Magdalena Forsberg om avundsjukan på Stina Nilsson


På förmiddagen har Magdalena Forsberg varit ute på en löprunda, nu sitter hon uppkrupen i en fåtölj med jämthunden Cava i knäet hemma i villan i Bergeforsen, strax utanför Sundsvall. 

– Det var bestämt att alla hundar i kullen skulle heta något på ”C”. Och det känns inte som om man kan döpa en hund till Champagne så det fick bli Cava. 

Magdalena Forsberg skrattar och klappar hunden som familjen Forsberg skaffade i somras. 

Det går sällan en dag utan att ”Magda” tränar på det ena eller andra viset. Men det finns ändå en stor skillnad mot hur det var ”förr”. 

– Är det dåligt väder känner jag inte att jag måste ge mig ut. Och jag tar heller aldrig ut mig riktigt längre. Träningen ska inte göra ont, den ska vara skön. 

Trots att Magdalena Forsberg kallar det ”mysträning” är hon så pass tränad att: 

– Om någon frågar om jag kan springa ett maraton i morgon så vill jag kunna säga ja. Sedan är det en annan sak att jag inte skulle få en bra tid. Men jag skulle kunna ta mig runt, där är jag. 

Med sina 42 världscupsegrar, sex VM-guld och en enorm mängd pallplatser är Magdalena Forsberg fortfarande världens mest framgångsrika skidskytt på damsidan.

För egen del tänker hon inte tillbaka på karriären speciellt ofta. 

– Men visst händer det, och då kan jag tänka att ”vad fantastiskt att jag var med och vann de där tävlingarna”. Det kommer jag alltid att bära med mig.

Tv-uppdrag, föreläsare, ambassadör och en mängd projekt. Magdalena Forsberg har varken legat på latsidan eller dragit sig undan rampljuset efter skidskyttekarriären. 

– Och så är jag skogsägare. 

Hur mycket skog har du?

– Det säger jag inte. Det är som att fråga ”hur mycket pengar har du på banken?”. Men jag skulle gärna skaffa mer skog om tillfället dök upp. Det är nog mitt roligaste och mest långsiktiga mål. Och jag har dessutom precis inlett ett nytt samarbete med koppling till naturen och skogen. 

”Tänk om jag inte skulle få se dem växa upp”

Ett av projekten som Magdalena Forsberg har ägnat sig åt under många år är det som ambassadör för Cancerfonden, något hon brinner starkt för. 

– Kan jag bara genom att vara den jag är bidra med något så vill jag gärna göra det. Och jag har precis som alla andra nära och kära som har drabbats. Jag var ju själv också nära men ändå inte riktigt att drabbas av cancer alldeles nyligen. 

Det var sommaren 2018 som läkarna upptäckte att Magdalena Forsberg hade en tumör på ena njuren. 

– Det kom som en chock. Jag kände mig nästan lite lurad av min kropp som inte hade talat om det. Den hade ju alltid funkat och helt plötsligt fanns där en tumör. 

Läkarna kunde inte direkt avgöra om tumören var elakartad eller godartad och Magdalena Forsberg fick först bara beskedet att den skulle opereras bort. 

– Då blev jag ännu mer chockad. Jag kände mig inte sjuk men tänk om jag var dödssjuk? Det var mycket sådana tankar. 

Den 13 juni opererades Magdalena Forsberg. 

– Den enda önskan jag hade den sommaren var att tumören skulle vara godartad. Men det kändes som att jag bara kunde gå och hoppas. Jag var rädd och det blev en lång sommar. Man törs inte planera saker och allt sådant där, men mest tänkte jag på mina barn. Tänk om jag inte skulle få se dem växa upp. 

Magdalena Forsberg har två söner tillsammans med maken Henrik. 

– Jag kände verkligen att jag hade bråttom att lära dem saker om jag skulle försvinna. 

”Magda” tystnar en stund innan hon fortsätter. 

– Samtidigt som det var ovisst har jag nog aldrig känt mig så levande som jag gjorde den sommaren. Det var konstigt, men jag uppskattade allt mycket mer. Allt runtomkring var mycket intensivare, träden var mycket grönare. 

Åtta veckor efter operationen, den 8 augusti, kom beskedet att tumören var godartad. Efter det har Magdalena Forsberg gått på årliga kontroller. Hon säger att hon ibland slås av tanken att drabbas igen. 

– Det är klart att man kan gå runt och ha någon sådan skit i sig utan att vet om det. Men jag tror inte att jag tänker på det mer än någon annan. 

– Men efter att jag fick tumören så lever jag mer här och nu, och jag försöker göra allt som jag vill göra. Säga mer ja än nej. Jag är mycket mer tacksam för saker i dag. Och jag retar inte alls upp mig på smågrejer på samma sätt längre. 

Magdalena Forsberg.Foto: FRIDA OLSSON

 

Även om jobbuppdragen är många så är Magdalena Forsberg noga med en sak, hon gör bara det hon verkligen vill göra. 

– Jag jobbar gärna mycket, men i perioder. Jag har haft en tid nu när jag har jobbat jättemycket. Sedan har jag perioder då jag inte gör det, och det är en lyx att kunna ha det så. 

Det finns dock en bakomliggande händelse som gjort att Magdalena Forsberg lärt sig att prioritera annorlunda. Det var i samband med att hennes mamma hade dött och hon själv hade kört på hårt med jobb som smällen kom. 

– Det var första gången jag fick panikångestattacker. Jag visste inte då att det var det som jag hade. Och det är en väldigt speciell känsla. Jag fick hjärtklappning, stickningar, yrsel och illamående. Jag trodde verkligen att jag skulle dö. Det var oerhört obehagligt. 

Magdalena Forsberg berättar att hon dragit lärdom av att ha drabbats av panikångest.

– På ett sätt var det en väckarklocka, och efter det tål jag inte lika mycket stress. Jag har också lärt mig att känna när det börjar krypa på. Att man börjar andas här uppe. 

”Magda” visar med handen upp mot halsen.  

– Men jag tänker alltid att man lär sig någonting av sådant här också, det var kanske nyttigt att få den där upplevelsen. I stället för att gå över gränsen hela tiden för vad man klarar. 

– När jag tänker tillbaka på den tiden nu så fattar jag inte hur jag resonerade då. Herregud, vilket program jag hade. Jag kunde vara stressad för att jag skulle i väg på ett jobb och samtidigt få dåligt samvete för att jag lämnade familjen ensam. Det var många olika typer av stress som låg bakom det där. 

– Pandemin vi går igenom just nu har fört med sig mycket hemskt och tragedier men det har också inneburit att vi reser mindre och att man tar fler möten digitalt. Det tror jag är bra ur stressynpunkt. 

”Jag är avundsjuk på Stina”

Hon gjorde själv samma byte under karriären och när nyheten kom i våras att Stina Nilsson bestämt sig för att lämna längdskidåkningen för att satsa på skidskytte blev Magdalena Forsberg glatt överraskad. 

– Jag trodde först att det var ett aprilskämt, det var nästan en för bra nyhet för att vara sann. Jag tycker verkligen att det är jättekul att hon gör det. 

”Magda” berättar att hon har pratat med Stina Nilsson vid ett par tillfällen efter att hennes skidskyttesatsning blivit officiell. 

– Jag känner igen mig själv så mycket i Stina och hur hon pratar om sin nya utmaning, nyfikenheten, glädjen, inställningen, vetgirigheten. Hur kul hon tycker det är att lära sig något nytt. Det var precis så det var för mig, att det fanns en glädje att kunna utvecklas inom något annat.  

– Jag unnar Stina allt det här men jag kan nästan känna mig lite avundsjuk också, att nu får hon uppleva allt det här som jag fick uppleva för massa år sedan. 

Redan under sin tredje säsong som skidskytt vann Magdalena Forsberg den totala världscupen. Hon tycker dock att man inte ska ha för höga förväntningar på Stina Nilsson.

– Hon måste få utvecklas i sin takt. Det är viktigt. Men Stina är inte den som gör något halvdant, det ska bli jättekul att följa henne. 

”Jag har chips i en av dem”

Mängden priser och medaljer som Magdalena Forsberg kammade hem under sin skidskyttekarriär är osynliga hemma i villan i Bergeforsen. Förutom de fyra glasskålarna som står placerade längst upp på ett vitrinskåp. 

”Magda” röstades av svenska folket fram som vinnare av Jerringpriset 1997, 1998, 2000 och 2001, ingen annan har fått priset fler gånger. 

På frågan vad som gjorde henne så populär svarar hon enkelt. 

– Det är nog för att jag är den jag är, att jag är som vem som helst. 

Brukar du använda skålarna till något?

– Det var väldigt längesen jag hade någonting i dem. Jag har haft chips i en av dem någon gång på en fest, det vet jag. Men jag borde ha haft lite ostkrokar i dem nu, va?

– Jag älskar ostkrokar. 

SportExpressens Anna Friberg har träffat Magdalena Forsberg hemma i Bergeforsen strax utanför Sundsvall.

 

LÄS FLER INTERVJUER AV ANNA FRIBERG

Emelie Öhrstig: ”Vilka är vi att tycka att det är fel” 

Mathias Fredriksson: ”Pengar är min drivkraft” 

Tord Grip: ”Jag känner mig, väldigt, väldigt ensam” 

Caroline Seger: ”Har aldrig begärt att alla ska älska det” 



expressen

Related posts

lämna en kommentar