Efter tragiska dödsolyckan i Hedesunda – nu ska avlidne Miche hyllas med kortege: “Han hade inga ovänner”


Den första juli 2019 sätter sig Michael “Miche” Andersson på sin motorcykel för att påbörja resan hem till Forsa från Linköping. För att slippa köra på E4 går resan över Västerås.

– Det värsta var att det var jag som tipsade honom om den vägen, säger Anders “Soda” Ström.

På riksväg 56 strax söder om Hedesunda kolliderar Miche med en lastbil. Han förs till sjukhus med allvarliga skador, men hans liv går inte att rädda.

– Sista gången jag såg honom gick han in på macken och köpte en energidryck och en bilpåse, det var Michael det.

Pappa Anders sitter i badkaret hemma i Stockholm när telefonen ringer den där måndagen i juli.

Det är Miches sambo som ringer och frågar om han hört något från honom. Mitt under telefonsamtalet plingar det på dörren.

– Jag fattade direkt att det hade hänt något, säger Anders Ström.

Utanför dörren står två poliser.

– Jag sa direkt: “Det är Michael, hur illa är det?”.

Svaret han får är alla föräldrars värsta mardröm. Hans son är död.

Miche var en glädjeboll och hans skratt ljöd konstant, berättar Anders. Det var så han fick smeknamnet “Flinmiche”. Han hade ett stort bil– och motorcykelintresse och spenderade gärna tid i garaget.

– Att skruva isär saker för att se hur de fungerade, det hade han svart bälte i. Jag brukade alltid säga: “Du tror inte att tusen japanska ingenjörer har räknat ut det där bättre än dig?” och han svarade alltid: “Nej, det tror jag inte”. Sådär kunde han vara tjurig som fan, han ville förbättra allt, säger Anders Ström.

Han kan även ha varit en bidragande faktor till att Hemköp i Hudiksvall slutade sälja leksaker under en period.

– När Miche var liten köpte han leksaker där hela tiden. Sen gick de sönder och då gick han tillbaka och klagade, och det var inte bara en gång. Sen tog de bort leksakerna, säger Anders Ström och skrattar.

Förr levde Anders Ström med missbruk och som yrkeskriminell. Något som gjorde att det inte alltid var helt lätt för Miche som yngre. Trots det, så har relationen alltid varit väldigt bra mellan dem. I år har Anders Ström varit nykter och drogfri i elva år.

– Vi hade en fantastisk relation och det har vi haft hela livet. Framför allt på senare tid när jag blev nykter och drogfri. Han supportade mig i alla lägen. Hans kompisar säger att han aldrig sagt något illa om mig, även fast jag inte alltid dök upp för att jag var väck.

Till begravningen i Forsa kyrka kom över 200 personer.

– Jag hade ingen aning om att min son hade så många vänner som älskade honom, säger Anders Ström.

Efter begravningen möttes många upp vid hamnen i Hudiksvall, och på motorcyklar och i bilar genomfördes en minneskortege genom stan.

– Det var hans två väldigt nära vänner, Robin Widenius och Mattias Fält, som kom med den idén. Då kom tanken att vi kanske skulle göra det här varje år, men åtminstone om ett år igen.

Lördagen den 25 juli är årsdagen för Miches begravning. Då ska vänner, familj och bekanta samlas och köra igen för att minnas all den glädje Miche spred.

– Alla älskade Michael, han hade inga ovänner. Det ska bli roligt att träffas och göra det här. Han hade inte velat att det här skulle vara en sorgekortege. Det är Miches dag att vara lekfarbror på lördag, fast han inte är med. Han ville sprida glädje, och vi tycker att det är kul att köra i grupp och göra såna här saker.

Kortegen kommer att ha sin början i utkanten av Hudiksvall för att sedan fortsätta genom stan och vidare ut till Forsa kyrka.

Tystnaden och att inte ha någon att prata med varje dag har varit bland det svåraste för Anders “Soda” Ström. Det gick inte en dag utan att han och Miche hördes av.

Miche jobbade som grävmaskinist och Anders Ström som lastbilschaufför, och ofta ringde Miche när han satt i grävmaskinen.

Anders kan fortfarande återge samtalen utantill.

– “Vad gör du?”, brukade han ringa och fråga, “Jobbar”, svarade jag. “Nä, det tror jag inte”, svarade Miche då. Så började alla samtal, det var jargongen.

Livet är sig inte längre likt, men Anders “Soda” Ström fortsätter att kämpa sig igenom vardagen.

– Jag är fortfarande nykter, jag gör mina tolvstegsmöten, jag ringer min sponsor och jag går till jobbet.

Han brukar likna det med en bakfylla – det kommer lite i vågor.

– Först mår man jävligt illa på morgonen när man vaknar, sen blir det bättre när man fått i sig lite käk, sen kommer det en dipp till.

Att börja bedöva sig med alkohol eller narkotika igen har aldrig varit ett alternativ.

– Det enda jag kan göra för Miche är att fortsätta med det jag gör.



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar