Arbetstagares rättigheter ska inte köras över av klåfingriga politiker


Vid årsskiftet till 2011 blev jag tillsvidareanställd på Posten. Det var mitt 45:e anställningsavtal sedan jag började arbeta på företaget den 18 augusti 2008.

De sista månaderna innan jag fick fast jobb, gjorde arbetsgivaren dessutom sitt yttersta för att förlänga tiden jag skulle vara visstidsanställd. Detta genom att ta bort månadslön och istället anställa mig på timmar. Att jag skulle få en tillsvidareanställning var dock ofrånkomligt, eftersom jag hade företrädesrätt enligt LAS.

Tolv dagar efter att jag börjat arbeta på Posten föddes mitt första barn. Fyra månader innan jag skrev på mitt sista anställningsavtal föddes mitt andra. Under två och ett halvt års tid visste jag aldrig om jag skulle ha tillräckligt med jobb för att kunna betala räkningarna eller köpa mat åt barnen. När mitt andra barn föddes fick jag ingen lön, eftersom månadslön betalas ut den månad man arbetar och timlön månaden efter.

Det första jag gjorde efter att jag fått fast anställning var att engagera mig fackligt och jag har varit fackligt aktiv under all tid på Posten sedan dess. Min främsta målsättning var att ordna trygga anställningar för mina arbetskamrater. Jag gjorde det för att jag vet hur det känns att inte få tillräcklig lön för att försörja familjen varje månad, att inte veta om jag får jobba imorgon eller nästa månad.

Och jag hade ändå tur, jämfört med hur det är idag. Det värsta är att det kan vara förgäves om Centerpartiet och Liberalerna får igenom sin vilja om att förändra LAS. Om förändringen går igenom är mitt sista anställningsavtal inte värt mer än pappret det är skrivet på. Då kommer jag och miljoner andra tvingas uppleva samma oro som jag kände under de där åren 2008–2011, med den skillnaden att det aldrig kommer finnas något hopp om ljusning vid horisonten.

Den svenska modellen går ut på att det är facken och arbetsgivarna, även kallat parterna, som löser de konkreta frågorna om villkoren på arbetsmarknaden. Det har varit bra för Sverige i decennier. Januaripartierna bryter mot den ordningen genom sitt avtal som säger att anställningstryggheten ska förstöras och ger arbetsgivarna rätt att göra folk till provanställda hela livet. Det är för att se till att det är parterna som ska lösa frågorna som Vänsterpartiet riktar hot om misstroende mot regeringen. De som berörs av anställningstryggheten och försöker skydda arbetstagares rättigheter ska inte köras över av klåfingriga politiker. Vänsterpartiet står upp för den svenska modellen.

Samuel Gonzalez Westling, partistyrelseledamot (V), 2:e vice ordförande kommunstyrelsen i Hofors kommun, brevbärare



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar