Iskall utslagning eller fantastisk möjlighet att göra karriär? “Beskrivningen av Sandviks skola gör mig ledsen”


24 augusti skrev Bernt-Olov Andersson en krönika om uttagningarna till Sandvikens Järnverks Industriskola under rubriken “Så lätt sorteras arbetarna i klassamhället”. Texten fick en generationskamrat från Sandviken att fatta pennan och berätta om sina upplevelser.

Arbetarbladets kultursida publicerade den 24 augusti en artikel där tidningens kulturmedarbetare Bernt-Olov Andersson spyr galla över Sandvikens Jernverks Industriskola, och påstår att de elever som under 60-talet antogs till denna skola automatiskt formades till arbetare. Arbetare som om de ”gick sönder bara kunde bytas ut”.  

Bernt-Olov Anderssons missnöje med, och negativa beskrivning av sina år som elev på, SJAB:s Industriskola gör mig mycket bekymrad och ledsen.

Bernt-Olov Anderssons missnöje med, och negativa beskrivning av sina år som elev på, SJAB:s Industriskola gör mig mycket bekymrad och ledsen. Min upplevelse av åren som elev på Industriskolan är nämligen den rakt motsatta!  

Jag vill nu såsom varande elev på Industriskolan under åren 22 augusti 1960 – 23 november 1963 berätta MIN historia.

Som skoltrött 14-åring sökte jag och antogs till SJAB:s Industriskola. Det kom att bli mina tre bästa skolår någonsin. Jag fick en fantastisk utbildning! Det var teori varvat med praktik, jag fick lön under hela studietiden och man utvecklades enormt under dessa tre år.  

Efter skolan byggde jag min egen go-cart, och i Sandvikens Jernverks anda blev det sedermera ingenjörsexamen på Sandvikens Tekniska Institut. Efter ett års merkantil utbildning blev jag därefter försäljningsingenjör. 

Under mitt fortsatta yrkesliv arbetade jag tjugo år som lärare i matematik och musik. Matteintresset fick jag från just Industriskolan. Jag blev alltid väl mottagen överallt på järnverket i Sandviken.

Jag känner absolut inte igen din version av de märkliga läkarundersökningar du hävdar att alla pojkar som antogs till Industriskolan tvingades genomgå. Jag lyfte således aldrig ”några lådor”, fick inte svara på en massa egendomliga frågor och tvingades heller aldrig stå naken mot en vägg inför läkare tills denne sade att det var nog.  

Du skriver, vilket jag tycker är så förnedrande, att vi ”kunde gå sönder och bli utbytta”. Det är definitivt inte sant enligt min upplevelse, i ett så fint företag som vid denna tiden gav arbete åt cirka 8 000 personer, inklusive mina två systrar. Jag tror/hävdar att du i din upplevelse är en mycket udda person. Min bild är att det här var en synnerligen fin utbildning i goda studiekompisars lag.

Jag känner igen många av de 22 grabbarna på bilden till artikeln som Industriskolans elever, men har glömt namnen. Kära skolkamrater, bidra gärna med era inlägg i debatten! Jag är säker på att ni, utom möjligtvis någon enstaka, har en lika fin upplevelse som jag har på ett av Sveriges finaste företag.  

Tack SJAB!

Sven-Erik Jacobsson,

nöjd elev från SJAB:s Industriskola



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar