“Nu bor vi alla i den stängda staden”


”För det mesta var det ett plötsligt uppdykande tillfälle som drev tidigare hederliga människor till klandervärda handlingar som andra omedelbart tog efter.”

Det står så, på en vänstersida, närmare bestämt sidan 144, mitt i en roman om en farsot. Romanen heter ”Pesten” och den är skriven av Albert Camus (1913-1960). Översättningen är denna gång gjord av Jan Stolpe.

Det hela utspelar sig i Oran i Algeriet år 194-. Ja, det betyder ett av åren på 40-talet och den kom ut i Frankrike 1947 och den förta svenska utgåvan kom redan året därpå, i översättning av Elsa Thulin. Hederliga människor kan handla klandervärt och andra kan härma. Hm. Vi kan handla klandervärt och andra kan härma. Andra kan handla klandervärt och vi kan härma.

Nyutgåvan kommer detta pandemiska år och det tycks som att det som utspelade sig i Oran ett 40-talsår i en roman, vidgats till att vara hela vår värld. Vi bor alla i den stängda staden Oran.

Där, i romanen, dör förvisso råttorna först, men när människor börjar dö stängs staden. Ingen får komma till eller fara ifrån staden. Den unga doktorn Bernhard Rieux inser snart vad som är på väg att ske och hans yrkeskunnande sätts på prov. Snarare, hans kunnande blir allt mer omfattande i samma stund som nya aspekter av farsoten, pesten blir påtagliga.

Ty, detta är nytt för alla. Ingen har varit med om pesten tidigare.

Här är inte enbart det fysiska och kroppens nedbrytande. I trångboddhetens, fattigdomens och den tidigare ohälsans kvarter får den dödliga sjukdomen tidigt fäste, men det tar sig även till den andra sidan. Myndigheterna gör vad de tror behövs.

Stadens befolkning reagerar på många olika sätt. Ger upp. Försöker finna vems felet är. Vill rymma från staden. Tänder eld på hus för att bränna bort farsoten. Ändrar sig. Vet inte hur de ska göra. Ty, detta är nytt för alla. Ingen har varit med om pesten tidigare. Då blir reaktionerna solidaritet, feghet, uppgivenhet, mod, vrede, apati, underkastelse och allt och mer i blandning.

Det som ingen, inte ens doktor Rieux, varit med om utan endast hört berättas om och läst om kliver ut ur hörsägnens inte alltid så påtagliga värld och omvandlas till verklighet och genomsyrar såväl tanke som sinnen, möten mellan invånarna, varje handling och varje stund. Det är inte Digerdödens berättelser. Inte Spanskans lieman. Inte de historiska berättelserna. Nej, det är här och nu och bölderna är riktiga och de sitter på grannens kropp. Dofter, utsöndringar, sista suckar, likvagnarna, de många begravningarna. Här bland oss. I Oran ett 40-talsår.

Som för oss i det pandemiska året 2020. Vi tröstar inte med kram vid begravning. Vi håller fysiskt avstånd. Vi kramar inte om de nygifta. Vi träffar inte våra barn och barnbarn. Tanken på och rädslan för att det osynliga som kan finnas överallt, kan ta fäste och föra oss till det hinsides, har trängt in i självbevarelsedriftens varje skrymsle. Vi försöker behärska oss.

Vi försöker göra som vi tror är det allra bästa, eller minst dåliga. Som i Oran i en roman. Där liksom här hoppas vi och när vi förnimmer hotet från meningslösheten gör vi revolt genom att ringa en äldre granne och frågar om vi ska handla lite mat. Eller göra några ärenden, när det nu är som det är.

En roman om hemska saker som vi hoppats få slippa leva oss igenom eller dö av, speglar det vi just nu erfar i en för smittan gränslös värld och de existentiella funderingarna får ord som aldrig förr. Alltfler tänker sig möjligheten att gå i andras skor. Ty, smittan är diktatorisk. Tyrannisk. Den frågar inte. Den tar sig in överallt, varhelst, utan urskillnad.

Camus ”Pesten” är en del av det där nödvändiga samtalet om livets mening och utmanar idén om tillvaron som begriplig, hanterbar och meningsfull. ”Pesten” blir en bild av Det Totalitäras Möjlighet också i politisk mening och romanen speglar inte enbart den pandemi vi nu erfar, Covid-19, utan även en möjlig, för de flesta av oss inte önskvärd, totalitär ordning i världen.

Bengt Söderhäll

är fri skribent i ständigt i samtal med Stig Dagerman. Medverkar regelbundet på AB Kultur.

Klassiker i nyutgåva

Albert Camus

“Pesten”

Översättning: Jan Stolpe

(Albert Bonniers Förlag)



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar