Lilla Elliot hade bråttom ut – Frida födde oplanerat hemma i sovrummet: “Jag hade panik”


För drygt ett år sedan började höggravida Frida Palm från Gävle få kraftiga värkar mitt i natten. Hon och sambon Karl-Magnus Rosendahl ringde 112 för att med ambulans ta sig till förlossningen på Gävle sjukhus, men ambulanspersonalen hann inte mer än innanför dörren förrän bebisen föddes.

– Det kändes så läskigt om det bara skulle vara jag och sambon när barnet föddes. Jag hade ju fött ett barn tidigare men då hade jag bedövning och all personal vid min sida, säger Frida.

Eftersom första barnet, parets dotter Selma, hade fötts fyra veckor för tidigt och ändå vägt 3 600 gram när hon kom var Frida orolig över att även den här bebisen skulle bli stor och ville därför gärna föda tidigare än graviditetsvecka 40.

För att sätta igång förlossningen gjorde en barnmorska två så kallade hinnsvepningar i vecka 37 och 39. Men inget hände. Bebisen stannade kvar där han var.

Frida provade också olika husmorstips för att försöka sätta igång förlossningen. Hon tvättade fönster, cyklade och storstädade men utan resultat och hon gav till slut upp alla försök att påverka bebisens ankomst.

Men när det var tre dagar kvar till beräknad födsel vaknade Frida vid ett på natten av en kraftig värk.

– Jag behövde gå på toaletten och då kändes det som att barnet skulle komma där och då. Jag hade kraftiga värkar redan från start, berättar hon.

Frida väckte sambon Karl-Magnus och de ringde förlossningen. Men uppmaningen blev att avvakta, ta ett bad och två alvedon.

– Det kändes som vid första förlossningen och att det var på gång. Vi försökte få på mig kläder och jag skrek så högt vid värkarna att blivande storasyster Selma vaknade.

Fridas syster som bor i trappuppgången bredvid kom för att ta hand om Selma, då 1,5 år. Tillsammans med moster somnade hon snabbt om, helt ovetandes om att hennes lillebror var på väg att äntra världen.

Klockan två inser Frida att hon och Karl-Magnus inte kommer kunna ta sig ner till bilen och in till sjukhuset själva.

– Vi ringer 112 och förlossningen kopplas in och börjar guida min sambo. Han var lugn och sansad, det var inte jag.

Karl-Magnus får instruktioner om att försöka ta av Fridas byxor, titta hur det ser ut och ta fram handdukar.

– Nej, jag ska inte föda hemma vrålade jag. Jag hade panik och kände, shit nu kommer bebisen, berättar Frida.

Precis innan de från ambulansen kom kände jag att huvudet kom, sambon tittade och såg hinnsäcken.

Karl-Magnus tyckte att det var jobbigt att se Frida ha så ont men hade varit med vid första födseln också och tyckte därför att han hade lite koll på vad som hände.

– Han är lugn av sig, så han är verkligen rätt person att ha med sig när man ska föda hemma, säger Frida och skrattar till.

I lägenheten på Söder var allt väldigt intensivt.

– Precis innan de från ambulansen kom kände jag att huvudet kom. Sambon tittade, såg hinnsäcken och så gick vattnet, säger Frida.

Klockan 02.14 kommer ambulanspersonalen in – och nu går det fort. Handskar hinns precis sättas på, krystvärkarna kommer och två minuter senare är bebisen född.

– Det gick från att ha varit fullständigt kaos till att bli helt lugnt så fort han kom upp på mitt bröst. Det kändes så skönt att det var över och all smärta bara försvann, säger Frida.

Elliot, som blev hans namn, var fin i färgen och skrek direkt. Frida, med sin nyfödda på bröstet, flyttades från sängen i sovrummet till Gävle sjukhus och BB.

Dagarna innan allt drog igång såg paret ett tv-program där någon födde hemma. De konstaterade att det inte var något som de ville göra.

– Såhär efteråt var det en jättepositiv upplevelse. Min stora rädsla var att föda utan bedövning men kroppen skötte allt så bra, per automatik. Det var så häftigt att känna precis vad som hände i kroppen, säger Frida.

Där och då, hemma i sovrummet, hade varken hon eller sambon någon tanke på att något skulle kunna gå dåligt eller att bebisen skulle vara sjuk.

– Jag är glad att allt gick så bra, det hade ju kunnat vara så att det inte gått bra men det var inget vi tänkte på då.

I dag är Elliot en livfull, glad kille på ett år som älskar att utforska och leka med sin storasyster. Han gillar sin egen röst och pratar gärna och högt.

– Jag vill rikta ett stort tack till gubbarna på ambulansen för att de tog så bra hand om mig och oss, säger Frida Palm.



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar