Det luktar mer hockeyettan än SHL, Modo


Du Modoläsare som ögnar igenom dessa rader kommer nog, om du inte redan har hög puls, få det nu. För här kommer lovord över en tränare som nolaskogsarna gick från att älska till att hata över en natt.

Björn Hellkvist är en helsickes bra hockeytränare. Det har aldrig varit mer tydligt än nu.

Hans sorti från Ö-viksklubben har inneburit förödande konsekvenser för ett herrlag, som andades morgonluft under varje dag han styrde skutan.

Den förening han valde att tacka ja till – Leksands IF – är i dag en annan klubb än förra vintern. Och det är uppenbart vem som haft störst inverkan i den förändringen.

Hellkvist-revolutionen drog ju in över Ångermanland för två år sedan.

För mellan 2016 och 2018 var Modo i ärlighetens namn aldrig ens nära en SHL-plats trots sin maktposition i Hockeyallsvenskan med störst ekonomi och en anrik historia bakom sig.

Sedan anlände en skåning.

Ett paradigmskifte ägde rum. Modo lärde sig tro, eller snarare fick man något att tro på. En stor stark röd kraft väcktes och plötsligt kände ö-vikarna att SHL-drömmen kunde slå in.

Hellkvists spelsätt omformade A-laget, men framför allt utstakade han en väg för hela föreningen. Han fick Modo att kännas som Modo gjorde förr.

Lika markant som förändringen var 2018 är den i dag, 2020. En koloss till hockeyklubb blöder och för varje omgång som går blir det än mer genomskinligt att detta projekt inte är hållbart om inte något drastiskt sker.

***

Ja, nio av de tio bästa poängplockarna från ifjol har lämnat.

Ja, det är en ny huvudtränare på plats.

Ja, ett nytt spelsystem ska implementeras.

Men allvarligt talat, det ska ändå se bättre ut än vad det gör. Laget har haft en historiskt lång försäsong på sig att sätta grunderna och komma samman som grupp, men det är oroväckande hur lite som verkat falla på plats.

Linjerna i spelet är osynliga, harmonin bortblåst, spetsvärvningarna verkar i skuggorna, det finns en avsaknad av ledarfigurer och spelargruppen verkar inte köpa (eller förstå?) tränarstabens filosofi.

Ville Nieminen har trots en lång karriär i Nordamerika en bristfällig engelska och när varenda rapport från Finland skvallrar om en svaghet i det taktiska, men styrka i karaktär och vision blir jag fundersam:

Hur kan man inspirera när man inte kan kommunicera?

Ville Nieminen behöver inte vara en dålig hockeytränare, tvärtom. I rätt lag, med rätt grupp, vid rätt tillfälle kan han säkert göra goda resultat. Men det blir allt mer påtagligt att det här inte är rätt klubb vid rätt tidpunkt för finländaren.

***

Modos revanschlusta efter förra säsongens dråpliga slut kan ha kastat en förbannelse över 20/21-säsongen. Förväntningarna skruvades upp och från klubbens sida fortsatte man tala om att SHL var målsättningen. Kanske var det ett måste för att få sponsorer och supportrar att haka på, engagera sig och fortsätta tro, men det kan visa sig bli katastrofalt för klubben om ingen uppryckning sker.

Det som kunde varit en mellansäsong med en juniorbetonad trupp och tränare för framtiden har blivit ett hopplock av spelare och ledare som fått en orimligt tung börda på sina axlar från start.

En poäng efter tre matcher är ett svagt facit, det går inte att bortse ifrån, men det behöver inte betyda att säsongen är bortkastad och redan nu förtjänar fiaskostämpeln.

Modo har tid. Det är kanske det enda de har just nu. Tar de tillvara på den och gör rätt saker från och med nu behöver det inte sluta med en plats i bottenträsket.

Det kan faktiskt bära så långt som till en… mittenplacering. I bästa fall.

SHL? Glöm det.

 

Så funkar nya upplägget i Hockeyallsvenskan

Så funkar nya upplägget i Hockeyallsvenskan – hur många lag går upp till SHL och hur många åker ur? Här får du veta allt.



expressen

Related posts

lämna en kommentar