Demokratiska samtalet; politiker hör ni oss?


Delaktighet och medbestämmande är något som pågår hela tiden och inte bara under valkampanjer. Jag upplever dock en näst intill konsekvent tystnad från ansvariga politiker när medborgare uttrycker oro inför beslut/icke beslut som påverkar livet.

Det kan vara allt från vår rätt att ha fungerande mobil och internettäckning där vi bor till rätten att träffa en läkare eller få den behandling vi behöver. Jag saknar också analyserande reportage kring detta från våra journalister som i mina ögon har det uppdraget; att bevaka makten. Att säkerställa medborgarnas rätt när gemene man inte har gåvan eller modet att uttrycka sig.

Det mest levande uttrycket idag är insändarsidorna som jag ser det; hur ofta besvaras en insändare av makten som styr området insändaren berör? Särställningen landsbygd och stad berörs sällan heller. Lika skattetryck men olika valuta för pengarna. Olika medborgarvärden?

Är det skillnad på trafiksäkerhet på till exempel Svärdsjövägen och Fredriksgatan? Är det skillnad i synen på våra barns vardag i Österfärnebo som pendlar timmar/dag till skolan eller barnen i centrum av kommunen? Är det en medveten strategi att bygga bostäder som kommunernas egna anställda inte har råd att betala hyran för utan bidrag? Eller de många fattigpensionärer vi har utifrån en pensionsreform som tillåter denna fattigdom, är den rätt? Nu skapas utanförskap vilket är farligt för den svenska demokratin, Vad gör ni åt det?

Michael Arvidsson



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar