MASTERS-DOKUMENT: Augusta Nationals rasistiska förflutna


Ett fläckfritt yttre och en bana som beskrivs som en golfares paradis.
Men Augusta Nationals historia är allt annat än vacker.
Följ med 90 år tillbaka i tiden och till den då djupt rasistiska verkligheten i den amerikanska södern.

Tiger Woods skriker ut glädjen efter sin majestätiska seger i fjol. Vred sig Clifford Roberts graven?Foto: TT

Vi reser tillbaka till mellankrigstiden och det glada 20-talets slut. Charles Lindbergh har flugit över Atlanten, tv:n har introducerats och kvinnor har fått rösträtt. Men spirande ekonomi skulle snart bytas ut mot vad som i historieböckerna beskrivs som den stora depressionen.

För i september 1929 kraschade den amerikanska börsen – och krisen kom att spridas till resten av världen.
Jordbruksproduktionen USA rasade, butiker gick i konkurs och arbetslösheten ökade lavinartat. President Herbert Hoover hade svårt att få rätsida på situationen och efterträdaren Franklin Roosevelt skulle snart göra allt i sin makt för att förhindra massiva strejker inom bilindustrin.

LÄS MER: Här hittar du allt om US Masters

Busen som blev miljonär

Och det var mitt under denna kris, när medelklassen gick på knäna, som Augusta National slog upp portarna 1932. Banan och klubben var ett resultat av ett samarbete mellan Bobby Jones, en av tidens absolut största idrottsstjärnor, och den brutale affärsmannen Clifford Roberts.
Och Cliff, han skulle få större betydelse för Augusta National än vad de flesta känner till.
Berättelsen är inte så charmig som man kan tro.

Ambitionen var att bygga världens bästa golfbana, till sin hjälp tog Clifford Roberts och Bobby Jones en skotsk doktor vid namn Alister Mackenzie och man får väl säga att de lyckades.Foto: TT

Cliff växte upp under problematiska förhållanden i Morning Sun, Iowa. Familjen var fattig och Cliff sparkades ut från gymnasiet efter att han tillsammans med sin bror John Darious spöat skiten ur rektorn.
Men så småningom fick Cliff trots allt jobb som resande klädsäljare.
Kläderna byttes sedan ut mot oljekontrakt och rätt vad det var hade tuffingen från Morning Sun förvandlats till en Wall Street-höjdare. Cliff Robert hade blivit miljonär.

LÄS MER: Din superguide till Augusta National – så spelas banan hål-för-hål

Gentlemannen som fick sin bana

Bobby Jones å sin sida hade en helt annan bakgrund.
Precis som sin far var han välutbildad och spelade endast golf vid sidan av advokatjobbet.
Han hade vid den här tiden vunnit allt som gick att vinna och var känd världen över som en gentleman, ett rykte som flera gånger om spätts på av att han gett sig själv pliktslag vid avgörande tillfällen i US Open. Som om inte detta vore nog behöll han trots sina framgångar den amatörstatus som gjorde att han inte kunde ta emot en endaste segercheck.

Vid 28 års ålder valde han att dra sig tillbaka från tävlingsgolfen för att kunna tillbringa mer tid med familjen och det var nu som Clifford Roberts kom med förslaget att de tillsammans skulle bygga världens bästa golfbana.
När Roberts föreslog att banan skulle byggas på en tidigare bomullsodling i Augusta så tvekade aldrig Jones.
För det var ju här, i det lite mildare klimatet, hans mor vuxit upp.

Bobby Jones var en dåtidens superstjärna. Han kunde inte spela 18 hål utan att supportrarna flockades. Men nu skulle han alltså få sin egen exklusiva bana där han kunde spela i fred.

Men starten var tuff, pengar en bristvara och duon fick problem med medlemsrekryteringen. De hade hoppats på 1 800 medlemmar men lyckades bara värva 66. Det innebar att flera av Clifford Roberts affärsbekanta från New York fick gå i borgen för banklån.
De räddade banprojektet i sista stund.

Battle Royal och den rasistiska södern

Men det gick vägen och 1932 kunde man äntligen slå upp portarna. Från Augustas slumområde hämtades färgade för att sköta kök, restaurang, städning och bärandet av golfbagar.
Något som var talande för den grova rasism som rådde vid den här tiden i den amerikanska södern.

Så här såg banan ut 1933. Då ville Bobby Jones få hit US Open, när han inte fick det bestämde han sig för att starta en egen tävling – och så föddes US Masters.

Klubben låg dörr i dörr med Ku Klux Klan och det känns inte direkt som någon slump att män i gröna kavajer ofta sågs i publiken när Battle Royal utspelades på stadens lyxhotell Bon Air Vanderbilt Hotel.
Här anordnade nämligen Clifford Roberts medlemmarnas underhållning.
Battle Royal var en sorts boxningsmatch där sex mörkhyade män med förbundna ögon och en arm fäst bakom ryggen fick göra upp på scen i ett alla mot alla-slagsmål. Den som blev sist stående vann.
De mörkhyade männen hade nästan uteslutande hämtats från Augustas slumkvarter The Territory.

En av dem var den blivande soullegenden James Brown, uppvuxen i en bordell på 844 Twiggs Street i The Terry (kort för The Territory). Han berättar i sin biografi:
”Jag stapplade omkring och svingade vilt. Folk skrattade nedanför ringen. Jag förstod inte att jag utnyttjades. Det var en tid då Ku Klux Klan ofta hade stora parader rakt igenom vårt område. Vi kunde bara se på”.

Så såg verkligheten ut när Cliff Roberts arrangerade medlemmarnas underhållning på Augusta National Golf Club – en klubb som vid den här tiden inte hade en enda mörkhyad medlem.

”Golfers will be white and caddies will be black”

1931 blev Roberts ordförande i Augusta National, och han skulle komma att driva klubben med järnhand. Men framför allt skulle han hålla fast vid de rasistiska värderingarna. Enligt en artikel I New York Times ska Roberts också ha sagt att ”As long as I’m alive, all the golfers will be white and all the caddies will be black.”

1953 presenteras detta porträtt av Bobby Jones. Konstnären Thomas Steven står till vänster följt av Clifford Roberts, Bobby och den dåvarande presidenten vid det amerikanska golfförbundet Totton P. Heffelfinger.Foto: TT

På klubben var reglerna kring Roberts var hårda. Bar han slips gick det bra att närma sig honom. Hade han uppknäppt krage var han ledig och ville inte bli störd.

Hårt kan tyckas, men bland politikerna uppskattades stilen och Roberts blev god vän med den blivande presidenten Dwight D. Eisenhower. Presidenten blev snabbt hedersmedlem och Roberts skulle få både morgonrock, tandborste och säng i Vita Huset. Det röda rummet var hans.
I Georgia var Roberts kung och på klubben bestämde han allt, exempelvis vem som skulle få lov att bli medlem – något som blev tydligt när han nekade en välkänd affärsman medlemskap på grund av att han var far till fem döttrar, något Roberts ansåg lösaktigt.

Rasismen levde vidare

1934 spelades Masters för första gången. Horton Smith vann efter ett dramatisk avgörande en både kall och blåsig dag i mars. En fyra meter lång birdieputt på det 17:e hålet sägs ha varit avgörande.
Trots att han vann även 1936 klinga Smiths namn i de flestas öron inte särskilt bra längre. Han blev president i PGA of America och hyllades i många år fram tills dess att det de senaste åren kommit fram att han under alla dessa år kämpat för att exkludera svarta proffsspelare från organisationen.

Efter andra världskriget kom ett beslut från amerikanska domstolar om att golfklubbar var tvungna att tillåta mörkhyade medlemmar – det föll inte väl med Roberts som för att komma undan ”problemet” valde han att ändra klubbens policy för medlemsrekrytering.
Nu var du tvungen att bli inbjuden.

Mönstret avspeglade sig också i Masterstävlingen. På 60-talet vann amerikanen Charlie Sifford två turneringar på PGA-touren, trots det blev han inte inbjuden att spela. Först blev i stället Lee Elder, som deltog 1975. Samma år föddes Tiger Woods.
– Precis som alla andra har vi blivit berörda av vad som skett under 2020 med ”Black Lives Matter”. Det har har funnits och finns många orättvisor och på Augusta National vill vi nu göra vad vi kan och uppmana andra att agera, sa klubbens nuvarande ordförande Fred Ridley på en presskonferens i måndags där han lät meddela att Lee Elder från och med 2021 kommer att göra Jack Nicklaus och Gary Player sällskap för att slå invigningsslagen.

Augusta Nationals nuvarande ordförande Fred Ridley tillsammans med Lee Elder. I måndags lät klubben meddela att man instiftar två golfstipendium vid Payne University i Elders namn. Tanken är att de ska gå till en afroamerikansk dam- och en herrgolfare.Foto: TT

Två år efter Elders debut, iklädd en nyinköpt pyjamas och trenchcoat, begav sig den 83-årige Clifford Roberts ut på en nattlig promenad.
Han gick in genom golfklubbens grindar och i fickan hade en revolver.
Cliffs mor hade tagit livet av sig med hjälp av en hagelbössa när bara var ett barn. Ett par år senare hade pappan hoppat framför ett tåg.
Och nu var det Clifford själv som tog sitt liv.

”Viktigt för tävlingens historia”

Nästan 20 år senare blev Eldrick ”Tiger” Woods historisk som den förste mörkhyade spelaren att få ta på sig den gröna medlemskavaj som ges till vinnaren av US Masters.
Lee Elder fanns i publiken.
– Lee var en pionjär, han bröt rasgränsen här och banade väg för färgade spelare som mig. Det är nästan spöklikt att han gjorde det samma år som jag föddes och att han sedan var här för att se mig vinna, säger Tiger Woods och tilläger:
– Att Lee från och med nästa år kommer att vara en av de som slår invigningsslagen känns speciellt och viktigt för den här tävlingens historia.

 

Följ Golfbloggen på Twitter: @mhardenberger
Facebook: Golfjournalist Martin Hardenberger
Instagram: Hardenberger





expressen

Related posts

lämna en kommentar