Boxaren Anthony Yigit berättar om sin ätstörning


Han har precis kommit tillbaka från ett träningsläger på Bosön, RF:s anläggning på Lidingö utanför Stockholm. Där har han kört 17 pass på en vecka. 

– Det var hårdkörning, men samtidigt är det skönt när man åker i väg så där. Då blir det bara fokus på träning och boxning. Här hemma har man allt annat omkring sig också. 

Anthony Yigit fyller 29 år i september men redan 2012 deltog han i OS i London. 

Kort efter det blev han proffs. 

– De hörde av sig från Tyskland och ville att jag skulle börja tävla i Bundesliga. Det var lite utav en räddning för mig, när jag hade kommit tillbaka från OS hade jag det tufft ekonomiskt. Men i Tyskland fick jag både boende och betalt för att boxas. 

En tid senare skrev Yigit på för sin första promotor, tyska Team Sauerland. 

Sedan dess har han gått 24 proffsmatcher, vunnit 22, fått en oavgjord och förlorat en. 

Senast Anthony Yigit gick en match var i juni förra året, då besegrade han turken Siar Özgul. Och just nu gör sig svensken redo att gå en ny match i USA om några veckor, då i 61-kilosklassen. 

Men det var när Anthony Yigit flyttade till Tyskland och blev proffs som han fick problem på allvar. 

– Som boxare är man alltid viktfixerad, i stort sett alla jojobantar inför matcher. Jag har tänkt på min vikt så länge jag har boxats. Men sedan blev det något annat. 

Anthony Yigit tystnar en stund innan han fortsätter och trevande försöker berätta hur allting började. 

– Jag kände mig ensam och hade mycket ångest. Men jag förstod inte riktigt att jag hade ett dåligt beteende. Jag trodde bara att jag hade kommit på ett sätt där jag kunde äta men ändå hålla vikten genom att direkt kräkas ut maten när jag ätit. 

– Jag hade utvecklat ett bulimibeteende. Jag sa till mig själv att jag kan sluta när som helst, men jag gjorde inte det. 

– Och det var där det började. 

Problemen accelererade och under flera år var det riktigt illa. 

– Om jag hade tagit en enda liten chokladbit så tyckte jag att jag hade misslyckats och lika gärna kunde trycka i mig fem kilo godis och kakor. Och det gjorde jag, sedan kräktes jag. När det var som allra värst kräktes jag flera gånger om dagen. Jag googlade på olika forum vad som var lättast att kräkas upp igen. 

”Jag kunde örfila mig själv”

Anthony Yigit, som bodde ensam i Tyskland och därefter Danmark och Spanien, drog sig undan allt mer. 

– Jag isolerade mig och ville inte träffa någon, och gjorde jag det och det innebar att man skulle äta tillsammans så visste jag att jag snabbt som fan var tvungen att ha en plan för hur jag skulle få ur mig maten utan att det märktes. 

– Jag tyckte om att vara ensam hela dagarna, då kunde jag göra som jag ville. Och vad jag ville göra var att göra mig själv illa utan att jag förstod det. 

– Jag tyckte att jag förtjänade det på något sätt, jag kunde prata med mig själv och örfila mig och säga: ”din jävla tjockis, du bara äter som ett jävla svin, du förtjänar att spy”. Någonstans tyckte jag att jag skulle straffas för jag kunde inte kontrollera mig. 

– Jag kände mig som en gris som åt, men jag kunde inte sluta. Det blev mitt självskadebeteende. 

”Jag kräktes innan matchen”

Samtidigt som Anthony Yigit hade utvecklat en svår ätstörning och bulimi gick han upp i ringen för proffsboxningsmatcher. 

– Det gick dåligt på matcherna och det gjorde att jag mådde ännu sämre och blev ännu mer stressad. Det blev som en ond cirkel. Jag lyckades ändå vinna, mycket tack vare erfarenhet men också för att jag tränade hårt under de här omständigheterna. 

– En match fick jag bara oavgjort, och det var inte mot någon bra kille. Men det berodde på det. Jag spydde samma morgon som jag skulle gå matchen för att jag tyckte att jag hade ätit för mycket till frukost och blev rädd för att jag skulle vara för tung i matchen. 

– De första ronderna gick bra, men sedan orkade jag ingenting. Jag tog slut och då vann han de andra tre ronderna. 

”Hade svårt att erkänna”

Under de första åren pratade Anthony Yigit inte om sina problem med någon annan. Men så småningom öppnade han sig för sin mentala coach. 

En vändpunkt för Anthony Yigit blev också när han träffade sin flickvän Ellinor Åkeson.

– Hon berättade tidigt och väldigt öppet att hon hade haft anorexi. Jag tyckte att det var jättekonstigt att prata om något sådant, för mig var det tabu. Men ju mer hon började prata om det, desto mer kände jag att jag kunde öppna upp mig om att jag också hade problem. 

Anthony Yigit menar att han under lång tid hade svårt att acceptera att han led av en ätstörning. 

– Jag förminskade mitt problem, jag hade svårt att erkänna att jag hade bulimi. Men till slut förstod jag att det var en psykisk sjukdom. I mitt fall triggades den av stress och ångest. Då någonstans kunde jag börja jobba med mitt problem på ett annat sätt. 

Proffsboxaren Anthony Yigit berättar för SportExpressen om sin ätstörning.Foto: ANNA FRIBERG

Träningslägret på Bosön som Anthony Yigit nyss är hemkommen från är en del i uppladdningen inför hans kommande match i USA.

Precis innan uppladdningen drog i gång publicerade Anthony Yigit en bild på en enorm hamburgare på sitt Instagramkonto, i bildtexten förklarade han att det var ”sista måltiden innan stundande diet och träningsperiod”. 

Yigit har tidigare under intervjun berättat om sin ätstörning som något i det förflutna. 

Men när den gigantiska hamburgaren kommer på tal skruvar han på sig. 

– Jag åt den… Men sedan kräktes jag. 

– Jag vet inte hur jag ska förklara det. Så länge jag äter ”cleant”, nyttigt, då är det lugnt. Men när det går över styr. Då kommer de tankarna upp igen. Tidigare har jag pratat om det som att det är något som har varit, men det pågår fortfarande. 

Att Anthony Yigit känner att han vill dela med sig av sin situation är för att han menar att ätstörningar är vanligt förekommande inom idrotten och ett stort problem, men att de flesta pratar om det först efter karriären. 

– Jag är på väg mot toppen, jag boxas på världsnivå, men jag kämpar fortfarande med andra matcher än just de som är i ringen. Och jag tror inte att jag är den enda som gör det. Det är många som har det problemet. 

– De flesta tänker nog att det mest är tjejer som drabbas av ätstörningar, men det måste komma fram att killar gör det också. Det är nog därför jag pratar öppet om det nu. 

Hur mår du i dag?

– Bättre, men inte bra. Nu på senare tid har jag mer ånger när jag har kräkts för att jag vet att det är fel, men jag gör det fortfarande ibland. 

 

HÄR KAN DU FÅ HJÄLP

Om du lider av en ätstörning finns det flera platser dit du kan vända dig för råd, stöd och hjälp. 

Om du är under 18 år kan du kontakta en ungdomsmottagning eller din vårdcentral. Är du över 18 år kan du vända dig till vårdcentral eller psykiatrisk mottagning.

Ätstörningar på 1177

Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar

Tjejzonen – Ätstörningszonen

Kunskapscentrum för ätstörningar (KÄTS)



expressen

Related posts

lämna en kommentar