Insändare: Rådhustorget eller Fimptorget?


Gästrikland, omgivet av turistlandskapen Uppland, Dalarna och Hälsingland. Gävle, Norrlands äldsta stad och med ett remarkabelt förflutet, en tidigare genomfartsort som numera bara anas på avstånd för den som ska vidare per bil eller buss. En paus- eller övernattningsplats för resenärer mot midnattssolen, fjällvandring, skidsemester eller hälsingegårdar. Ett ställe där de kanske strosar och fotograferar en stund på Söders kullerstensgränder, kanske anslår några timmar till något av museerna, kanske kollar in en stor julbock i december.

Gävle, där turistbyrån – med den service man som svensk eller utländsk främling räknat med – förpassats till någon avkrok i hamnen, en eller annan blåsig kilometer från det man tänkt besöka. Gävle, där man aldrig riktigt insett vilken lokal kompetens som krävs för att besökare ska finna det värt att rekommendera andra ett besök i staden.

Om Gävle har en paradplats, så är det Rådhustorget. Där är numera cigarrettfimparna nästan lika talrika som smågatstenarna som man trampar på. På restaurangområden får man inte röka, så många tar några kliv ut för ett bloss – och lämna ett synligt spår. Och där det en gång börjat snuskas ner, accelererar det fort.

Inte på hela torget finns ett kärl där fimpar kan dumpas med gott samvete. Uppenbarligen ingen i restaurangrörelsen som vill att gästerna behöver se en snygg entré. Ingen ansvarig i kommunen som inser att en fräsch stadsmiljö måste ingå i helhetsbilden, om man vill dra turister.

Gävle, där man kan se kroganställda stå och röka utanför porten till sin egen arbetsplats – och lämna kvar fimpen just där. Äsch, vi drar till någon annan stad där man har större kompetens och mer erfarenhet av att ta emot besökare! 

Barbro Sollbe



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar