ärlig teater om ADHD och homosexualitet


Under föreställningen, i mörkret i teatersalongen, viskar min stolsgranne till mig:

– Bästa låten.

– Det där känner jag igen mig i.

– Så jävla sant.

Och när de taktfasta applåderna har lagt sig säger hon:

– Alltså, shit. Den här föreställningen träffade en: Poff! Alla känslor på en gång. Riktigt grym.

Det vi just har tittat på är “Above all this”, en föreställning som Folkteatern Gävleborg har varit med och tagit fram tillsammans med Östgötateatern. En föreställning om att känna sig annorlunda, om ADHD, om att bli kär i någon med samma kön, om att bära på en sorg. Och hon som sitter bredvid mig, medbjuden som gästrecensent, är en kvinna med liknande erfarenheter, Marie Ringfelter. Också hon har ADHD och kände redan tidigt i livet att hon inte var som alla andra.

Above all this är baserad på musikalartisten Frida Modén Treichls liv och erfarenheter. Tillsammans med en av Folkteaterns konstnärliga ledare, Kajsa Isakson, har hon skapat en föreställning som kretsar kring hennes egen väg mot att förstå vem hon är och hur hon vill leva, bortom samhällets snäva strukturer. Musiken finns med som en bärande bjälke genom denna enpersonsmusikal, det är både storslaget och finlemmat.

Musiken finns med som en bärande bjälke genom denna enpersonsmusikal, det är både storslaget och finlemmat.

Gästrecensent Marie Ringfelter kan verkligen relatera till det som berättas från scenen. I hur det känns att ha 700 miljoner tankar i huvudet. I hur det är att alltid få tjat och tillsägelser för att man glömmer och inte kan hålla ordning. I hur slitigt det kan vara att kämpa för att känna sig accepterad och att passa in i samhället.

Jag är så trött på att bli stämplad som dum i huvudet för att jag är den jag är

– Jag är så trött på att bli stämplad som dum i huvudet för att jag är den jag är, säger Marie Ringfelter.

Men det hade lika gärna kunnat ha varit Frida Modén Treichl som sagt det från scenen.

Det är snygg scenbelysning med konsertkänsla. Trivsamme pianisten Carl Flemsten i ett hörn. Annars är scenen sparsmakat möblerad. Frida Modén Treichl får plats att glänsa i pastellfärgad enhörningsdräkt och glittrande paljettdress. Musiken i föreställningen är dels egenskriven, dels hämtad från två av Frida Modén Treichls förebilder, Whitney Houston och Dolly Parton.

And even though you may not understand me

I hope that you’ll accept me like I am

For there are many sides of me, my mind and spirit must be free

Sjunger Frida med Dollys ord.

Det finns något angeläget i Frida Modén Treichls röst. Hon vill säga något viktigt till publiken. Prata förtroendefullt och med skärpa.

– Man kände hennes ärlighet, säger Marie Ringfelter. Hon var väldigt öppen. Hon var… fantastisk.

Frida Modén Treichl beskriver depressiva perioder och utbrändhet. Marie Ringfelter berättar om hur hon betraktades som ett problembarn i skolan och fastnade i narkotikamissbruk. Men de båda har också hittat vägar framåt, mött personer och sammanhang som har visat större tolerans. Förstått sig själva och sina behov bättre. Att få en diagnos kan vara en hjälp. Att verkligen bli sedd och bekräftad av sin omgivning kan vara en annan.

Above all this spelas på en rapp timme. Kanske lite väl rapp. Fördjupning och gestaltning saknas på sina ställen. Men något enstaka minustecken vägs väl upp av tillgänglighet och känsla. Ordens och musikens tröst och kraft.

– Alla borde få höra det Frida har att säga. Jag önskar att fler såg det här. Det var riktigt riktigt bra, säger Marie Ringfelter.

Max Hebert

är manusförfattare som skrivit om både förälskade pensionärer och gängkriminalitet. Gillar smörgåsar och äventyr.

Teater

“Above all this”

Gävle Teater/Folkteatern 2/11

Av: Frida Modén Treichl och Kajsa Isakson

Med: Frida Modén Treichl och Carl Flemsten

Regi: Kajsa Isakson



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar