Lyssna på Hockeypuls: • Spotify • iPhone • Acast

Tre SM-guld står i troféhyllan och på Per Bäckmans cv hittar du storklubb efter storklubb. 

Han coachade i 35 år – och älskade varje sekund.

– Jag har haft en jävla tur, att få hålla på med det roligaste man vet i så många år. Det är bara att tacka. Jag levde verkligen för det, säger han med en nostalgisk ton. 

Som tränare var han hetlevrad, passionerad och frispråkig. Bäckman lindade aldrig in något i bomull, utan han sa sin sak som han upplevde det. 

Än i dag, trots att ishockeyn är ett avslutat kapitel, följer han med i idrottsrapporteringen och har åsikter om det mesta. 

Han tävlar också själv ibland. 

I tennishallen.

– Jag mår ganska bra. Jag har försökt hålla i gång litegrann hela tiden och jag tycker om att träna. Det blir fortfarande lite tennis, men vi är väldigt försiktiga, säger hockeypensionären som gjorde en kort sväng i Modo våren 2017.

Bäckmans senaste tränargärning, våren 2017 då han höll Modo kvar i Hockeyallsvenskan.Foto: PÄR OLERT / BILDBYRÅN

”Vi måste ha en enorm respekt för det här”

70 år gammal är Per Bäckman i riskzonen för covid-19. Något han tar på största allvar.

– Absolut. Det gäller att tvätta händerna, hålla avstånd och inte vara i folkmassor. Det är det viktigaste. Jag är väldigt försiktig. 

Är du orolig?

– Ja, det är jag. Vi måste ha en enorm respekt för det här och vi måste hjälpas åt nu. Jag är livrädd att smitta ned någon annan eller bli smittad själv. 

Tillsammans med frun Ann förbereder sig Bäckman nu för en jul utan nära och kära. 

– Ja, så blir det. Det finns inget annat. 

Det han saknar mest är just de han håller närmast hjärtat. Den dagen coronaviruset ebbat ut finns det endast en sak Bäckman kommer prioritera.

– Då kan man äntligen hälsa på familj, barn och barnbarn igen. Det törs jag inte göra nu.

När träffades ni senast?

– Det var i somras. Då käkade vi utomhus med stort mellanrum här i Västerås. Sedan dess har vi inte setts.

Det är snart ett halvår sedan?

– Ja. 

Det måste vara oerhört tufft. 

– Det är det. Som tur är kan man se pojklagsmatcher på tv nu. Jag har sett barnbarnets matcher på tv, det har ju varit kul, men de har fått sluta spela nu också. Där har man kunnat ha lite kontakt i alla fall.

Vad är det första du gör när det är mer säkert?

– Då kommer jag åka och träffa dem. 

 

Lyssna på Per Bäckmans historia i Expressens podcast Hockeypuls, avsnitt 82. Finns där poddar finns och i spelaren ovan.



expressen

Related posts

lämna en kommentar