Musse, 32, joggar 150 mil – samlar in pengar till svårt sjuka barn: “Jag gillar utmaningen”


Han har aldrig sprungit ett maraton innan. Ändå lockades han av tanken att springa 150 mil på drygt en månad. Men Musse Westerlund verkar förvånansvärt pigg när tidningen möter honom på Brynäs i Gävle under lördagskvällen.

– Det blev nog ungefär som ett maraton idag. Men många tänker att det kanske är som ett maratonlopp om dagen, men så blir det inte. Jag stannar ju och äter, vilar och dricker. Så det blir långa dagar och sträckor men inte som att jag spurtar ett maraton, säger han.

Musse Westerlund växte upp på Åland men bor i Uppsala. Han arbetar som flygvärd och berättar att han flera gånger gånger har mött svårt sjuka barn på planet. Därför var det självklart att han ville samla in pengar till stiftelsen “Min stora dag”, som hjälper barn med allvarliga sjukdomar att bland annat åka på sina drömresor.

– Jag gör resan för mig själv, för att jag vill ha en utmaning och ett äventyr. Men så ville jag skänka pengar till “Min stora dag” också, det kändes självklart. Målet är att samla in 40 000 kronor och jag är just nu uppe i över 20 000, säger han.

Idén fick han när Max Pisano, 25, sprang 140 mil mellan Stockholm till Kebnekaise för välgörenhet i maj.

– Jag tog kontakt med honom och vi träffades och pratade över en lunch i Stockholm. På den vägen är det, säger han.

Det har gått två veckor av resan, eller joggingturen, och det känns i kroppen.

– Nu går jag mycket, i starten har jag haft problem med en muskelfascia som har bråkat lite, men jag körde på ändå. Men det gick inte, jag var dödens. Så jag fick vila och massera benen i fyra dagar, säger han.

Kommande vecka ska han mestadels försöka gå, för att undvika att skadan blir värre. Men det är svårt.

– Svårigheten är verkligen att hålla igen, jag känner inte att jag blir trött, utan det är skador man måste vara rädd om, säger han.

Psyket kan ju svika en när man springer fem kilometer, så det kan ju inte vara lätt?

– Nej, fasen heller. Det är jobbigt både fysiskt och mentalt. Än så länge är det ingen fara med humöret, men det blir långa dagar och man är mycket själv. Men jag gillar den mentala utmaningen lika mycket som den fysiska och ser fram emot det, säger han.

Med sig har han en grön vagn fylld med diverse nödvändigheter. Bland annat ett tält så han ska kunna stanna och sova var han vill.

– Men jag har faktiskt bara sovit hos vänner än så länge, säger han.

Men vad äter du?

– Idag har det blivit mycket nötter och russin, det blir det, säger han och skrattar innan han fortsätter:

– Men jag har också mycket torrmat som man bara blandar med vatten, säger han.

På söndagen fortsatte hans joggingtur mot Kebnekaise. Han räknar med att komma fram i mitten av augusti.

Vad är det första du kommer göra när du har kommit fram?

– Oj, jag vet inte. Bara vara riktigt nöjd tror jag, säger Musse Westerlund innan han går upp till sin vän för en välförtjänt dusch.



arbetarbladet

Related posts

lämna en kommentar