Att förstå Church Street Saloons popularitet är ingen svårknäckt nöt


Detta är första krönikan i serien “Simon säger”. Från och med nu skriver Arbetarbladets nöjesredaktör Simon Ridell en krönika under den vinjetten varje lördag.

Det är inte alltid man har vägarna förbi, men hamnar man på en viss bakgata till Stortorget en fredag eller lördag kan man få syn på ett av de mer fascinerande Gävlefenomenen – kön till Church Street Saloon. Den obegripliga kön till Church Street Saloon.

Kön till Church Street Saloon är ett självklart inslag i Gävles stadsbild, nästan lika självklar som bocken eller konserthuset. Skulle Church Street någonsin klappa igen så är jag för att vi hedrar stället genom att ordna med ett offentligt konstverk bestående av statyer av Gävlebor som älskade “Breast of Chicken”. Där kan de få stå i evig kö till sitt favoritställe som en hyllning.

För att knyta tillbaka till statydebatten i somras – då Black Lives Matter-rörelsen kom på att Carl Von Linné minsann var väldigt problematisk och svenska nynazister som inte ens kan namnet på maskros ställde sig för att försvara statyn – så är min hållning att vi ska minnas vår historia. Även om den nu råkar vara mörk som i fallet med Church Street Saloon.

Det känns förvisso rent löjligt att föreställa sig ett Gävle utan Church Street Saloon, det framstår som en total omöjlighet. Det ena inte kan existera utan det andra – inget Church Street utan Gävle, inget Gävle utan Church Street. Gävleborna kommer alltid köa för att äta där och restaurangen kommer därmed att existera i all evighet. Om vi bara fann ett sätt att utvinna energi ur förhållandet med Gävleborna och Church Street Saloon hade vi klarat klimatkrisen galant.

För de som mot förmodan aldrig satt sin fot på Church Street Saloon och därmed inte kan kvalificeras som “riktiga Gävlebor” kan jag berätta att det är en restaurang med amerikanskt sydstats-tema, eller western-tema om man så vill. Det går också att ta hjälp av en av alla 983, övervägande positiva, recensioner av privatpersoner på Google för att sätta fingret på ställets dragningskraft. Så här skriver en besökare som ÄLSKAR det: “det är inte en pittoresk-lillfingret-sticker-ut-vitaduks-restaurang med späd violin” (bindestrecken har jag lagt till för att det skulle bli läsbart).

Hade Church Street Saloon varit en person hade han varit “cancelled” av PK-maffian för längesedan.

På Church Street är saker och ting rejält, cowboysrejält. Sedan är det också tillåtet att “grisa”, vilket i det här fallet innebär att gästerna får kasta jordnötsskal på golvet. Det finns inget som får Gävlebon att känna större frihet än wild and crazy-känslan att bryta mot reglerna även fast man egentligen inte alls gör det.

Tydligen är det här med att kasta nötskal på golvet någon gammal kolonialgrej, enligt min Google-research. Inte helt oproblematiskt. Särskilt oproblematiskt är det inte heller att restauranggästerna käkar middag under den amerikanska sydstatsflaggan och allt vad den innebär (hint: slaveriet). Hade Church Street Saloon varit en person hade han varit “cancelled” av PK-maffian för längesedan. Och ja, det känns rätt att “köna” stället som man.

Ju mer en grottar ner sig i Gävlebornas vurm för Church Street desto mer begriplig blir “den där obegripliga jäkla kön” till restaurangen. Det är ju där det finns möjlighet att ta en paus från “det ängsliga jäkla PK-samhället”, det är på Church Street Gävleborna kan äta sig smällmätta på kött och potatis och samtidigt bli minst lika proppfulla på bekväma, gamla goa sunkvärderingar. Knäpp upp jeansknappen och låt alla förlegade åsikter du bär inom dig välla ut.

Veckans…

…tvivelaktiga beslut: Mannen från Sandviken som ville ha “KKK” som nummerplåt på bilen. Ingen har väl någonsin velat få sin bil uppeldat såsom denna “stjärna”.

…oväntade: Att kokainet kom till Ockelbo i ett kinderägg. Kinder surprise indeed.

…idioter: Genierna som möblerade om en järnåldersgrav i Tierps kommun. Hur många saboterade järnåldersgravar har Folkhälsomyndigheten på sitt samvete sedan de uppmuntrade stadsbor att upptäcka naturen?



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar