Högern och deras eviga tjat om “vänstervridna medier”


I dagarna fick den svenska högern nys om en norsk undersökning av journalisters politiska sympatier som även hade undersökt svenska journalisters politiska hemvist. Det fick de genom en gästledare i Svenska Dagbladet skriven av Näringslivets Medieinstitut (publicerad på webben i SvD 25 juli). Ni hör ju både varifrån det här kommer och vartåt det barkar.

Undersökningen fick förstås den samlade konservativa högern att gå i total vad-var-det-vi-sa-spinn, den sa nämligen att svenska journalister har hjärtat till vänster till största delen. Att undersökningens underlag var allt annat än imponerande tycktes inte vara så där värst relevant för den högra Twitter-gemenskapen – blott 213 svenska journalister svarade på enkäten, något som bland annat medierådgivaren och krishanteraren Paul Ronge påpekade via sin blogg.

Okej. Då var vi tillbaka i den här urdumma debatten igen. Den som är Lars Beckmans (M) absoluta favorit alla kategorier, den som handlar om att all svensk journalistik bara är en enda stor vänsterkonspiration som finns till för att säkerställa att Stefan Löfven med regering sitter säkert och att presstödet är belöningen tidningarna får för sitt regimtrogna arbete. Det är också den debatt som med störst tydlighet visar vilka som har noll koll på hur journalistik faktiskt fungerar, ett alltid lika besvärande underbetyg för nämnde Beckman exempelvis – som efter flertalet studiebesök på redaktioner och till och med en liten praktikperiod på Gefle Dagblad ändå inte lyckats greppa vad det handlar om.

Sveriges Radio finns bland de regimtrogna enligt den gode Lars Beckman. Men bara i veckan fick han fyra minuter att breda ut sig i P4 Gävleborg i kanalens sommarserie med länets riksdagsledamöter. Det som Lars Beckman påstår och det som faktiskt sker i verkligheten stämmer i vanlig ordning inte överens.

Och vad tror svensk konservativ höger ska hända när de springer ut på korståg i sociala medier och tutar i trumpeterna att “det här har vi sagt hela tiden!” när någon forskare kommit fram till att många journalister är vänster. Tror de att kaffe ska sättas i vrångstrupen i ren chock från norr till söder i Svea Rike?

Kaffet stannar vackert i mun innan det slinker ner rätt väg kan jag meddela. Ingen är förvånad eller överrumplad. Eller ja, ingen borde vara förvånad eller överrumplad – för de borde ha väldigt svårt att se horder av moderater och sverigedemokrater göra ett humanistiskt yrkesvägval och kliva in på en bana där ingen slår neråt, där den – ursäkta uttjatat uttryck men – “lilla människans” röst ska göras hörd. Eller som Johannes Klenell, kulturredaktör hos Arbetet, skrev på Twitter: “Ser fram emot att se 2 000 SD-troll söka till scenskolan nästa år”.

Utan att erkänna den norska undersökningen som tillförlitlig är det ändå lätt att se hur demografi ligger till grund för vilka som söker sig till journalistyrket.

Att det finns en uppenbar logik i att det skulle förhålla sig på det viset är dock av mindre vikt. Det journalistiska hantverket där alla sidor ska få komma till tals och där konsekvensneutralitet är ett av de tyngsta ledorden underkänner hetsen om mediers “vänstervridning”. Istället handlar högerns eviga fixering vid journalisters politiska sympatier om att sätta press, de vill inte ha neutralitet och objektivitet på nyhetsplats utan de vill se en högerlutning.





arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar