Armando Ibrakovic tillbaka efter fängelsestraffet


Armando Ibrakovic är tillbaka i IFK Norrköping tio år efter att hans spelarkarriär fått ett abrupt slut när han dömdes till fängelse för rån och olaga frihetsberövande, något som SportExpressen kunde berätta om i ett reportage 2017. Sedan dess har 32-åringen rest runt i Sverige och föreläst för ungdomar om sin fotbollsresa och sina snedsteg vid sidan av planen. Han har gjort det för att inspirera och i ett försök att hjälpa ungdomar.

Vid sidan har han hela tiden varit aktiv inom fotbollen.

Under en rad år har Ibrakovic varit verksam i fotbollsklubben Assyriska. I juni 2019 avslutade han karriären och blev sportchef i klubben. Senast var han huvudansvarig för herrlaget i division två men nu får han alltså chansen som ungdomstränare i IFK Norrköping och han hymlar inte med att det är speciellt att vara tillbaka.

– Det är speciellt att komma tillbaka till IFK Norrköping i och med att allt som hände när jag var där senast, säger Armando Ibrakovic inledningsvis till SportExpressen.

Beslutet att lämna Assyriska var inte lätt.

– Det var häftigt och vi hade så kul. Jag har aldrig tyckt att fotbollen varit så kul som nu i Assyriska och säsongen i division två, förklarar han.

Ibrakovic blir tränare i Peking

Samtidigt var chansen att gå till IFK Norrköping för bra för att tacka nej till.

– Jag har haft en jättebra dialog med Norrköping hela tiden. Vår relation har varit jättefin egentligen sedan den dagen jag slutade. När allt hände 2010 så visste ingen hur man skulle agera och vi pratade faktiskt om det när vi träffades senast. Men efter allt som hände för tio år sedan har relationen varit bra tycker jag. 

– Jag har haft föreläsningar och min relation till akademichefen Tony Martinsson har alltid varit jättebra, samma gäller Stefan Hellberg, Janne Andersson när han var i IFK och ordförande Peter Hunt. Jag har aldrig haft en dålig relation med någon i IFK och det var först i år jag bestämde mig för att bli ledare och satsa på det på riktigt.

Nu kliver Ibrakovic in som ungdomstränare i U17 där tanken är att han ska assistera Robert Hagert. Det var tänkt att Ibrakovic skulle böra sitt nya uppdrag i december men redan i onsdags gjorde han sin första träning.

– Det ska bli kul att känna på miljön och växa in i det. Jag ska jobba mycket med att möta spelarna, inte bara som fotbollsspelare, utan försöka fånga upp den sociala biten och det behöver inte alltid handla om att man är stökig utan det kan också vara att man som spelare inte mår bra av olika anledningar. Jag ska jobba mer med människan och där har jag väldigt mycket gratis med tanke på min bakgrund, min historia och min resa. Hela upplägget är klockrent. U17 är ett väldigt tajt team som jobbar nära A-laget vilket känns inspirerande. Det är få lag som kan slå IFK Norrköping på det här.

Är det en dröm för dig att jobba i Norrköping igen?

– Det är en dröm, helt klart. Det är speciellt. När jag fick ta på mig Norrköpings-tröjan kände jag en stolthet och det känns som att jag har gjort en häftig resa. Nu får jag komma tillbaka trots allt som hänt. Det är klart att det finns folk som tycker att det är negativt och fel, inte för att jag har hört så mycket, för det mesta har reaktionerna varit positiva. Men jag har fått så mycket kärlek från alla och sjukt många som skrivit fina meddelanden. Jag känner mig så taggad och ser fram emot att bidra.

Armando Ibrakovic som spelare i NorrköpingFoto: DANIEL STILLER / © BILDBYRÅN

”Hoppas folk ska släppa det”

När Ibrakovic inte föreläser eller står på fotbollsplanen jobbar han som lärare på Erlaskolan. Det är ett jobb han brinner för väldigt mycket.

– Jag är på en bra plats i livet. Jag jobbar med elever som har det tuffare socialt och har svårt i skolan. Jag jobbar med exakt det som är min styrka och där jag har mest att ge tycker jag, berättar han.

Är det jobbigt att du hela tiden tvingas svara på frågor om ditt förflutna?

– Nej, det är inte det. Jag har föreläst om det en hel del och berättat om min historia. Det är ingen hemlighet men framför allt tänker jag på min fru, min familj och syster. För dem är det nog tufft för de möter inte det varje dag som jag gör när jag pratar om det. Det är mer där jag känner: ”fan alltså”. Men för min skull är det lugnt. Jag möter inget negativt och alla får tycka som de vill. Jag har aldrig ursäktat eller försökt snacka bort det jag gjort tidigare. Det var katastrof och hemskt. Jag skulle själv reagerat starkt om någon gjort så mot mig eller mina nära och kära. 

– Men jag hoppas att folk ska släppa det en dag men jag gör inte heller mycket för det när jag åker runt och berättar om det hela tiden (skratt). Det gäller att stå för det man har gjort, stå för att man ångrat sig och visa genom handlingar att man är en bättre person i dag. Jag tycker verkligen att jag har gjort det under de här tio åren. Jag har ansträngt mig för det. Det är inget som berör mig och det är något jag alltid har varit medveten om. Man har räknat med att det kommer vara så hela livet, nu har jag två barn som kommer bli större, och de kommer säkert börja undra och fråga. Det kommer säkert att komma fram till dem också i skolan men det handlar om hur man hanterar det. Man kan lugna många på sättet du hanterar det.



expressen

Related posts

lämna en kommentar