Bernt-Olov berättar historien om den legendariske naivisten “Hofmålare Carlsson”


Det finns faktiskt en del likheter mellan den ryske författaren Maksim Gorkij och smeden Carl Johan Carlsson från Gävle. De blev tidigt faderlösa och av nöden utjagade på landsvägarna. De var båda vagabonder och skrev böcker om sina händelserika liv. De var dessutom jämngamla och föddes båda i slutet av 1860-talet.

Jag vågar till och med påstå att det finns en likhet i utseendet. På en suddig omslagsbild ser jag C J Carlsson stå vid ett städ. Släggan är höjd i luften och gesällen, i breda hängslen och träskor, väntar på slaget. Under det breda hattbrättet syns smeden Carlssons bistra uppsyn och yviga mustasch. Det skulle ha kunnat vara Maksim Gorkij.

Men där slutar också likheterna. En hel värld har läst Gorkijs barndomstrilogi, men jag tror att jag är ganska ensam om att ha läst C J Carlssons böcker ”En omväxlande levnadsbeskrivning” och ”En resa bland lappar” i original. Det har naturligtvis med kvalité att göra.

C J Carlsson berättar om svår svält och djupa sorger frambringade av arbetslöshet. Som när något av hans många barn eller någon av hans fruar avlidit. Men det kan ibland kännas som att läsa statistik över svältdödens offer i Indien.

När den urstarke smeden golvar någon knivbeväpnad hamnbuse i Göteborg har jag svårt att känna den explosiva styrkan i slaget. Däremot kan jag känna hur det svider i skinnet när Gorkijs morfar tar fram käppen och pryglar Sasja som lurat honom att använda en fingerborg som värmts över öppen eld. Skillnaden ligger naturligtvis i det känslomässiga förhållandet till språket. Man kan lugnt säga att smeden C J Carlsson inte var någon språkmänniska, men han blev däremot berömd som konstnär.

C J Carlsson stod ofta och sålde sina målningar för en tia på Stortorget eller vid Centralplan.

Efter sina äventyrliga resor i Sverige och Finland kom han 1918 till Gävle där han blev smideslärare vid Yströms vagn- och velocipedfabrik. Men 1923 hände en olycka som gjorde att Carlsson förlorade sitt ena öga. Han drog sig då fram som positivhalare och startade dessutom en kiosk vid kraftverksdammen i Strömdalen, med ett startkapital på 17 öre. Positivet var monterat på ett underrede från en gammal barnvagn och hade tio melodier på repertoaren, taktfasta marscher och smäktande valsmelodier. Det var vid den tiden han började måla tavlor. C J Carlsson stod ofta och sålde sina målningar för en tia på Stortorget eller vid Centralplan.

När Gustav V skulle fylla 75 år 1933, målade Carl Johan Carlsson ett porträtt av kungen i uniform. Han skickade tavlan till kungahuset tillsammans med ett porträtt som föreställde kronprinsessan Louise. Han fick ett tackbrev från en tjänsteman vid hovet som löd: ”Kronprinsessans uppriktiga och hjärtliga tack för det vackra porträttet som Carlsson målat å Hennes Kungl. Höghet”. Det var då C J Carlsson tog sig artistnamnet ”Hofmålaren”.

Carlsson var naturligtvis betraktad som ett original i Gävle och folk skrattade åt hans naiva konst, men på sextiotalet fick han sin revansch. Hösten 1960 gjordes en stor minnesutställning på Gävle museum och året efter representerades Hofmålaren Carlsson med fem målningar på naiv-expon ”Laicnmaler” i Basel och blev därmed ett internationellt namn och finns dessutom med i senare tiders konstböcker.

Jag har alltså hans två oansenliga böcker i min ägo och de står fortfarande placerade bredvid Maksim Gorkijs berömda verk.

Det finns en historia efter det. En gång för tjugo år sedan, när jag var bosatt i Norberg, hade jag ett jobb i Hälsingland och passerade Gävle på hemvägen. Jag besökte Hallbergs anrika bokhandel mitt i stan och kom i samspråk med legendaren och bokhandlaren Björn Hallberg. Jag berättade om Hofmålarens böcker och att jag funderade på att redigera dem, rensa ut myggsvärmen av kommatecken och ge ut dem i en riktig bok. Förvånande nog blev bokhandlaren helt lyrisk. Det visade sig nämligen att han var en stor beundrare och samlade på Hofmålarens konst. På det sättet kunde jag personligen vara med och bevara Hofmålarens berättelser till eftervärlden, rikligt  illustrerad av hans världsberömda konst. Den boken finns på biblioteket under titeln ”Hofmålarens berättelser”, men originalen finns fortfarande kvar i min bokhylla.

Bernt-Olov Andersson

Arbetarförfattare från Sandviken. Passionerad antirasist. Förtjust i all slags musik, lokalhistoria och främmande länder.



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar