Staffan Olsson om Fredrik Larsson: ”Tog det hårt”


Staffan Olsson har precis vaknat upp från en tupplur och rest sig från hängmattan. Efter några sekunders funderingar berättar han om livet i coronapandemins skugga och om det avslutade uppdraget för USA:s landslag, där han jobbade som sportchef och bollplank.

– Jag hade ett kortare kontrakt för att båda parter skulle kunna känna på det och se vart det tog vägen. USA är verkligen i starten med sin handboll och när coronan slog till blev allt stiltje.

Han kan därmed lägga mer fokus på hobbyverksamheten; att brygga öl. Ölet som lanserades under hemma-EM i vintras finns nu på sju Systembolag.

– Det är kul, men min plan är att försöka komma tillbaka som tränare igen. Men med coronan vet man ju ingenting… 

”Trodde inte det skulle vara så brutalt”

Det blev bara fyra månader med det amerikanska handbollsförbundet.

– USA är ett speciellt land när det kommer till idrott. Skolidrotten är extremt viktig och sedan kommer man verkligen ingenstans om man inte har pengar. Det är verkligen ”money talks”… Jag trodde inte att det skulle vara fullt så brutalt som det visade sig.

I Sverige är handbollen djupt rotad i föreningsmodellen. I USA är verkligheten en helt annan.

– Jag är övertygad om att USA skulle älska handbollen om de bara fick upp ögonen för sporten. Men att bara ta en liten andel av de traditionella sporterna är oerhört svårt.

Paradoxalt nog är det också USA som kommer på tal när spelarkarriären ska summeras.

– VM-guldet 1990 är höjdpunkten i och med att det blev startskottet till en massa fina medaljer.

Men den jobbigaste matchen är OS-finalen 1996 i Atlanta. 

– Vi hade varit så fantastiskt bra hela vägen fram till finalen och förutom 20 minuter i den matchen så var vi bäst i världen. Det kändes snöpligt att inte knipa guldet, inte minst eftersom vi hade varit i final 1992 också.

– Det var också en fas där jag bytte klubb till Kiel, jag var 32 år och visste inte riktigt vart det skulle bära hän. Efter finalen var vi flera killar som pratade om ifall vi skulle fortsätta i landslaget. Den förlusten tog så hårt… Men sedan visste nog ingen av oss att vi skulle komma att hålla på till 2002-2003.  Kanske hade fler slutat om vi tog OS-guldet.

”Hade en jäkla respekt”

1988 tillträdde Bengt ”Bengan” Johansson som förbundskapten och efter finalsegern mot Sovjetunionen 1990 kom Sverige att etablera sig som ett av handbollsvärldens mest framgångsrika landslag.

Det handlade om 6-0-försvar, snabba kantspelare och anfallskombinationer som Gurkburken.

– Vi hade en jäkla respekt för varandra. Alla kanske inte var superkompisar utanför plan, men på träning och match så var det givet att vi drog åt samma håll.

Hur bra är dagens blågult?

– Jag tycker Sverige har höjt sig igen. De som ser bäst ut just nu är kanske Norge, men jag tycker även att Sverige har en ganska bra åldersstruktur. Så jag tror absolut att Sverige kommer tillhöra topp 10 i världen

Vad säger du om misslyckandet i hemma-EM i vintras?

– Jag haft turen och oturen att både som spelare och tränare fått uppleva mästerskap på hemmaplan och tycker nog mer handlar om att laget inte var förberett på att hantera den situationen.

– Stödet blev en press i stället. Jag tycker inte man hanterade det på ett bra sätt. Utifrån sett så kändes det som att det var där man gick bort sig.

Men det finns viktigare saker än att lyckas eller misslyckas i mästerskap. En sådan sak är vänskap. Den 28 april blev Staffan Olsson en vän fattigare när den tidigare landslagsspelaren Fredrik Larsson blev påkörd och omkom, bara 36 år gammal.

– Jag tog det väldigt hårt. Det kom självklart lika mycket som en chock för mig som för alla andra. Det var otroligt tragiskt och olyckligt.

Olsson tränade Fredrik Larsson både i Hammarby och i landslaget.

– Jag lider något fruktansvärt med hans fru och barn. Det tog lång tid för mig att bearbeta det också. Man får ju sig en funderare på hur skört livet faktiskt är. 



expressen

Related posts

lämna en kommentar