HBTQI-certifieringens vara eller inte vara


Tre år har gått sedan Region Gävleborg började HBTQI-certifiera sina verksamheter. Tre år och två miljoner kronor senare kommer diskussionen om det hela ska fortsätta som det gjort, eller om det hela ska läggas ner.

Lars-Åke ”Babsan” Wilhelmson ansåg när han intervjuades under Gävle Pride att dessa två miljoner kunde ha spenderats på något bättre sätt. Så kan det vara, finns två miljoner sätt att använda dessa pengar för. Men det finns några saker som sätter käppar i hjulet. För det första är det RFSL som satt priset, inte regionen. Visst kan regionen förhandla om priset, men det är RFSL som sätter den sista prislappen. För det andra ska deras certifiering vara en garanti för att regionens personal får den utbildning som de behöver, för att få en bättre förståelse för de människor inom regionens gränser som identifierar sig som HBTQI. Wilhelmson föreslog att pengarna skulle gått till regionens likabehandlingspolicy, men den policyn blir inte ett tvång som en certifiering blir. Likabehandlingspolicyn täcker flera olika områden, och då skulle pengarna spridas jämnt över alla. Med en certifiering läggs dessa två miljoner på bara det enda området, och det blir något av ett tvång att fortsätta upprätthålla det som lärts ut.

När två pappor tar med sig sitt barn till akuten eller BVC-sjuksköterskan, ska denna certifiering guida och se till att de behandlas med respekt och inte blir dömda för de inte har någon mamma till barnet med sig. En ung transtjej ska inte behöva bli ifrågasatt av sina lärare eller sin läkare, bara för att hon inte föddes med en kvinnas kropp, för det ska denna certifiering skydda henne ifrån.

En återcertifiering skulle absolut kosta pengar, men frågan är om det kanske är värt det i långa loppet. Region Gävleborg har precis lagt till regnbågsflaggan vid sitt presidium, men Sverige faller efter med sitt arbete med HBTQI-personer enligt ILGA Europe med bara 63 procent, och ligger efter Norge, Danmark och Finland i deras undersökning. Vi må precis ligga i topp tio, men det är bara precis; båda grannländerna Norge och Danmark ligger i topp fem. Vi kan bättre än detta, och det är dags att Region Gävleborg rullar upp ärmarna och börjar visa vägen framåt.

Ingeborg Wigzell (C), regionfullmäktigeledamot Region Gävleborg

Solange Nordh (C), regionfullmäktigeledamot Region Gävleborg och

Anette Olsson (C), regionfullmäktigeledamot Region Gävleborg



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar