Annica fick tre missfall – berättar nu om kampen att få barn: “Kändes som en skam”


Våren 2018 träffade Annica Englund hockeyspelaren Elias Lindholm från Gävle och året efter blev de ett par.

– När jag träffade honom fattade jag varför folk skaffar ungar. Jag kände att med den här personen vill jag ha en familj, säger Annica Englund.

Hon har tagit sig in till Gefle Dagblads redaktion från deras hus på Norrlandet för att prata om brister i kvinnosjukvården i Gävle och hur tungt det kan vara att försöka skaffa barn.

– Det känns som att ämnet är tabubelagt, men vi borde kunna prata om det.

Annica Englund kommer från Tandsbyn, söder om Östersund. Efter att ha flyttat ner till Stockholm 2012 har hon bland annat arbetat som DJ och inom sociala medier. Just nu följer 150 000 personer hennes inlägg på Instagram.

Hon minns det första missfallet. Fem dagar tidigare hade testet visat att hon var gravid och lyckan var stor.

– Vi var i Östersund och hälsade på min familj, för min syster tog studenten. När vi åkte hem fick jag så jäkla ont i magen och jag började blöda.

I kontakten med 1177 kom de fram till att paret skulle besöka akutmottagningen så fort de kom fram till Gävle.

– Under bilturen grät jag hela tiden och försökte intala mig själv att det inte var mitt fel, men jag tänkte också att kroppen inte verkar fungera som den ska. Vi fick stanna på mackar och hämta papper för att jag blödde igenom allt.

På akutmottagningen fick Elias inte följa med in på grund av corona. Att bli ensam efter den traumatiska bilresan var tufft och det tog tid innan hon fick hjälp.

– Jag fattar så klart att det finns andra som kanske varit med om en trafikolycka eller liknande, men bara att få veta ungefär när man ska få hjälp och någon som tittar in. Man känner sig så liten när en sån här sak händer.

Missfall konstaterades vid besöket på akuten, men månaden efter blev Annica gravid igen. Upptäckten gjordes efter att Elias Lindholm återvänt till Kanada för att under sju veckor leva isolerad med sina lagkamrater under slutspelet.

– Det var ganska jobbigt, men jag blev jätteglad också. Samtidigt som jag var livrädd på grund av det vi precis gått igenom.

När Elias kom hem valde de att göra ultraljud på en privat mottagning i Stockholm, eftersom han inte fick följa med i Gävle. Annica var då i den tionde graviditetsveckan.

– Jag minns det så tydligt när vi var i väntrummet. Vi mötte ett par på väg ut från ultraljudet som var jätteglada när de tittade på sina bilder. Jag hade en konstig känsla i kroppen att jag inte kunde känna igen mig i dem.

Under ultraljudsundersökningen tittade barnmorskan på fostret ur olika vinklar och bad Annica hålla andan.

– Då konstaterade hon att det inte fanns hjärtljud.

Ögonen börjar tåras på Annica när hon tänker tillbaka på den sorg som hon och Elias då kände.

– Det blev ganska svart för mig. Jag hamnade i chock, så Elias fick sköta hela samtalet med barnmorskan. Tanken var att vi skulle ha en helg i Stockholm och fira, eftersom vi inte hade setts på ett tag. Men då kände jag att jag bara ville hem.

För att stöta ut fostret som fanns kvar i livmodern var Annica tvungen att genomgå en medicinsk behandling. Från gynmottagningen i Gävle fick hon tabletter att ta hemma.

– Redan efter en kvart började jag få fruktansvärda smärtor. Jag trodde inte att det skulle göra så ont.

De åkte in till akuten och Elias fick inte följa med in. Annica lades in i ett rum och upplevde sedan ett sämre bemötande från framför allt en i personalen, som ignorerade frågor och verkade irriterad.

Gjorde bemötandet upplevelsen värre?

– Ja, bara att inte få ha med sin partner. Då hade jag kunnat ligga där i flera timmar med smärtan.

Därför var det svårt att återigen tänka tanken på barn.

– Jag ville inte göra det här igen, men Elias är en jättepositiv människa och kan alltid få mig att tänka på bättre saker. Han sa att om det händer igen tar vi det därifrån och att det finns hjälp att få.

I oktober visade testet att Annica var gravid igen, för tredje gången.

– Då kände jag ingen glädje, utan blev mer rädd. Två dagar senare satt vi och åt lunch och då kände jag smärtor i magen igen. Det började blöda som tusan och allt kändes bara absurt. Samtidigt trodde vi att när det skett tre gånger kommer vi nu kunna få hjälp.

Men från fertilitetskliniken i Gävle kom inte beskedet hon hoppats på. Alla missfallen skulle ha kommit efter vecka sex för att paret skulle få utredas, vilket inte det senaste gjorde.

– Tänk om jag inte kommer över vecka sex? Jag behöver alltså gå igenom ett till missfall för att kunna ringa igen.

Enligt reglerna skulle Annica och Elias dessutom ha försökt få barn i ett år, samt ha varit folkbokförda på samma adress under senaste året.

– Jag sa att vi snart försökt i ett års tid, men det här med adressen blir problematiskt för min partner är svensk medborgare men spelar hockey i Kanada och måste vara skriven där på grund av skatteregler. Medan jag är skriven här för att jag jobbar här och har mitt företag här.

Nu har de istället genomgått en utredning på en privat mottagning i Stockholm. Provsvaren visade inte några avvikande resultat, vilket blev ett tungt besked för Annica eftersom hon ville få svar på varför missfallen kommit.

– Just nu orkar jag inte träffa några av mina vänner som är gravida eller har barn, det blir för jobbigt och bygger upp en hemsk avundsjuka, fast jag inte vill känna så.

Hur är det för personer i din situation att få frågor om när det är dags att skaffa barn?

– Jag fick faktiskt en sådan fråga av en tjej som inte visste att jag varit öppen om det. Jag svarade att vi faktiskt försökt, men det har inte gått så bra. Jag hade önskat att det kändes normalt, men då kändes det som en skam. Jag vill försöka bidra till att vi inte ska känna så, för det är så jäkla vanligt.

Genom sina följare på Instagram har det blivit tydligt för Annica att problemet är stort, eftersom många delat med sig av sina erfarenheter. Snabbare hjälp och enklare processer är något hon vill engagera sig för även i framtiden.

– Med mina kanaler har jag en röst och ett ansvar att få det här att bli normaliserat, så de som behöver hjälp kan få den hjälpen ganska snabbt.

Det visade sig också att personer i Annicas närhet upplevt liknande saker.

– Men tidigare inte vågat prata om det just för att man känner skam, att kroppen inte fungerar som den ska. Jag tror en sån här process är ännu hårdare för dem som inte väljer att prata om det.

Hur upplever du att missfall kan påverka relationen?

– Försöker man väldigt många år tror jag att det kan vara jävligt tufft. Kvinnan känner förväntningar på sig att bli gravid, det tär mycket. För mig och Elias har det gjort relationen starkare. Vi kan prata om allt och jag känner mig så bekväm med honom, på en helt annan nivå än tidigare.

Och hoppet om barn lever i högsta grad.

– Jag vet att en dag kommer det gå bra. Men när kommer det ske?



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar