Jag blir glad när jag tänker på Jim Frick


Jim Frick var en av den svenska travsportens allra största. I lördags kom beskedet att Jim lämnat oss endast 68 år gammal.

Men trots att jag kände till Jims kamp mot den svåra sjukdomen kom beskedet som en chock.

För mig var Jim så mycket mer än en tränare, kusk, medtävlare och hästkarl.

Jim tog sin omgivning med en speciell karisma.

Sällan träffar man människor som sprider en sådan positiv energi.

Inte ens efter den svåra olyckan 2010 som alltför tidigt satte stopp för hans karriär slutade Jim sprida glädje.

Jag hade förmånen att umgås med Jim inte bara i tävlingssammanhang utan även på resor utanför travbubblan och det var alltid en speciell atmosfär omkring honom.

Jag kommer alltid minnas Jim Frick med glädje.

Tankar om livet blir naturligt när tragiska händelser inträffar. Hur skulle man beskriva mitt eget liv?

Jag är ingen tv-guru men gissar att min vardag skulle kunna hålla som manus för en dokusåpa.

Man spenderar dagarna som en ren tusenkonstnär, ofta med komiska inslag och många oväntade situationer:

Man är tränare och kusk, med tävlingbiten som en elitidrottare.

Andra stunder sitter jag i traktorn och hyvlar banan.

Nästa moment förväntas jag leverera i tv-intervjuer…

…eller i kontakten med hästägare.

Man är entreprenör och arbetsgivare….

…och ibland byggherre som måste hantera både myndigheter och leverantörer.

Man blir hästhandlare som både ger och får bud för stora summor, ibland miljonbelopp.

Sedan ska jag ju lämna tips också för er läsare.

För att inte prata om att det finns en privat sida med ett liv som ska gå ihop, med familj, intressen och inte minst med egen träning för att må bra.

Det händer så mycket under en vecka att jag knappt kommer ihåg vad som hände veckan före.

Hade jag lagt upp allt på instagram gissar jag att jag skulle ha hur många följare som helst.



expressen

Related posts

lämna en kommentar