Bodil Juggas: “Hallå, ni glömde Ressem!”


Gästrikland är en spänningslitterär ödemark konstaterade jag i en text för fem år sedan. Det vill säga, det skrivs inga kriminalromaner som sätter just våra trakter på den nationella deckarkartan. Och inget särskilt har hänt sen dess.  Utom att Mikael Ressem kommit ut med en rad Gävledeckare som inte direkt lyckats förvandla stan till något Fjällbacka.

Gästrikland har ett deckarförfattarnamn att visa upp. Men det är mest det lokala intresset som varit stort för Mikael Ressems serie med ambulanssjuksköterskan Erik Sandström och hans polare polisen Patrik i huvudrollerna. Grabbar som löser mysterier i Gävlemiljöer helt enkelt. Julbocken, konserthuset och Boulognerskogen har synts på omslagen. 

Första romanen ”Levande död” gavs ut 2014 och sen dess är Mikael Ressem – med egna erfarenheter som ambulanssjuksköterska – flitigt i farten med minst en Erik Sandström-deckare om året. Största framgången är kanske nomineringen till Årets ljudbok för ”Av jord är du kommen” 2018. Och att årets ”Mademoiselle X” nådde förstaplatsen på Storytels lyssnartopplista. Mikael Ressems böcker är inte höjden av skrivkonst men bjuder på habila intriger, en klassiskt problemtyngd karaktär och ett konsekvent lokalt perspektiv (åtminstone hittills, i senaste nya äventyret ska Gävlepojkdeckarna turista i Prag).

Gästriklands generella deckartorka går inte att komma ifrån

Dessutom har serien uppenbarligen sin trogna läsekrets och utkommer numera på ett större förlag. Därför kan en undra varför Mikael Ressem inte finns med på listan över kriminalförfattare som skildrar Sverige, sammanställd av TT med hjälp av Svenska deckarakademin. Även Hälsinglands motsvarighet är ratad, Leif Woxlin med sin Hälsingedeckarserie och sina Hudiksvallspoliser. Men Norrlandsurvalet verkar väl allmänt ha blivit lite tokigt. Som att Haparanda representeras av sörlänningen Hans Rosenfeldt – med en ännu inte utgiven bok! 

Hur som helst, Gästriklands generella deckartorka går inte att komma ifrån. Högklassiga kriminalromaner lyser fortfarande med sin frånvaro. Trots Gävles inspirerande 1960-talsbenämningar: gangsterstaden och Lilla Chicago. Varför? Ingen aning. Har landskapets vaga identitet svårt att väcka starka känslor? Är det ostimulerande att försöka skapa laddning i en ort med bekvämlig närhet till Stockholm som främsta attraktion?

Enstaka böcker finns förstås. Skådespelaren och före detta Gävlebon Lars Göran Persson skrev ”Skådespelaren som tappade huvudet” (2013) där Gävle Teater är mordplats. Ingrid Boströms ”Joggar med björnar” (2007) handlar om mystiska dödsfall i Ockelbo. Gammelstilla är centrum för brottsbekämpning i Arne Engströms superlokalpatriotiska berättelser om polisen Erika, ”Vadstället” (2012) och ”Jungfruholmen” (2017).

När Gävle förra året visade sig hysa en dold kriminalförfattartalang – hade han valt att skriva om en helt annan bygd. Det var Gävlepoeten Stig Andersson som lade diktsamlingarna bakom sig och överraskade med ”Myrgöreln”. En urkärv, spänningsladdad thriller där en filosofisk kommissarie löser fallet med en finklädd främling som hittas död på bondlandet bakom en torvströlada.

”Myrgöreln” tillhör det mest lysande som skrivits i genren. Gjord i Gävle. Handlingen utspelar sig i Västerbotten. Attans. Men om vår trakt inte förknippas med deckare så har den i alla fall fått ett nationellt genombrott i modern skräcklitteratur. Madeleine Bäcks uppmärksammade romantrilogi om järnhanteringens och trollskogarnas Gästrikland – inledd med ”Vattnet drar” 2016 – återuppväcker landskapets historiska själ. Hennes bild av det ödsliga Gästrikland är kanske vårt öde.

Bodil Juggas är frilansande kulturskribent, tidigare denna sidas redaktör.



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar