Det som hände i Stockholm kunde ha hänt på Nordost


Det ger en isande känsla att klicka sig in på arbetarbladet.se på torsdagsförmiddagen. Där finns en uppföljning om skottlossningen på Nordost som skedde strax före midnatt på onsdagen om att polisen kunnat säkra flera fynd från brottsplatsen.

Poliserna hittar en, två, tre, ja hela sex tomhylsor i en brunn och några till på marken, det är skotthål i glaset på en balkong. På någon bild syns en lekplats där barnen brukar leka. Från en balkong berättar en ung kille för Arbetarbladets reporter att han var rädd att det skulle bli som i Stockholm där en 12-årig flicka fick sätta livet till – “Jag sa till min lillasyster som var vaken att inte gå ut” berättar han. En annan man som GD pratat med som också såg skjutningen från sin balkong säger att han var säker på att han såg en människa falla till marken och trodde att personen dog.

Inget brottsoffer är hittat men fyra personer är, tack och lov, anhållna. Vittnena verkar dessutom vara ovanligt många. Nordost hade inte hunnit gå och lägga sig innan det small den här gången.

Det sista gör att det isar till genom kroppen igen, för det hade onekligen kunnat sluta precis som det gjorde i Norsborg i Stockholm tidigare i veckan. Det vill säga att någon oskyldig, kanske till och med ett barn, hamnat mitt i skottlinjen mellan dessa gränslösa människor.

Ilskan bränner i en när man tänker på alla oskyldiga människor i stadsdelar som Nordost, Öster och Andersberg (alla drabbade av skjutningar i år) vars vardag genomsyras av en ständig oro över när det kommer att hända igen och om man då befinner sig på säkert avstånd eller inte. SVT twittrade i veckan ut en nyhet angående den tragiska händelsen i Stockholm med rubriken “12-åriga flickan befann sig på fel plats vid fel tidpunkt”, minst sagt olyckligt uttryckt – de enda som är felet är de som skjuter på varandra. Ni vet, de som helt tappat sin moraliska kompass.

Som röd ledarskribent skriver man i motvind vid sådana här tillfällen, då i alla fall min ambition är att försöka vara en motvikt mot alla de som gapar om hårdare tag. Det har blivit en och annan ledare på ämnet, då någon behöver påminna om den långsiktiga lösningen, den som handlar om att på sikt minska klyftorna och stärka välfärden och att satsa på det förebyggande arbetet.

Det är inte vad vissa människor vill höra när tomhylsorna ligger i drivor på marken nära en lekplats på Nordost, det förstår jag verkligen – men någon behöver tjata om det så det inte glöms bort i viljan att slå tillbaka hårt mot dem som gör livet otryggt för så många. Det är tydligt att det behövs tuffa åtgärder på det sättet som hjälper polisen att klara upp mer gängrelaterad brottslighet men – pass på, för nu kommer det igen – det här kommer bara fortsätta om vi inte tar tag i grundproblemet ordentligt.



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar