Jenny Wennberg: Det kommer bli bättre


Ungdomsarbetslösheten var på väg att vända i Sandviken, läget såg lovande ut, extratjänster och andra insatser ledde framåt. Sedan kom coronan och tog ifrån unga möjligheterna att komma ut på arbetsmarknaden. Sandviken är idag en av de kommuner där unga drabbats värst av coronakrisens effekter på arbetsmarknaden.

Just nu präglas en hel generation av krisen, på gott och ont.

Somliga som kanske inte hade tänkt studera kommer studera. Andra lär sig att fortsätta kämpa fast man kanske inte riktigt orkar.

Rättvist är det inte. Och oturen att vara en av alla de unga som ska försöka kriga sig in på arbetsmarknaden just nu är enorm.

Det borde också göra politik mer ödmjukt inställd till livet.

Den kollektiva erfarenheten vi gör just nu är att inget kan tas för givet. Sjukdom, arbetslöshet och annat kan hända som pressar våra ekonomiska marginaler. Och när det händer måste det finnas stöd att hämta, sjukersättning som går att leva på, medlemskap i a-kassa som gör det möjligt att klara sig tills det vänder. Det måste finnas möjlighet för unga, men också andra, att hitta en bostad man har råd med, oavsett vad som händer i livet. Bostadspolitiken i Sverige kan inte bygga på “Pappa betalar”, av det enkla skälet att väldigt många inte har föräldrar som kan betala.

Unga har det tufft just nu. Flytta hemifrån, hitta ett jobb är bara två saker som i ett slag blev svårare på grund av coronapandemin. Möjligheterna till egen försörjning och därmed också möjligheterna till ett självständigt liv har försvunnit.

Vi har haft en snart sagt obruten ekonomisk uppgång efter krisen 2008, då när hela världsekonomin rämnade, banker gick i konkurs och bolånemarknaden kollapsade i USA. 2008 var dystert. Men vi hämtade oss. Från det också.

Förr eller senare kommer pandemin vara över. Den tuffa vardagen som unga kliver ut i idag kommer få konsekvenser som i sin helhet är svåra att överblicka. Somliga av dem positiva, kriser tar inte bara fram det värsta i ett samhälle, det pressar det också framåt. Somliga av dem negativa, vad vi vet sedan tidigare lågkonjunkturer är att den som har oturen att försöka hitta sitta första jobb mitt i lågkonjunktur kommer behöva kämpa för att komma i kapp och oftare drabbas av arbetslöshet senare i livet som varar längre än ett år.

Det måste det alltid finnas höjd i politiken, för även om unga inte alltid planerar för det värsta och hoppas på det bästa, är det precis vad hela vårt socialförsäkringssystem, bostadspolitiken och arbetsmarknadspolitiken måste planeras efter.

Det kommer bli bättre. Förmodligen inte imorgon, kanske om några månader, i värsta fall om något år. Det är ingen tröst för den som inte vet hur man ska kunna betala hyran i slutet av den här månaden eller är nyutexad men inte hittar ett jobb.

Men ändå. Tidigare generationer har klarat spanska sjukan och två världskrig.

Vi kommer klara coronapandemin, om vi bestämmer oss för att göra det tillsammans.



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar