Det gamla arbetarpartiet har blivit ett parti som försöker stryka alla medhårs


Några enstaka politiker (flitigast har varit moderater som skryter med att vara riksdagspolitiker) har presenterat sina “fantastiska förslag” hur vårt land ska leva upp igen efter pandemin. Arbetslinjen, det är grejer det och “bidragen” måste sänkas till den nivå de varit med att bestämma om. Aldrig har de förtroendevalda varit så långt borta från sina väljare som nu.

Våra egna region- och kommunpolitiker tycks ha tagit pandemiledigt eller kanske av säkerhetsskäl håller sig hemma. De anställda tjänstemännen däremot har häcken full med att försöka gissa sig till hur pandemin påverkat och kommer att påverka ekonomin. Det gäller att minskade skatteintäkter inte får påverka invånarna negativt inom något område.

Kanske hade det med förutseende politiker kunnat se annorlunda ut, ökad befolkning betyder ökade problem. Problemet är att styrande politiker redan för tjugo år sedan inte ens hann med i en långsam ökning av invånarna när det gällde bostäder, arbetslöshet och en åldrande befolkning. Osökt slår mig tanken att ju större man är, desto tyngre faller man.

Det gamla arbetarpartiet har blivit ett parti som försöker stryka alla medhårs, men genom det strukit sina tidigare lojala väljare mothårs. Till sin hjälp har de ett parti som lever i sagornas värld och tror sig hittat guldskatten de kan sätta sprätt på för att göra vår värld vackrare och bättre. Kan förstå att många väntat på att S skall våga sätta ner foten och klippa banden med MP.

Det finns inte plats för politiska ideologier, det handlar om överlevnad för alla.

Det kommer att handla om prioriteringar och då måste invånarna gå i första hand. Det som hänt i vårt land har förvärrats genom politiska misstag att inte inse hur fattigdomen långsamt spridit sig och då inte minst hos de äldre. Vårt lands stabila ekonomi som vår finansminister ofta vill framhålla, kan det inte ses på annat sätt än att operationen varit lyckad, men patienten dog. Det kan bli så när fel saker prioriteras.

Sven-Erik Hemlin



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar