Hur minns du Sven Wollter?


Brita Falk, fyller 74, pensionerad sjuksköterska och vårdlärare, Gävle

– Jag vet att han bodde och jobbade här och min son har gått samma filmutbildning på Filminstitutet i Stockholm som Sven Wollters son Kalle (Karl Seldahl, regissör, född 1975). Jag kommer minnas honom som en duktig och trovärdig skådespelare. Till exempel i “En sång för Martin” där han spelar dement, vilket intresserar mig med tanke på mitt tidigare yrke.

Marcus Zahrend, 43, sjukskriven, Andersberg

– Jag hade ingen aning om att han var död, men jag minns honom som komisk, rolig och kärleksfull. Jag är dock inte så insatt i Sven Wollter, “Raskens” är det enda jag har sett med honom.

Jan Thunberg, 60, pensionär, Gävle

– Han bodde på Hamiltongatan på 80-talet och brukade sälja Proletären på Systembolaget när det låg där nere på torget. Min tjej som jag skilde mig från 1993, jobbade på Videohallen då 1983 och dit brukade han komma in och hyra film. Action och komedi tror jag mest. Annars är det “Raskens” jag minns bäst. Men han var ju med i så mycket.

Martin Nilsson, 45, programmerare, Sandviken

– Det måste vara “Raskens”, det är det första som kommer upp. Han var ju kommunist också och jag tycker väl ingenting om det. Han dog i min gamla hemstad Luleå faktiskt. Jag upplevde som lite “larger than life”. Han tog nog plats i de rummen han har varit i. Han har märkts, men på ett bra sätt. Jag har en allmänt positiv uppfattning om Sven Wollter, även fast han var marxist-leninist.

Linda Bergman, 28, receptionist, Gävle

– Oj, jag vet inte, jag tittar inte så mycket på svenskt, är verkligen bara amerikanskt jag kollar på, men jag känner ju igen honom. Om man bara hade tittat på en bild av honom skulle jag säga att han verkar vara en rolig filur, skojig och glad. Han ser ut som någon som man skulle ringa till om han har en dålig dag för att må bättre.

Ann Olsson, nybliven pensionär, Norrsundet

– Mest minns jag “Raskens”. Det hände så mycket i den och skådespelarna i den var väldigt bra. Jag lånade den faktiskt på dvd och såg om för några år sedan. Jag såg honom inte med Folkteatern här, men kommer minnas honom positivt, lite som en softis. Inte som den där machotypen. Som att han hade båda sidorna. Sen är den privata sidan en sak och den offentliga en annan, men det kan inte jag uttala mig om.



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar