Juggas hyllar ”Samlade verk” inför måndagens Augustpris


Den massivt gula boken har blivit liggande. Bredvid sängen, halva våren, hela sommaren. I väntan. Det fanns alltid något som sköt upp läsningen. Det fanns alltid tunnare romaner som inte gjorde sig så märkvärdiga att läsa. Den gula pockade på, men verkade också kräva något. Min tid, min totala uppmärksamhet.

Det skulle visa sig… att inget av det var särskilt svårt att ge. 

Äntligen! Tänkte jag utbrista när jag slog ihop den gula boken efter sista meningen på sidan 690.

Äntligen! Var jag en av de invigda som kunde uttala sig om ”Samlade verk” av Lydia Sandgren. 

Årets omsusade debutroman. Augustnominerad. Applåderad av en – nästan – enig kritikerkår.

Men ett äntligen! var ju fel.

Eftersom jag direkt önskade att jag kunde öppna den gula boken igen som om det var för första gången. Med läsningen framför mig istället för bakom mig. 

Mot slutet gjorde jag mig ärenden ut i köket, bryggde kaffe, tog onödiga pauser. Sköt upp det oundvikliga. Ville inte att upplevelsen skulle vara över.

Den känslan. Att världen som finns inom pärmarna är viktigare än världen utanför. 

Den är en drog.

Därför är det alltså oerhört lätt att bli ohjälpligt förtjust i ”Samlade verk” av Lydia Sandgren. 

Den känslan. Att världen som finns inom pärmarna är viktigare än världen utanför. Den är en drog.

En storslaget upplagd roman som beter sig som storslagna romaner gjorde förr. Den berättar episkt och med fina penseldrag, med samma illusoriska skärpa som klassisk målarkonst, om några nära vänners öden från dramatiska tonår på 1970-talet fram till i dag. Som det blev. Med drömmarna, kärleken. I vardagen. 

Livets mysterium kan förstås vara äventyr nog men skildringen spetsas dessutom av något som liknar en pusseldeckargåta. En av huvudpersonerna försvinner spårlöst.

Platsen för händelserna är mestadels Göteborg. ”Samlade verk” är en Göteborgsroman vilket lyckligt skiljer ut den från alla stockholmsromaner.

Från början finns arbetarstadens varv i bakgrunden till Hagakollektiv och klubbar naturligt inhöljda i en tjocka av cigarrettrök. Men stadens skepnad förändras över tid. Där rödvinsvänstern en gång hängde ska gymmen komma att ligga på rad. Gatans en gång hippa har blivit småbarnsföräldrar med bostadsrätt och cykelkärra.

Karaktärerna i ”Samlade verk” är klassiskt mejslade: en bohemisk ung författare, en självförbrännande konstnär, en gudomlig musa. Därtill kommer en roll som, tja,  detektiv – när nästa unga generation gräver efter sina föräldrar hemligheter i det förflutnas arkiv.

Martin Berg drömmer om att romandebutera som ungt geni men hamnar på andra sidan skrivbordet, som förnöjd ägare av ett litet ambitiöst bokförlag.

Gustav, hans ständigt drinkblandande ständiga vapendragare, upptäcks redan på Valand för sin enastående bildkonst.

Cecilia, den mystiska Cecilia, är forskaren som skriver briljanta avhandlingar och låter sig porträtteras av Gustav på tavlor som blir ikoniska. 

Cecilia och Martin bildar par. Blir föräldrar till Rakel och Elia. Men en dag är deras mamma plötsligt borta.

Och femton år går. 

När ett spår av Cecilia dyker upp är det i – en roman.

Här börjar vi närma oss en av förklaringarna till varför ‘Samlade verk’ knockat litteraturkritiker. Den spelar på vår hemmaplan. Den hyllar de humanistiska ämnena. Bildningen.

Här börjar vi närma oss en av förklaringarna till varför ”Samlade verk” knockat litteraturkritiker. Den spelar på vår hemmaplan. Den hyllar de humanistiska ämnena. Bildningen. Den leker med litteraturen, konsten, kulturella uttryck. Med skapandet och skapandets villkor. Den både beskriver och gestaltar kärleken till läsandet.

”Samlade verk” är en tegelsten och retro när vi som mest längtar efter det. Den liknar en grodprins som blivit kysst och räddad ur autofiktionens simmiga vatten.

‘Samlade verk’ är en tegelsten och retro när vi som mest längtar efter det. Den liknar en grodprins som blivit kysst och räddad ur autofiktionens simmiga vatten.

Filosofer och kulturpersonligheter namndroppas. Referenser, anspelningar och citat flödar. Jag tvingas slå upp några obekanta termer och titlar. Det gör mig faktiskt inte irriterad utan rätt nöjd; det känns som att hedra romanens kunskapstörstande Cecilia, hon som är nyfiken på allt.

