Nu räcker det med mantrat att “säkerheten har högsta prioritet”


“Safety first” heter det förstås i den internationella koncernen Sandvik. Men det som vi måste fråga oss efter dödsolyckan på Sandvik i Gimo är hur “safety first” lirar med det faktum att nio år efter att två Sandvikarbetare kvävdes till döds av gas i Sandviken så har det nu hänt igen på en av företagets fabriker.

Den spontana tillika rimliga känslan är att det mantra vi ofta får höra när något sådant här hänt på en storindustri, nämligen den uttjatade klassikern “säkerheten har högsta prioritet”, är totalt innehållslöst. Det är precis det ordföranden för koncernklubben samt IF Metallklubben på SMT i Sandviken, Tomas Kärnström, är inne på i efterspelet till dödsolyckan – säkerhetsarbetet Sandvik gör är inte tillnärmelsevis nog, “Det är bara att konstatera det, två dog” säger han bistert i en artikel i Arbetarbladet.

Samtidigt kan koncernchefen Stefan Widing säga att det inträffade är “helt oacceptabelt” för att i nästa stund vara förlåtande mot koncernen och prata sig varm om hur han minsann fått höra att han ska hålla i trappräcket när han besökt industrigolvet. Utan någon som helst misstanke om att alla kanske är lite extra duktiga och noggranna när han är på besök.

När två män dör på jobbet är inte säkerheten högsta prioritet. Det faller på sin egen orimlighet. Det eviga mantrat “säkerheten har högsta prio” måste gå i graven, det vaggar in oss i en falsk säkerhet om att allt är i sin ordning – lite som argongas faktiskt, som varken smakar eller luktar något men har förmågan att trycka bort allt syre i ett slutet utrymme. Utredning pågår gällande Gimo-olyckan men det var just argongas som tog livet av två Sandvik-elektriker i smältverk 08 2011.

Om man upprepar “säkerheten har högsta prioritet” tillräckligt många gånger så försvinner alla arbetsmiljöfaror automatiskt? Ibland kan det verka som att det är strategin.

Både Arbetsmiljöverket och polisen har startat parallella utredningar efter Gimo-olyckan. Det är klart det kan finnas någon olycklig omständighet som sätter dödsolyckan i ett annat sken men slappheten i att försöka nöta in ett tomt mantra när människor bevisligen dör på arbetsplatsen är extremt tröttsam.

Det är bara att hoppas att de sörjande får ett snabbare avslut än vad som var fallet efter gasolyckan hos Sandvik 2011. Det tog fyra år innan en åklagare kunde sätta sig ned med polisutredningen och komma fram till att det inte fanns några förutsättningar för en fällande dom i domstol. Så får det inte gå till igen.

Tomas Kärnström levererade för övrigt ännu ett citat som är värt att lyfta fram en gång till: “Vi pratar om skjutningar och allting sådant. Men titta på hur många det är som dör på jobbet varje år. Som åker till jobbet och alla tror att man ska komma hem klockan fyra då skiftet slutat. Och så kommer man aldrig tillbaka.”



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar