Bartosz Grzelak om resan från spel med äggkartong till huvudtränare i AIK


Till slut tröttnar någon.

Är det ljudet som provocerar? Eller bara själva åsynen? Den otympliga sysselsättningen? Tycker någon synd om dem? 

Jacek Grzelak, pappa till AIK:s nya tränare, har fått en utlandstjänst på en statlig resebyrå i Stockholm. Familjen flyttar med. Ingen kan svenska. Fyra år är tanken, men det förlängs och efter åtta bestämmer de sig för att stanna. 

Väntan på alla saker blir lång; att skicka stora leveranser från Östeuropa visar sig lättare sagt än gjort, så packningen dröjer, så även fotbollen. Bartosz Grzelak är fem år. Han bryr sig inte. Inte hans bror heller. De spelar i alla fall, med en hopknycklad äggkartong på gatan i Huvudsta.

Tills nu. Ett fönster flyger upp och ut flyger en fotboll. 

Det är i början av 1980-talet och långt till ett av Sveriges mest krävande och åtråvärda tränarjobb.

***

Våren 2017 sitter jag i ett litet rum på Karlberg. Mittemot mig sitter Rikard Norling. Han har varit tillbaka i AIK i ungefär ett halvår och den här våren ska bli speciell. Försäljningen av Alexander Isak ger klubben mycket pengar, men in kommer den bosniske anfallaren Sulejman Krpic. AIK börjar dåligt. Inte lika dåligt som i år, men dåligt, och Krpic ännu sämre.

Det vet inte Norling ännu. Han har precis sett Krpic i träning och medger när vi ses att han inte riktigt har koll på vad som ramlat in där framme men hoppas på det bästa. Samtalet spänner vitt och brett, Norling är som mest begeistrad när han pratar om vad han ser hända på andra håll i Sverige. 

Han går igenom tränare efter tränare. Dalkurd var spännande att möta, tycker han. Och Frej håller på med något. Norling berättar att han har suttit ned med deras tränare, Bartosz Grzelak, och sett saker som gör honom nyfiken.

Bartosz Grzelak och Rikard Norling.

Foto:
JOHANNA LUNDBERG / BILDBYRÅN

Tre och ett halvt år senare sitter Grzelak i bilen på väg hem från Karlberg. Det har gått fyra dagar. Eller vilken dag är det i dag? Fem kanske? Fem dagar har gått sedan han presenterades som ny tränare för AIK. Han har hunnit ha ett kvällsmöte om gruppdynamik, någon träning, en resa till Öland, fastnat på en bro på grund av en rånad ICA-butik i Borgholm, en försenad matchstart mot Kalmar FF och sedan svettat sig till 0-0. 

Han har inte hunnit tänka på något annat än AIK, säger han.

– Det var våren 2017. Rikard var mentor till en student som gick en fotbollstränarutbildning och den här studenten hade kontaktat mig och frågat om han fick komma och titta på en träning. Jag hade ingen aning om att Rikard skulle följa med, säger han. 

– Vi gick in på mitt kontor efteråt. Jag visade dem min keynote-presentation, jag har gjort den för mig själv. Den är nog uppe i 60 sidor nu, min playbook. Jag har byggt den sedan 2013. Den innehåller alla spelets skeden. Det är till exempel hur vi ska försvara högt, medelhögt och lågt mot en specifik formation. Det är inga videos, bara skisser och text. Det är roligt att gå tillbaka och kolla på den. Det är alla mina idéer. Jag var nog rätt tidig med att filma träningar, hur vi periodiserade saker, hur vi analyserade, implementering av spelidé, video i halvtid. Det var nog det Rikard fastnade för. Vi åt en lunch i maj samma år. Jag vet inte om han handplockade mig, jag frågade aldrig om det, det var Björn Wesström som ringde sedan på sommaren. Men Rikard var nog en väldigt, väldigt stor del i min väg tillbaka till AIK.

Historien om hur 41-åringen till slut blir AIK:s huvudtränare är på många sätt historien om hur den 60 sidor lång keynote-presentationen blir till. 

För att förstå det behöver man förstå ett helt fotbollsliv.

***

Med äggkartongen utbytt mot en riktig fotboll började Bartosz spela fotboll i Vasalunds IF. Hans bror också, som dessutom tvingades ha sin lillebror som tränare i skol-DM. Tio år gammal leder han sitt äldre syskon och hans lagkamrater genom en inomhusturnering.

– Hur såg det ut? Men jag coachade dem. Jag höll på med grejer hela tiden, göra övningar för mig och min brorsa som vi tränade extra på, mallar för hur vi skulle träna, säger han. 

Den egna spelarkarriären är hackig, tar fart i perioder, stannar av i andra. Som tolvåring får Bartosz sitta på bänken när startelvan i Vasaslund toppas. Han lämnar för Brommapojkarnas andralag och flyttas snart upp i förstalaget, kommer med i Stadslaget – men platsar till slut inte riktigt i BP. 

undefined

Foto:
JESPER ZERMAN / BILDBYRÅN

I stället följer han med P16-tränaren, Rikard Norling, som tar över AIK:s juniorlag.

– I AIK fick jag ett lyft och var uppe som lärling i A-laget. Det var under bosman-eran. När man är 17-18 och blir juniorlandslagsman blir man nedringd av agenter. Jag var i Chelsea och Parma. Det stod nog inte i proportion till hur bra jag var, men det var agenter som kunde lösa sådant för en juniorlandslagsman. Jag var tre veckor i båda klubbarna. Insikterna där formade mig nog. Att träna med alla världsspelare som var i Parma och se Carlo Ancelotti, det gjorde ett stort intryck. Man börjar förstå vad som krävs för att komma till den yttersta toppen, säger han. 

– Jag var tyvärr inte tillräckligt bra för att ta de stegen. Jag åkte på någon ryggskada och gjorde någon försäsong med Spårvägen i division ett. Till slut hamnade jag med mina polare i Vallentuna i dåvarande division två. Det laget var en katastrof för mig rent utvecklingsmässigt. Det var mest äldre spelare som ville träna tre gånger i veckan. Jag var fortfarande ung och hungrig, så jag stannade kanske för länge. Samtidigt var det en bra tillvaro, jag träffade många som blev mina vänner för livet där. Jag ville mer, men det fanns inget Transfermarkt eller liknande där man kunde få nys om någon som gjorde det bra, eller scoutingverktyg. När vi åkte ur division 1 skaffade jag agent och åkte till Norge för att spela division 1-fotboll på heltid. Det var på riktigt. Jag hade förväntningar på mig som en spelare utifrån och fick uppleva den delen. 

En allvarlig knäskada sätter stopp för framfarten. 

Grzelak beskriver en avgörande tid i livet.

– En läkare säger: ”Du kommer aldrig mer kommer kunna spela fotboll. Väljer du att spela fotboll kommer du inte att kunna gå när du är 40.” Jag gjorde någon sjuhelvetes rehabilitering. Jag flyttade till Lidingö för att komma närmare Bosön och var helt dedikerad för att ta mig tillbaka, säger han. 

– Jag kom tillbaka. Till Valsta Syrianska, men det var mest för att bevisa för mig själv att jag kan överkomma allt och spela fotboll igen. Det blev bara det och Frej för mig. Men jag spelade igen.

***

Vad en fotbollstränare vill göra och gör är ofta vitt skilda saker. Vad en tränare har gjort tidigare är ofta högre värderat än vad den säger sig planera att göra. 

Det kunde jag spy på

För den som tittar på Bartosz Grzelaks cv kan huvudtränarjobbet i en av Sveriges största klubbar tyckas stort. Det enda andra huvudtränaruppdraget han har haft var som ansvarig för IK Frej mellan 2012 och 2017 innan det blev två år som assistent till Norling på Friends och senare samma roll i U21-landslaget.

En tränare behöver vara många olika saker. En ledare, en idébank, en träningsmetod, en taktisk läggning, en riskbenägenhet, en förmåga att företräda medialt och mot de egna leden, en inspirationskälla, en internpolitiker, en personlighet och en pedagog.

Vad är det AIK har rekryterat?

– Man formas av de bra tränarna man har haft, men också av de dåliga. Dåligt planerade träningar. Det kunde jag spy på, säger Grzelak. 

– Träningar utan intensitet, ogenomtänkta träningar. Ogenomtänkta taktiska idéer. Någon som tar ut samma träning ur handskfacket varje träning. Dåligt ledarskap. Jag kände att det här kan jag göra bättre.

Ambitionen att smyga över från spelarkarriären till den som tränare blir snart verklighet. Grzelak blir spelande assisterande tränare i Frej 2009. Han fortsätter i rollen 2010, när Frej går upp från division 2, och 2011 innan han tar över huvudansvaret 2012.

Året efter, 2013, blir han både tränare och sportchef i klubben.

undefined

Grzelak tittar på medan Frej vinner kvalet till superettan, 2014.

Foto:
ANDREAS L ERIKSSON / BILDBYRÅN

Han känner sig förberedd, men får ansvar att leda en liten klubb från en förort till Stockholm och inser snabbt att inget kommer gratis.

– Man börjar någonstans. Min första tränare var Laszlo Limpar, Anders pappa. Han hade oss i Vasalund från att jag var nio år till 14. Han gav mig disciplinen som fotbollsspelare. Kom du två minuter sent, de där mörka ögonen ville du inte kolla in i. Han präglade mig, det blev viktigt att hålla tider och ha sunda värderingar, säger han.

– En annan tränare som var viktig var Anders Hvarfner, vår tränare i Vallentuna. Han gav mig tydligheten i ledarskapet, han hade också varit spelare och gått över till tränarjobbet. Han kände många spelare sedan tidigare. Det är en svårighet, men jag tror att jag lärde mig rätt mycket om hur man förhåller sig till en spelargrupp.

***

Med sina utbildningar och sina erfarenheter av både bra och dåliga tränare ger sig Grzelak i kast med sitt första uppdrag.

Ett aggressivt IK Frej tar form.

– Jag ville först och främst professionalisera verksamheten. Träning, utrustning, hur man reser. I den mån det går i en sådan klubb. Mest ville jag professionalisera träningsverksamheten. Först präglades mycket av hur jag spelade som spelare, jag var väldigt aggressiv. Mer Dennis Wise än Gheorghe Hagi. Jag var fokuserad på att få alla att kriga för samma sak. Jag var mer defensivt lagt, bollvinneriet var det viktiga, hur man organiserar laget, säger han.

Lagom till 2015 har saker och ting gått så bra att Frej är uppe i superettan. 

Det är nu någonting händer, och hade inte Bartosz Grzelak känt sig lika missnöjd med de idéer han hade till sitt förfogande vid den tidpunkten är det osäkert om han hade varit AIK-tränare i dag. 

– Jag kände att jag inte riktigt förstod hur man strukturerar anfallsspel. Eller att man kan göra det. Många tränare går i den fällan. Man tänker att ”det där lämnar man över till kreativiteten”. Jag insåg att det faktiskt finns sätt att strukturera anfallsspel, göra det på ett pedagogiskt sätt, säger han. 

Nu inleds en föreläsning om det som är själva innehållet i hans sätt att träna fotbollslag.

– Du behöver ha ett övertag på dina motståndare. Men om du bara säger att det ska vara upp till spelarens egen kreativitet är det lika kreativt för din lagkamrat som för motståndarna. Din medspelare vet inte heller vad du ska göra. Man överraskar alla. Du har ingen fördel om bara en spelare på hela planen vet vad som ska hända, säger han.

– Så jag läste mycket och pratade med många som hade kommit lite längre i det här. Vi pratar mycket om positional play.

Med ”vi” menar Grzelak sin klass från PRO-utbildningen, förstår jag efter en stund. I samma grupp ingår han själv, Axel Kjäll, Jimmy Thelin och Joel Cedergren. Även Erik Edman är med.

undefined

Frej går upp i superettan 2014.

Foto:
JONAS LJUNGDAHL / BILDBYRÅN

– Många där har tagit sig upp till allsvenskan. Alla vi var intresserade av det där, hur man kan strukturera anfallsspel. Vi påverkade nog varandra en hel del. Jag har pratat mycket med Björn Hamberg, Graham Potters assistent. Vi har stött och blött idéer om träning och taktik. Så inför säsongen 2015 öppnas det upp en ny värld för mig, det går visst att strukturera anfallsspel, säger han.

Grzelak åker på en konferens i England, Tactical Insights i Leicester. Som han minns saken betalar han ur egen ficka för att komma dit. Temat är till stor del hur man strukturerar anfallsspel. Tyska fotbollförbundet är där och berättar om sina erfarenheter. En spansk tränare från Leicesters ungdomsverksamhet, Iñigo Idiakez, håller en föreläsning om speluppbyggnad som gör stort intryck på honom.

– Jag började utveckla den delen. I och med att jag var sportchef i Frej kunde jag värva spelartyper som passade in i det jag ville göra. Det underlättade. Det var nog ett gäng klubbar som jobbade på liknande sätt där. Sirius och Östersund gick upp innan oss. Vi hade lite samma modell. Det var nog en framgångsfaktor på den nivån.

Många tränare pratar om sina visioner för hur man ska anfalla. Vad menar du rent praktiskt?

– Den första delen i all taktisk implementering är att du inte kan tro att vissa delar av träningen inte är taktiska. I en perfekt värld hör alla övningar ihop med spelidén. Inleder du träningen i ett sex-mot-tre, vad tränar du på då? Spelarnas relationer till varandra i passningsspelet. Ett spel i slutet på träningen, sex-mot-sex. Vad är din idé? Vad ska spelarna få ut? Hur sitter det ihop med din spelmodell? Om några spelare börjar dunka skott från 30 meter i den övningen är det helt motsatt vad jag tror på. Jag tror på att man ska komma in i straffområdet, in i goal-zone. Det är där man gör målen. Det säger alla, men då måste man träna för att lära sig det. Teoretiska genomgångar är en sak, men du måste leva som du lär, se till att varje del i träningen sitter ihop.

Individuell träning är bra, men den bästa träningen är relationer

Grzelak fortsätter. Han snuddar vid ett av den svenska fotbollsordbokens mest misshandlade och missförstådda begrepp – taktisk periodisering – och försöker konkretisera vad han ser framför sig i stället.

– Vi måste leva enligt våra spelmässiga värderingar och principer. Det är den pedagogiska påminnelsen. Det är så man lär sig. Det formar dig konstant som spelare. I min värld är det så det går till, säger han.

– Hur sorterar man ut kaoset som är 22 spelare mot varandra? Du måste ha en fördel mot de andra elva. Fördelen är att vi känner varandra. Individuell träning är bra, men den bästa träningen är relationer. Fotboll handlar så himla mycket om relationer. Du och jag spelar på topp. Jag ser att du får en bra boll efter marken. Jag har lärt mig, eftersom du och jag har gjort övningar tillsammans, att om du får den på din högerfot, då sätter du en skruvad skarv till mig. Du och jag har kört skottövningar tillsammans. Jag vet att den skruvade skarven kommer. Därför motsätter jag mig att en ledare ska stå och vägga. Du ska kunna se på hela din högerytters kroppsspråk att när han får bollen för långt ifrån sig, då kommer den alltid på första stolpen.

***

Frej tar ny fart. 

Först hänger laget kvar i superettan och slutar sedan på 10:e plats utan att bli indragna i bottenstriden 2016. I Grzelaks dator växer dokumentet, och på andra håll börjar man intressera sig för vad det är han gör, däribland AIK och Rikard Norling.

Uppbrottet från Frej är smärtsamt. 

– Det var väldigt svårt. Många spelare hade fått en andra chans i karriären, de hade kanske inte nått superettan med andra klubbar. Vi hade en lojalitet som kändes ömsesidig. Det var jobbigt. Men jag sa som det var: Den här chansen kommer inte igen. Jag var tvungen att ta det, säger han. 

undefined

Foto:
SUVAD MRKONJIC / BILDBYRÅN

– Helt ärligt kände jag att jag var lite klar i Frej. När AIK kom var det steget jag behövde för att fortsätta utvecklas. Det är Stockholms största klubb och med bäst förutsättningar. Jag har en bakgrund i AIK och känner många spelare som har varit i AIK, jobbat i AIK. Men när jag är i Frej, när jag börjar där, att bli tränare i AIK känns så jäkla långt bort. Det är många mil dit och ett otroligt eftertraktat jobb. Jag kan inte påstå att jag gick runt och drömde om det. Det var en långväga vision som bäst.

Ett argument som framhålls nu med dig, och som ofta framhålls när AIK rekryterar någon som tidigare varit i AIK, är det här med att man ”kan klubben”. Jag tycker att det är en ganska innehållslös och ofta övervärderad klyscha. På vilket sätt tjänar du på att ”kunna klubben”?

– AIK är supportermässigt Sveriges största klubb. Det är enormt intresse och det är många intressenter. Det finns starka supportergrupperingar, många i klubben har eller har haft starka positioner. Stora klubbar får stora legendarer. När man kommer till en ny klubb gäller det att snabbt förstå kulturen. Kulturen i AIK är mer komplex än om du går till en mittenklubb i en mellanstor stad i Sverige. Du måste veta hur du pratar i medier. Du pratar samtidigt med spelare, supportrar och motståndare. 

Hur förbereder man sig på det?

– Erfarenheten av klubben är bra i det avseendet. Jag fick se Rikard Norling jobba här. Han var väldigt skicklig i kommunikationen. Det finns en förväntan på ärlighet från AIK-supportrar. Du måste vara ärlig med vad du tycker och känner. Det tror jag är att känna klubben i det här läget. Vad vill jag få fram i en intervju efter en match? Vilket budskap vill jag skicka?

Har du pratat med Rikard sedan du tog jobbet?

– Nej, det har jag inte.

Kan inte det vara värdefullt?

– Jag känner att jag fick de lärdomarna. Vi har aldrig haft någon privat relation. Jag vill visa respekt för den situation Rikard hamnar i när han får lämna AIK. Men vi hade inte haft något problem om vi sprang på varandra, det är verkligen inte så. Jag är tacksam för att jag fick två års inblick i hur han jobbade som huvudtränare här. Jag hade haft betydligt svårare om jag gick direkt från Frej till det här jobbet.

Har du haft kännedom om att du funnits med som kandidat här, eller kom erbjudandet som en total överraskning?

– Ingen från klubben har hållit mig varm. Det har aldrig förekommit. Det är korrekt och så ska det vara. Det hade varit respektlöst mot den sittande tränaren. Däremot känner jag många ledare på Karlberg. Vi har stött på varandra i olika sammanhang och det har varit kul att ses. Har man jobbat här vägg i vägg med kansliet är det klart att man springer på varandra. Jag har aldrig känt att jag varit ett alternativ, men jag har haft ett hopp om att någon gång bli det. Det erkänner jag.

***

undefined

Grzelak under sin presentation som AIK-tränare.

Foto:
JESPER ZERMAN / BILDBYRÅN

Och nu?

Hur snabbt tänker Bartosz Grzelak förvandla AIK till laget han vill att de ska vara? Ligger de 60 sidorna uppslagna i kafeterian på Karlberg, redo för lusläsning varje morgon? Eller är det idéer som får stå till sidan med det akuta poängbehovet hängande över klubbens säsong?

– Vi ska ta saker steg för steg. Jag kan inte presentera alla mina idéer på en gång. Min idé är att vi tar till oss saker som spelarna kan utföra. Nåbara saker. I den senaste matchen mot Kalmar ville vi vara mer kompakta. Det är inte lätt när man går från det extrema försvarssättet som varit till det här. Då tror jag att vi känner att vi har lyckats med någonting tillsammans. Det är min idé. Små grejer som ger oss trygghet, säger Grzelak. 

– När det kommer att synas att det här är ett lag som tränas av mig? Jag tror att det syntes direkt. Vi jobbar jävligt hårt för varandra. Spelmässigt kommer det alltid att vara under utveckling. Vi måste ha stor respekt för att vi måste börja ta poäng, men det behöver inte vara en motsättning. Tvärtom. Jag portionerar ut min spelidé för att vi är mitt i säsong – för att vi ska börja ta poäng direkt. Stegen vi tar med spelidén syftar till omedelbar poängskörd. Jag är oerhört medveten om att vi har haft en dålig inledning på säsongen. Fokus nummer ett är att ändra på det.

Det är tisdag kväll och två dagar till nästa anhalt: Elfsborg, som imponerat under säsongsinledningen och ligger högt upp i tabellen, är på väg till Friends.

Bartosz Grzelak fortsätter prata utan att jag har ställt någon fråga.

– Jag går in i det väldigt mycket. Mina vänner får ursäkta. Nu är det AIK och familjen. Nu finns det inget annat i livet än AIK.

 

LÄS MER: AIK-krisen inifrån: Så gick det till när Norling sparkades 



expressen

Related posts

lämna en kommentar