I ”Samlade verk” sker många besök i bibliotekens tystnad. En kvinnlig skrivkammare placeras typiskt en trappa upp, nära vinden. Det förekommer en kufig morbror och, inte minst, en skönlitterär standardingrediens: ett gammalt vackert sommarhus vid vattnet, som plats för minnen och släktkonfrontationer.

Allt detta hade nog kunnat bli outhärdligt. Om inte berättarrösten varit så berättargladlynt med fnissiga formuleringar och filmeffekter av en fladdrande kappa eller en gatljusbelyst gestalt. Lydia Sandgren roar utan att direkt skriva ironiskt. Hon är dockmakaren som ser milt överseende på sina hjälplösa små människomarionetter.

Inledningsvis möter vi en 50-årig Martin Berg med sitt samlade verk utspritt på golvet. Återstoden av ett skaparliv. Kaffefläckade anteckningsböcker och synopsis. Ett halvfärdigt romanmanus framknattrat på skrivmaskin under Paris takåsar. Därefter får vi veta hur hans litterära bana började.

”Samlade verk” kom ut i mars, hamnade snabbt på bokförsäljningstoppen och låg fortfarande kvar i september. Fler och fler verkade gilla storyn om den misslyckade författaren Martin Berg.

Under sensommaren engagerade sig en undersysselsatt kulturelit i en rundpingismatch om Lydia Sandgren.

Men boken orsakade också debatt. Allt beröm fick mothugg. Under sensommaren engagerade sig en undersysselsatt kulturelit i en rundpingismatch om Lydia Sandgren. Detta sedan Dagens Nyheters biträdande kulturchef i ett bistert inlägg anfört att ”Samlade verk” fått recensenterna att tappa huvudet. Hon knäppte dem på näsan: den svenska litteraturkritiken var usel som missat uppenbara kvalitetsbrister vad gällde gestaltning, dialog och tidsskildring.

Augustnominering blev det hur som helst till slut. Även om Lydia Sandgren inte tippas som vinnare. Hon konkurrerar med bland andra veteranen Klas Östergren.

Men precis som så många andra blev jag blixtförälskad.

Inte på länge hade det varit så tillfredsställande att läsa en nyskriven roman.

”Samlade verk” är fenomenal. En lustfylld läsupplevelse – som lustfyllt uppehåller sig kring just hur verkligheten och konsten förhåller sig till varandra.

Bländverk? Kanske det. Men jag blir mer än gärna förförd av sådan förmåga att förföra.

Romanpersonen Gustavs realistiska måleri ger ytterligare en ledtråd till vad som hänt Cecilia. Gustavs tavlor förefaller fotografiskt perfekta men på nära håll syns endast ett gytter av prickar och streck. För att uppfatta hela bilden måste man backa. Jag gör det. Jag lutar mig tillbaka och beundrar Lydia Sandgrens verk. 

Bodil Juggas

är frilansande kulturskribent, tidigare denna sidas redaktör.

Augustpriset

(TT)

Instiftades 1989 av Svenska Förläggareföreningen med syfte att sätta fokus på de bästa nyutkomna böckerna på svenska varje år. Priset består av en statyett plus 100 000 kronor samt i praktiken även de höjda försäljningssiffror som priset oftast för med sig.

Augustpriset delas ut i tre kategorier.

Den sedvanliga galan i Stockholms konserthus uteblir i år på grund av pandemin. Yukiko Duke och Jenny Jägerfeld leder i stället prisutdelningen från en studio. Alla nominerade blir personligt presenterade via förinspelade videor.

Årets nominerade:

(TT)

Årets skönlitterära bok:

“Minnestrådar” av Carola Hansson

“Splendor” av Stefan Lindberg

“Jag ser allt du gör” av Annika Norlin

“Samlade verk” av Lydia Sandgren

“Jordlöparens bok. Om natur, konst och människor” av Thomas Tidholm

“Renegater” av Klas Östergren

Årets fackbok:

“Livets tunna väggar” av Nina Burton

“Familjen” av Johanna Bäckström Lerneby

“Herrarna satte oss hit. Om tvångsförflyttningarna i Sverige” av Elin Anna Labba

“Längta hem, längta bort. En essä om litteratur på flykt” av Kristoffer Leandoer.

“Trubbel. Berättelsen om Olle Adolphson” av Jan Malmborg

“Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn” av Arash Sanari

Årets barn- och ungdomsbok:

“Mitt bottenliv. Av en ensam axolotl” av Linda Bondestam

“Kråkorna” av Anders Fager och Peter Bergting

“Billie, Korven och havet” av Julia Hansson

“Kom dagen, kom natten” av Åsa Lind och Emma Virke

“Humlan Hanssons hemligheter” av Kristina Sigunsdotter och Ester Eriksson

“Alltid hejdå” av Alma Thörn



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar