Mika Kohonen berättar om drömmen om VM och rollen i Storvreta


Världens kanske bäste innebandyspelare genom tiderna är tillbaka i Uppsala och möter SportExpressen i IFU Arena. Han är tillbaka i staden där han ledde Storvreta till klubbens första SM-guld någonsin säsongen 2009/2010 – guldet som blev starten på en framgångsrik era.

Numera är det titeln ”assisterande tränare” som gäller för Mika Kohonen och det var ingen tvekan om att kan skulle kunna komma tillbaka till klubben som han till sin besvikelse tvingades lämna när den dåvarande tränaren Stefan Forsman ville bygga nytt efter guldmissen 2015.

– Jag gav en kommentar efteråt och det blev lite större än vad det är, säger Kohonen som kallade beslutet att tvinga bort honom för ”det dummaste man kan ta” och sedan fortsatte karriären med ett par säsonger i Helsingborg och i Finland. 

– Jag tyckte det var lite dålig respekt efter allt jag gjort för klubben och sporten i alla år men det är inte vi spelare som bestämmer var vi spelar. Vi är bara anställda, eller kött i marknaden. Det är business, det fattade jag men jag tycker att sättet var lite under bältet.

– Jag behöver inte basta med alla människor och man är inte bästa kompis med alla. Det går inte alltid som man vill och jag har försökt behandla alla runt sporten med respekt och ärlighet.

Kohonen vill göra comeback

Kohonen berättar att hans roll nu är att diskutera med huvudtränaren Oscar Lundin och ”hjälpa killarna att tävla.”

– Som spelare har du din femma som du spelar och jobbar mycket med. Som tränare är det en lite större bild man måste ta hand om. Jag och Oscar pratar dagligen om innebandy, vårt lag och allt möjligt. Men det är en process och skillnaden är att man måste bygga upp något. Det är inte bara att träna en vecka för en match och sedan ta nästa, säger Kohonen.

Mika Kohonen står i Storvretas bås i år. Som assisterande till Oscar Lundin.Foto: PER WIKLUND / BILDBYRÅN

Men trots att det står assisterande tränare på papperet blir det snabbt tydligt vad som gäller för finländaren.

– Det blir lite annorlunda nu när foten börjar bli bättre och man skulle närma sig, det känns som att det vore roligt att spela själv också…

Frågan om karriären är över hinner knappt ställas innan Kohonen går in och avbryter med ett bestämt ”nej”.

– Jag tränar dagligen själv för att kanske kunna spela nästa år. Det blir ett rättvist beslut för mig själv då, när jag vet hur kroppen funkar. Om den tål den mängden träning, om det är värt det att gå igenom ett år till som krävs för att tävla om guld.

Hur mycket lockar ett VM på hemmaplan nästa vinter?

– Det är klart att det vore häftigt. Men det får inte kosta vad som helst, man måste ha bensin i tanken och vetskap om att man kan bidra på planen. Då är det värt det.

Han har gjort 399 matcher i SSL men att göra en till match bara för sakens skull är inte det som lockar.

– Jag vill vara delaktig i ett lag och bidra på planen. Tävla om pokalen, det är det enda som driver mig, säger Kohonen.

Berättar om depressionen

Kohonen har ansvar för powerplay och coachar även Storvreta under matcherna. Han vet inte om en tränarkarriär är det som kommer ta vid efter spelarkarriären.

 – Jag har inte tänkt så långt. Jag ha skrivit ett kontrakt att jag är andretränare och under vintern kommer jag säkert skrivas över som spelare. Men mest för om det skulle bli några skador i laget. Första steget är att sköta andratränarrollen så bra jag kan och sedan ta ett beslut om jag spelar vidare nästa säsong under vintern.

Det där med att avsluta spelarkarriären har varit ett jobbigt ämne. Sommaren 2014 berättade Mika Kohonen att han led av depression och utbrändhet och han tog timeout från innebandyn. 

– Läkaren i Finland sa att det kan handla om dålig sömn och att man redan för fem år sedan sa att det kunde vara sista året. Idrotten har varit mitt liv och det är klart att man funderat på vad man ska göra efteråt, sa Kohonen till UNT sommaren 2014.

Mika Kohonen har vunnit tre SM-guld med Storvreta.Foto: PER WIKLUND / WWW.PERWIKLUND.SE

Han tog hjälp av idrottspsykologen Johan Plate och började må bättre. Tillräckligt bra för att börja spela igen och han berättade flera gånger om sin depression för att hjälpa andra i samma situation. 

– Det är en process det där, när saker och ting går så långt som många vet att det gjorde i mitt fall. Jag sov inte många timmar per dygn i 3-4 år och allt började med att jag hade ont i knät. Jag kunde inte ens gå och spelade ändå, brände ut mig och det gick så långt som till depression, säger Kohonen och fortsätter:

– Du ska leva hela livet och det kan komma tillbaka så man måste läsa av sin kropp och sitt huvud. Det är stora frågor, spela vidare eller sluta. Jag har hållit på med idrott i 39 år nu, först med fotboll och hockey och sedan med innebandy. Så det är lite skrämmande och ett svart hål men jag mår väldigt bra nu, familjen mår bra och det är roligt att komma till hallen.

”Du kan inte förbereda dig”

Ett par saker gjorde att den psykiska hälsan vände till det bättre för Kohonen.

Sömnen är en stor del och Johan Plate hjälpte mig massor. Det finns ju olika typer av depression och vägar som kan göra att man hamnar där. Sömnen, stöd, snack och hjälp från nära och kära hjälpte, säger han.

Är du beredd på att dagen kommer då du inte längre är innebandyspelare?

– Det blir lite roligt i media och det är roligt att alla har en åsikt om att man ska sluta på topp. Men det är bara två år sedan jag var med i VM och jag vet inte hur mycket högre man kan komma än att vara med i ett landslag och vinna VM-guld. Jag kan ju sluta men så länge jag mår bra och kan tävla där ute på högsta nivå, varför skulle jag inte göra det? Det är det bästa som finns i världen.

2015 tvingades han lämna Storvreta och spelade mellan 2016 och 2018 för FC Helsingbrg.Foto: PER WIKLUND / PER WIKLUND BILDBYRÅN

Kohonen vill inte heller säga att han är rädd för att sluta spela om han måste ta det beslutet.

– Rädd är väl lite… Jag vet inte vad som är rätt ord men det är ju lite skrämmande. Rädd är jag väl inte längre, man vet att den dagen kommer någon gång oavsett hur tråkigt det är. Men jag har ändå processat och tänkt på det ganska många år och jag har inte blivit helt och hållet klok på frågan.

– Hyfsat förberedd är man men det är så för många idrottare, du kan inte förbereda dig helt och hållet. Jag tror du måste gå igenom den grejen när du slutar, det blir en dipp och man mår lite konstigt. Sedan är det tillbaka upp på sadeln, hitta något annat och börja köra så blir det bättre.

 

LÄS MER: SSL-spelarnas dom: De vinner SM-guldet 20/21
LÄS MER: ”Som ett boy band – de andra blev chockade”
LÄS MER: Bäst – men inget (!) lag försöker värva honom

Senaste avsnitt av Frislag



expressen

Related posts

lämna en kommentar