Det här rimmar dåligt med en arkitekturpolicy


Gävle placerade sig rätt högt i en tävling om ”goda arkitektkommuner”, berättade stadsarkitekten Helena Tallius Myhrman, enligt Gefle Dagblad nyligen. Riktigt vad det innebär förklarades inte, men tydligen finns sedan en liten tid en arkitekturvision för Gävle kommun. 

En vision är ord på ett papper. Vi har haft samma stadsarkitekt i fyra år. Hon har nog goda ambitioner men begränsade befogenheter, för annars skulle knappast den så kallade Philipssontomten på nedre Brynäs se ut som den gör.

För Statens institut för byggnadsforskning, som flyttades från Stockholm till Gävle 1975–76, uppfördes det komplex som i dag hyser halva Engelska skolan. Det omges av Brynäsgatan, Södra Sjötullsgatan och – på baksidan – Södra Skeppsbron och Styrmansgatan. Mittemot (och tätt inpå) husets baksida står i dag två nyuppförda hus, två grå lådor så urbota charmlösa att änglarna gråter.

Detta är alltså en inledande ny bostadsbebyggelse i den planerade nya stadsdelen på gammal industrimark, den stadsdel för bostäder och verksamheter som kanske kommer att heta Godisfabriken, med syftning på Läkerol. Några äldre industrifastigheter bevaras och renoveras för bostadsbruk och kommer nog att ge karaktär åt området. Men nytillskotten, som mest liknar provisorier, får svårt att associeras med någon lokal arkitekturpolicy.

Barbro Sollbe



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar