Hur många misshandlade och våldtagna funktionsnedsatta tål Sverige?


Ingressen i Kvällsposten är vidrig:

“Gång på gång larmade den svårt funktionsnedsatta kvinnan om hur hon våldtagits av en anställd på gruppboendet i Göteborg.  Men i stället för att utreda erbjöds kvinnan ett graviditetstest. Nu visar stadsdelens utredning att en mängd fel begicks och att det sannolikt är fler på samma boende som utsatts. Stödassistenten dömdes tidigare i år efter att själv ha gått till polisen.”

Vad som rullats upp i Göteborg i år är bara en i raden av fruktansvärda skandaler på boenden för funktionsnedsatta. Uppdrag Granskning har bland annat berätta om Dick Nord som utsattes för vad som bäst kan liknas vid tortyr på sitt gruppboende. Det upptäcktes inte förrän anhöriga monterat upp dold inspelningsutrustning. Och nu har de anhöriga fått besked från Dick Nords hemkommun Partille att de “kan komma att placera honom var som helst i Sverige, i väntan på att ett boende i hemkommunen kan bli färdigt om tidigast ett år.”.

Hur kan en kommun få agera på det sättet? Dick Nord har behov, inte bara av ett boende utan av ett värdigt och bra liv. Att Partille nu uppenbarligen överväger att skicka honom dit de behagar är ett direkt övergrepp i sig. Det betyder förmodligen att Partille och Sverige bryter mot Europakonvetionen om de mänskliga rättigheterna och FNs konvention om funktionsnedsattas rättigheter.

Bara sedan i januari 2019 har det kommit in 299 IVO-anmälningar mot gruppbostäder för funktionsnedsatta enligt Uppdrag granskning.

Enligt IVO förekommer våld på 40 procent av landets gruppbostäder. 40 procent.

Det säger att något är väldig, väldigt fel, både i hur landets kommuner, som alltid är ytterst ansvariga för omsorgen och de som bor i en kommun, ser på funktionsnedsatta, men också bland de som jobbar med funktionsnedsatta.

Den funktionsnedsatta kvinnan i Göteborg som våldtogs av en av de anställda på sitt boende blev inte tagen på allvar. Istället för att polisanmäla bestämde personalen och enhetschefen att det räckte med att kvinnan skulle göra ett graviditetstest. Så här säger stadsdelsförvaltningen själv om hur man valde att hantera situationen:

“Saken diskuterades på ett personalmöte där det bestämdes att man utifrån den enskildas funktionsnedsättning skulle möta hennes oro över att vara gravid på ett konkret sätt genom att erbjuda ett graviditetstest”.

Polisen kontaktades inte, områdeschefen kontaktades inte och inte heller enhetschefen på boendet kvinnan tidigare hade bott på och utsatts för övergreppen. Det gjordes ingen lex Sarah-anmälan och inte heller en polisanmälan. Kvinnan satt fast, omgiven av inkompetenta människor med ett paternalistiskt förhållningssätt till henne.

Hon togs inte på allvar, förrän mannen som våldtagit henne själv knallade in hos polisen och erkände att han begått brott.

Lagstiftningen är tydlig, funktionsnedsatta har rätt att leva ett liv precis som alla andra utifrån sina egna förutsättningar. Men varje dag sviker Sverige funktionsnedsatta. Man gör det genom att utse usla gode män utan kunskaper kring vad det innebär att leva med funktionsnedsättningar, man gör det på undermåliga dagliga verksamheter där sysselsättningen som erbjuds inte är tillräckligt stimulerande, man gör det på boenden där funktionsnedsatta utsätts för kränkningar, våld, bestraffning och till och med våldtäkter. Det finns till och med fall där funktionsnedsatta dött på sina boenden på grund av personalens agerande. Man gör det från kommunernas sida också genom att rekrytera i princip vem som helst som personliga assistenter och boendepersonal. Och man gör det från statens sida genom att neka människor personlig assistans och skapa fattigdom genom låga ersättningar.

Den sammantagna bilden av Sverige är att vi fortfarande, trots alla löften och fina ord, inte tar funktionsnedsatta på allvar och ser dem som andra rangens medborgare som man kan göra lite som man vill med.

Vid deras sida står desperata föräldrar, syskon och andra anhöriga och lider. Somliga av dem kan slå tillbaka mot ett helt system som inte fungerar, driva rättsprocesser, ställa krav på vården och omsorgen, lägga timme efter timme på att rättigheter ska tillvaratas, vården göra sitt jobb och omsorgen också. Men vad händer med alla de som inte har sådana människor vid sin sida?

Mannen som våldtog den funktionsnedsatta kvinnan på hennes boende dömdes till fyra års fängelse. Att det vidriga Dick Nord utsattes för blev en fråga för domstol var tack vare hans anhöriga, ingen annan.

Brotten de utsattes för skulle aldrig ha varit möjligt att genomföra om omsorgen om Sveriges funktionsnedsatta varit mer än fina ord.



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar